Det är docent Jan Almäng som i Kvartal redovisar uppgifter om mordnatten i Stockholm. Han beskriver hur det pågick en svensk Säpo-operation och att även sovjetisk underrättelsetjänst troligen var aktiv.

Den Säpo-operation som tidskriften Kvartal nu avslöjar nämns kortfattat i en PM av Tore Forsberg, då chef för den så kalllade ”ryssroteln”, som är daterad först två år efter mordet, den 25 mars 1988.

Även två Säpo-medarbetare deltog i operationen och skrev under dokumentet. De tre ska enligt Kvartal ha samlats i Forsbergs hem i Enskede, varefter Forsberg och hans medarbetare begav sig till Café Opera och därefter vidare till Embassy Club, som ligger 200 meter från korsningen mellan Birger Jarlsgatan och David Bagares gata och som ett kvarter västerut utgjorde mördarens troliga flyktväg.

När Palmeutredarna förhörde Forsbergs medarbetare, med namnet Rose S, trodde Rose att hon och Tore Forsberg var övervakade ”av en spangrupp från Säpo och säkerligen även en från motståndarsidan”.

Det innebär att det med stor sannolikhet fanns agenter för sovjetisk underrättelsetjänst i Stockholm under mordnatten.

Egendomlig omständighet

Den kanske fylligaste berättelsen om Säpos operation på mordnatten har lämnats av Donald Forsberg, som är en före detta IB-agent. Tore Forsberg själv uppger i en av sina böcker att han och Donald Forsberg i början av 2000-talet förde samtal om mordet, skriver Kvartal.

Donald Forsberg har hävdat att det under mordnatten fanns en grupp som i krig hade till uppgift att sabotera för fiender i stadsmiljö. Dessutom berättade Forsberg i oktober 2019 för Palmeutredarna att ”det mesta av det svenska motståndet under mordkvällen stod på tå” för att bedriva operationer mot utländsk verksamhet i Sverige.

”En egendomlig omständighet är att promemorian skrivs först drygt två år efter mordet”, skriver Kvartal.

Dokumentet om Säpo-operationen formulerades alltså samtidigt som Tore Forsberg överlämnade diplomatbuggningen – som visade att Sovjet kände till Palmemordet i förväg – till Säpos mordutredare Walter Kegö.

– Den stora frågan är varför Tore Forsberg höll inne med all denna information ända fram till mars 1988, säger Walter Kegö till Inblick.

Livvakter och skottsäkra glas

Underrättelseoperationen under mordnatten skulle vara ett samarbete mellan Säkerhetspolisen och den militära underrättelsetjänsten ”Sektionen för särskild inhämtning” (SSI, som idag heter KSI) och inkluderade en viss form av spaning mot sovjetiska personer.

Kvartal skriver även om den så kallade diplomatbuggningen, där Säpo från oktober 1985 och åtminstone fram till Olof Palmes begravning avlyssnade en sovjetisk diplomats hem i Stockholm. Diplomaten var i själva verket KGB-officer och ansvarade för så kallade illegalister, en typ av agenter som normalt lever under falsk identitet och utan diplomatisk ackreditering i ett land.

Palmespanarnas stora intresse för kurdspåret handlade egentligen om misstankar om en sovjetstyrd mordkomplott, som sågs så allvarlig att spaningsledaren Hans Holmér hade livvakter och skottsäkert glas i sitt tjänsterum.

En justitieminister, en rikspolischef och en Säpo-chef trodde på uppgifterna, men fick istället avgå när spåren skulle sopas igen i samband med smugglings- och buggningsrättegångarna.

Även misstankarna mot ”33-åringen” handlade egentligen om att Victor Gunnarsson – förutom att han befann sig några hundra meter från mordplatsen vid tiden för mordet – hade kontakt med bulgarer som hade koppling till ryssligan.