Den svenska nationalstatens lycka, där fattiga Sverige i norra Europas utkant, blev en stormakt och sedan ett väl utvecklat industriland med välstånd och välfärd i världsklass, tillskriver historikern Dick Harrison det faktum att kungamakten inte varit enväldig utan att även bönderna, och inte endast adeln, fått vara med och bestämma.

– Efter Gustav Vasas regeringstid har vi haft ytterst få bondeuppror och inre störningar. Vi har inte haft mycket republikanism i Sverige under 500 år. Däremot har vi haft starka antipatier mot en stark kungamakt.

Harrison tror att framtiden för monarkin är ljus.

– För närvarande finns inget hot mot den svenska monarkin, så länge den spelar ett lågt spel och är skicklig med att hantera media. Det har varit många strider mellan politiska partier i Sverige de senaste 200 åren men inte mot kungamakten som sådan.

Beryktad kompromiss

Den dag monarkin eventuellt börjar utgöra ett hot, eller att en framtida monark vill tillskansa sig politiskt inflytande, hamnar saken enligt Harrison i ett annat läge.

– Inget tyder på att detta ska ske.

– Ska vi ändra statsskick måste kungen ersättas med något annat, vill vi då ha presidentval med en president som är med och bestämmer? Nej, skulle de flesta i riksdagen säga. Varför då ta bort monarkin, svarar rojalisterna.

Torekovkompromissen från 1971, där Socialdemokraterna och de borgerliga enades om att begränsa kungamakten till en ren ceremoniell institution, lever kvar. Enligt dåvarande statsminister Olof Palme (S) kunde den avskaffas med “ett pennstreck”.

– Kompromissen var en del av en stor grundlagsändring där vi gick från tvåkammarriksdag till enkammarriksdag.

– Arbetet med detta började redan på 1950-talet och var slut i och med att Carl XVI Gustaf besteg tronen 1973 och grundlagen trädde i kraft året efter.

Detta handlade enligt Harrison således inte bara om kungamakten, utan var ett stort författningspolitiskt program som de styrande politikerna drog ut på i decennier.

– Det fanns mycket konservativa krafter som inte ville ändra något, andra som ville trasa sönder allt.

Säkrad tronföljd

Carl XVI Gustaf har suttit på sin tron i 50 år, och kronprinsessan Victoria och arvingen Estelle har säkrat tronföljden för lång tid framöver.

– I Sverige har vi haft långlivade kungar men ingen som kommit till tronen så tidigt som Carl XVI Gustaf.

– Kungen har dock några decennier kvar för att komma ikapp drottning Elizabeth II av England som regerade i över 70 år.

Inget envälde

– De svenska kungarna har inte varit lika enväldiga som i andra länder. Tittar vi i Danmark så var kungen i princip diktator åren 1660-1848. Sverige har haft två korta perioder under Karl XI - Karl XII och under Gustav III med detta.

I Sverige fick allmogen och bönderna tidigt vara med och styra landet och vi slapp därmed en hel del problem.

– Genom att även bönderna sändes till riksdagen så tog de även ansvar för krig och skattehöjningar. Detta ledde till att vi förskonades från inre oroligheter.

Dessa rättigheter hade inte bönderna i Frankrike, England, Norge eller Danmark. Där styrde några få herremän och de andra fick lyda, menar Harrison.

Vasa blir landsfader

Gustav Vasa har av historien krönts till landsfader.

– Landet Sverige fanns dock långt före det att Gustav Eriksson Vasa valdes till kung den 6 juni 1523, säger Harrison.

Gustav Vasa och hans tre söner Erik, Johan och Karl inleder dock, enligt Harrison, arbetet med att organisera nationalstaten. Detta verk är färdigt först under Axel Oxenstierna på 1600-talet. Han införde ämbetsmän och länsstyrelser, grundade nya städer, kollegier och införde riksdagsordningen.

– Detta hade Oxenstierna inte kunnat göra i ett vakuum, utan mot bakgrund av att vi haft tre generationer av stormän och kungar efter Gustav Vasa och framåt som lagt grunden; därav blev han landsfader.

– Hälften av landets vuxna befolkning, 200 000 svenskar och finnar, dör under Karl XII:s krig, utan ett enda uppror. Det hade aldrig gått utan denna borgfred som grundlade stormakten.

Välståndet växer

Rikedomarna, välståndet och välfärden kom dock, enligt Harrison, långt senare. Det stabila politiska systemet lade grunden till det växande välståndet.

– Sverige var visserligen en stormakt i mitten av 1600-talet, men var inget rikt land. Vi var tvungna att importera arbetskraft och experter. Sverige var en fattig utkant av Europa ända in på 1860-talet med svältkatastrofer.

Rikedomarna som vi känner till idag realiseras, enligt Dick Harrison, genom skogen, sågverk och pappersbruk och genom järnhanteringen samt att vi lärde oss att hantera vattenkraften.

Ska vi hitta folkkära kungar måste vi flytta fram till sent 1800-tal.

Folkkär monarki

– Den svenska kungamakten har för det mesta spelat ett spel på lägre nivå och därför inte upplevts som ett hot av folket.

Moderna tidningar och massmedia gjorde under 1800-talet och början av 1900-talet kungahuset känt, då de fick megafoner och nådde ut till folket på ett nytt sätt.

– De blev folkkära även om de inte var särskilt smarta rent politiskt. Det bästa svenska exemplet är Karl XV.

I början av 1900-talet kom det även många tryck av kungafamiljen, som blev populära och sattes upp i många hem.

– Kungafamiljen blir under Bernadotte-tiden en institution som folket fick en relation till, samtidigt som de inte har haft mycket att säga till om rent politiskt. Det blev därför aldrig någon grogrund för republik.

Flera politiska partier har krav på republik i sina partiprogram, om än som pappersparagrafer.

– Det är inget parti som driver frågan aktivt idag.