Var fjärde flicka i årskurs nio har utsatts för sexuella övergrepp det senaste året visar en färsk undersökning från Brottsförebyggande rådet (Brå).

– Det är ett ämne som är kraftigt tabubelagt, och tystnadskulturen är utbredd, sa riksdagsledamoten Marléne Lund Kopparklint i den allmänpolitiska debatten i riksdagen nyligen.

Förra året uppgav 45 procent av eleverna i årskurs nio att de har utsatts för misshandel, hot, rån, sexualbrott eller stöldbrott under de senaste tolv månaderna, visar en rapport som Brå släppte i slutet av oktober.

Rapporten ”Skolundersökningen om brott” visar att skolan är den vanligaste brottsplatsen för misshandel och fysiska sexuella kränkningar.

– Undersökningen genomfördes under en period när många elever hade undervisning på distans. Därför är det något anmärkningsvärt att en så stor andel av alla brott ändå skedde i skolan, betonar Sofia Axell, utredare på Brå.

– Bland unga som blivit utsatta för till exempel misshandel är det dessutom en betydligt större andel nu än för några år sedan som uppger att brottsplatsen var just i skolmiljön, förklarar hon.

Brås rapport bekräftar bilden som framkommer i Stiftelsen Allmänna Barnhusets kartläggning om sexuella övergrepp och sexuell exploatering av barn som genomfördes 2020–2021. Kartläggningen, som gjordes på uppdrag av regeringen och i samarbete med forskare från Marie Cederschiöld högskola, visade att av 3282 tillfrågade elever i årskurs tre på gymnasiet sade vart fjärde barn att de har blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp någon gång under uppväxten. Mer än var tredje flicka, 36 procent, hade blivit utsatt för sexuella övergrepp, bland pojkarna hade 12 procent blvit utsatta.

Inser inte vidden

Åsa Landberg, legitimerad psykolog och psykoterapeut, är projektledare för de kartläggningar av sexuella övergrepp mot barn som Stiftelsen Allmänna Barnhuset genomfört på uppdrag av regeringen.

Hon tror att politikerna inte inser vidden av vilka konsekvenser övergreppen får.

– Det är dessutom svårt att ta in, samtidigt som det finns många myter kring sexuella övergrepp som att det bara är vuxna eller främlingar som utför dem, säger Åsa Landberg.

– Det finns en tystnadskultur överhuvudtaget. Efter metoo blev det en markant skillnad, speciellt flickorna tyckte att det blev lättare att prata om övergrepp medan pojkarna blev rädda för att bli anklagade. Men mörkertalet är fortfarande stort, i vår undersökning hade endast 14 procent av dem som hade utsatts för ett övergrepp berättat om det för någon annan. Endast sju procent hade polisanmält och bara fyra procent hade kontaktat socialtjänsten. Även bland vuxna finns det ett stort mörkertal, säger Åsa Landberg.

I Brås rapport ”Skolundersökningen om brott” uppgav 15 procent av eleverna att de utsatts för något sexualbrott under de senaste tolv månaderna. 24 procent av tjejerna hade utsatts för ett sexualbrott medan motsvarande siffra bland killarna var 6 procent.

Andelen tjejer som utsattes för sexuell handling genom tvång ökade från 6 procent 2019 till 9 procent år 2021.

Få polisanmäler

Av de killar och tjejer som utsatts för fysiska sexuella kränkningar under de senaste tolv månaderna är det få som uppger att händelsen polisanmälts. Bland de elever som utsatts för sexuell handling genom tvång uppger endast sju procent att händelsen polisanmälts.

Skolundersökningen om brott genomförs vartannat år bland elever i årskurs nio. I årets undersökning har 5 050 elever svarat på frågor om utsatthet för och delaktighet i brott under de senaste tolv månaderna.

För många elever har oro för brott medfört att de medvetet undvikit specifika personer eller platser, undvikit att gå ut kvällstid eller hållit sig borta från skolan en hel dag. Det är vanligast bland tjejer att oro för brott medfört någon form av konsekvens (57 procent, jämfört med 44 procent bland killar). Däremot har andelen bland killar ökat något mer sedan 2015 än bland tjejerna.

– Vi ser att ökningen bland killar som känner oro för att utsättas för brott i hög utsträckning gäller killar som också blivit utsatta för brott tidigare. Unga som blivit utsatta för brott är i betydligt högre utsträckning än andra också oroliga för att utsättas igen, och det får stora konsekvenser för deras vardag, säger Sofia Axell.

”En elak pandemi”

I den allmänpolitiska debatten i oktober beskrev riksdagsledamoten Marléne Lund Kopparklint (M) sexuella övergrepp på barn som ”en elak pandemi som sprider sig snabbt i samhället och som har tillåtits spridas alltför länge”.

– Den skördar ständigt dödsoffer. Och enligt statistiken vet vi att av ungefär 115 000 barn, kommer 30 000 barn att drabbas varje år. Vi pratar alltså om åtta barn i en normal skolklass. Denna pandemi måste få ett slut. Jag pratar om olika former av sexuella övergrepp på barn, sa hon och beskrev ämnet som kraftigt tabubelagt, och tystnadskulturen som utbredd.

– Orsakerna till det är många. Det handlar till stor del om att förövarna lagt munkavle på sina barnoffer. Detta är fullständigt oacceptabelt. Men det finns ständigt mitt ibland oss, och vi behöver dra ut detta i ljuset och prata om det. Jag har under flera år ifrågasatt de åtgärder som den förra regeringen vidtog. Och jag kommer att fortsätta att ifrågasätta denna regering om inte statistiken vänder någon gång.

Kritiserade passivitet

Marléne Lund Kopparklint jämförde med coronapandemin som ledde till globala insatser för att lindra, stoppa och förebygga coronaviruset och nämnde även gängkriminaliteten, där samhället pumpar in pengar och vidtar kraftfulla åtgärder.

– Men vi har inte gjort detsamma när det gäller denna andra hemska pandemi som vi vet skördar offer. Den skördar framför allt barns liv. Vi vet nämligen att en person som har blivit utsatt för traumatiska upplevelser i barndomen – som sexuella övergrepp är – ökar riskerna tolv gånger för suicid i vuxen ålder om man inte får hjälp, slog hon fast.

– När jag kom in i riksdagen och hade skrivit mitt första anförande i detta ämne framfördes det till mig att jag nog skulle tona ned detta lite grann för att riksdagen inte var mogen för att höra om det hemska som jag skulle beskriva. Det ansågs för grovt. Jag skulle beskriva hur ett barn blir utsatt och hur det kan se ut.

– Jag själv tyckte inte att det var ett grovt språk och tänkte direkt: Om riksdagen inte är mogen för det, hur ska då de barn som blir utsatta för det känna? Ska vi utelämna deras karga verklighet för att det kanske är lite jobbigt att höra en beskrivning av det? Nej, det ska vi inte. Men det är också därför som vi så sällan talar om det, för att det gör ont och att det finns många tabun i detta, sa Marléne Lund Kopparklint när hon förklarade varför hon tog tillfället i akt att lyfta fram detta ämne ännu en gång i riksdagens talarstol.

– Jag önskar att fler kunde göra det, så att vi får stopp på denna pandemi som finns i vårt samhälle. Nu måste barnen sättas i främsta rummet, och vi måste få ett stopp för detta.