– Det som händer just nu är för Sveriges del ungefär detsamma som vi upplevde när Hitler angrep Danmark och Norge den 9 april 1940. Ingen visste då om Sverige skulle bli indraget i kriget och vi hade lika dålig krigsmakt då som nu, säger han och konstaterar att Sverige inte har varit utsatt för någon direkt risk för angrepp sedan dess.

– Vi har haft kriser och besvärligheter, sovjetiska ubåtar och spionaffärer, men den här osäkerheten om Sverige ska beröras av ett krig har vi inte haft sedan den 9 april 1940. Sedan har det varit andra svåra förhållanden under det kalla kriget.

Så du menar att situationen är värre i dag än under det kalla kriget?

– Ja. För första gången under efterkrigstiden har Ryssland angett Sverige och Finland som en rysk intressesfär. Vi får gå tillbaka till Molotov Ribbentrop-pakten 23 augusti 1939, en vecka innan andra världskriget startade, för att se något liknande. I ett hemligt bihang till denna icke-angreppspakt mellan Stalin och Hitler, angavs Finland och Baltikum som en sovjetisk intressesfär.

– Det var den tyske diplomaten Hans von Herwarth som dagen efter, den 24 augusti 1939, delgav den amerikanske diplomaten Charles Bohlen denna hemliga överenskommelse. Bohlen vidarebefordrade informationen till president Roosevelt, som dock inte delgav den vidare till sina alliansbröder Storbritannien och Frankrike.

– Att nu Putin anger att Sverige tillhör en rysk intressesfär, genom att varken Sverige eller Finland ska få gå med i Nato, ökar osäkerheten inför vad Putin egentligen vill. Förra veckan körde han in delar av den norra flottan i Östersjön och Sverige stärkte beredskapen på Gotland och kallade in reservofficerare.

– Det har inte hänt på samma sätt sedan 1940. Till detta kommer att Sverige är lika oförberett år 2022 som i april 1940. Vi har aldrig kunnat läsa av de militära riskerna, konstaterar Bo Theutenberg.

En orealistisk syn på fred och en felbedömning av omvärldens intentioner har delvis legat till grund för nedmonteringen av det svenska försvaret. I vilken mån har ideologi präglat den svenska nedrustningen?

– Det är mitt huvudbudskap i mina böcker, Dagbok från UD volym 1-5. Sverige har varit så till den grad infiltrerat av Ryssland att vi mer eller mindre har anammat det socialistiska och marxistiska tänkandet utan att egentligen reflektera över utvecklingen. Det här har pågått under 100 år, via en ideologisk samsyn kring socialismen och via sovjetrysk infiltration av Sverige från i tur och ordning NKDV, KGB och FSB.

Alf Svensson har uttryckt det som att det bor en liten socialdemokrat i oss alla...

– Ja, det är det jag säger. Den påverkan vi har utsatts för har inneburit att vi i dag utgör ett gråzonsland i förhållande till Ryssland. Det finns två sätt att erövra ett land. Det en är som Stalin gjorde med Östeuropa, då han lät Röda armén gå in länderna och därefter tillsatte Moskva-trogna regimer. Atlantpakten, Nato, blev ett resultat av Sovjets expansion österut.

– I Sverige gjorde man på ett annat sätt, man lyckades få kontroll över Sverige via en ideologisk samsyn som går tillbaka till 1917. Sedan Lenins och Brantings tid har Sverige varit utsatt för en ideologisk påverkan som har gjort att ett socialistiskt styre har blivit den politiska grundplattan.

– Detta har bara utmanats korta perioder och i periferin, som år 1976 då Torbjörn Fälldin blev statsminister och jag tillträdde som UD:s Folkrättssakkunnige, men borgerliga regeringar har inte vågat röra grunden för politiken utan har bara ändrat lite i marginalen. Den socialistiska, socialdemokratiska synen är därför utgångspunkten för svensk politik. Socialismen har försetts med epitetet ”demokratisk” och blivit socialdemokrati.

– Detta bekräftades av den sovjetiske KGB-avhopparen Oleg Gordievsky som hoppade av till Väst år 1985. Han sa i en intervju att i Sverige tänker folk så sovjetiskt och socialistiskt att man inte ”behöver driva på”. Till detta kommer att man hade lyckats infiltrera makten, framför allt medierna. Slutmålet för både socialister och kommunister är socialismen., rent ideologiskt är det samma överbyggnad som man syftar mot, en socialistisk och marxistisk stat.

– En av anledning till att Sverige befinner sig där det gör är att det inte har funnits något ideologiskt motstånd i pressen. Det har inte varit en sund utveckling i massmedier, de har i hög grad verkat i maktens riktning, säger professorn.

Erfaren folkrättsexpert

Bo Theutenberg verkade på tre centrala arenor – den politiska, den akademiska och den militära – och är en av Sveriges tyngsta folkrättsexperter. Han började som fänrik i flygvapnets reserv 1965 och tjänstgjorde i indicentberedskapen som bevakade rikets gränser, där han kom i kontakt med begrepp som territorium, ingripande, territorialhav, kränkningar och suveränitet.

Sin diplomatiska karriär började Bo Theutenberg som attaché i Utrikesdepartementet (UD) 1966 och han arbetade på ambassaden i Moskva åren 1974-1976 innan han började tjänstgöra på Operationsavdelning 2 (OP2) i Försvarsstaben, på den tiden militärens underrättelseavdelning.

Han hade då doktorerat i folkrätt 1972 då han också blev docent i folkrätt. 1984 blev han sedan professor i folkrätt på Stockholms universitet, samt major och Överbefälhavare Lennart Ljungs folkrättslige rådgivare. Från år 1976 blev han dessutom UD:s Folkrättsakkunnige och på 1980-talet förhandlade han med Sovjet – på Olof Palmes uppdrag – om gränsdragningen i den så kalllade Vita zonen utanför Gotland. Han skulle ha följt med Olof Palme till Moskva i april 1986.

Efter sin ”avgång i protest från UD” i samband med Palme-mordet anlitades han under första halvan av 1990-talet av Lettland för att hjälpa till med att förhandla med Sovjet i samband med Baltikums befrielse.

Från praktik till akademi

De praktiska erfarenheterna från indicentberedskapen på 1950-talet blev fokus för Bo Theutenbergs doktorsavhandling den 31 maj 1972, där han disputerade om suveränitetsbegreppet i havet och luftrummet. Avhandlingen, som alltså fyller 50 år i år, kritiserade den sovjetiska synen på folkrätt, som byggde på en ”erövrardoktrin” som utgick från att världsrevolutionen under ledning av Moskva till sist skulle segra.

– Moskvas roll var överordnad och när revolutionen hotades hade Sovjet en fördragsmässig möjlighet att gå in med trupper för att korrigera den demokratiska utvecklingen, vilket skedde i Ungern 1956 och Tjeckoslovakien 1968, förklarar Bo Theutenberg, som menar att den så kallade Brezjnevdokrinen har efterträtts av vad han kallar Putindoktrinen.

– Putin har i allt väsentligt kopierat Stalin och de kommunistiska diktatorernas fasoner och krav på ”livsrum” och buffertzoner, vilket strider både mot FN-stadgan och allmän folkrätt, där alla stater är suveräna och själva äger rätt att välja sin säkerhetspolitiska linje, betonar folkrättsprofessorn.

KGB-kapten tog över

Han beskriver hur denna doktrin låg fast till och med Gorbatjov, med kommunistpartiet i Moskva som den ledande enheten. I och med Jeltsin och dennes val av Putin som efterträdare år 1999 tog en KGB-kapten över som ledare för Rysslands utveckling.

– Alla som svurit trohet mot Kreml upptäckte inte att socialismen försvunnit, utan har hängt med och fortsatt sin lojalitet med Moskva. Putin har tagit över dessa dominansdoktriner som den stalinistiska folkrätten byggde på. Detta är en helt främmande syn på folkrätten för västvärlden, det är inte samma begreppsvärld, eftersom fred inte betyder fred och suveränitet inte betyder suveränitet, säger Bo Theutenberg.

Han konstaterar att Sverige har tvekat att helt och fullt ansluta sig till demokratierna i väst.

– Vi vill inte gå med i Nato och hade en lång tvekan inför att gå med i EU. Vi har haft svårt att anpassa oss västerut.

Bo Theutenberg beskriver frånvaron av fredsfördrag efter andra världskriget och hur stilleståndslinjerna blev de verkliga gränserna.

– Vi levde i andra världskrigets följder ända fram till 1991 då äntligen kommunismen föll, då kunde man reglera andra världskrigets gränser och de av Stalin ockuperade länderna kunde återigen bli självständiga. Det är först år 1991 som Röda arméns makt bryts. Putin har i dag blivit en efterföljare till Stalin och har tagit över kommunistdiktaturens världsbild. Vi är därmed tillbaka precis där vi var när andra världskrigets inleddes, avslutar han.