– Vi har mycket förtryck i vårt samhälle. Många växer upp i hedersförtryck eller förtrycks på annat sätt. Vi skulle behöva ett uttåg ur det idag, säger Johan Pehrson.

Liksom övriga partiledare fick Johan Pehrson svara på en mängd frågor, när han intervjuades av Felicia Ferreira och Dan Salomonsson i Uppsala pingstkyrka. Flera av frågorna rörde hans politiska ideologi, partiets relation till religion och den egna politiska rörelsen.

Johan Pehrson berättade att han gick med i Liberalerna när han blev politiskt medveten på gymnasiet. Han kände att Liberalerna, som då hette Folkpartiet, låg honom väldigt nära.

– Betoningen på frihet var ganska viktig för mig. Jag upplevde att ofriheten var stor, dels på grund av fattigdomen i världen men också på grund av olika diktaturer, sa han.

– Det kändes som ett lätt beslut och jag har aldrig ångrat mig sedan dess.

Vill öka friheten

Det centrala i sin ideologi beskrev han som den liberala kärnan om individens frihet.

– Liberalerna har ju drivit en frihetskamp i mer än hundra år, konstaterade han. I början, när vi införde demokrati i Sverige, jobbade vi sida vid sida med Socialdemokraterna, tills vi upptäckte att Socialdemokraterna ville bestämma allt över människor.

– Demokratin är ju till för att öka friheten och se till att människor ska få makt över sina egna liv. Vi menar att människor är individer som måste få fatta sina egna beslut. Så tror jag att man bygger ett anständigt samhälle.

Felicia Ferreira konstaterade här att frikyrkan har en stor del i den demokratiska utvecklingen i Sverige. Sekulära storstadsliberaler gick samman med frikyrkliga och nykterhetsrörelsen under 1930-talet i kampen för individens frihet mot staten och statskyrkan. Samtidigt menade hon att den mest religionskritiska politiken också kommit ur den kulturradikala liberalismen.

Ferreira frågade vad frisinnet innebär för Pehrson och vad han tänker om att många har lämnat Liberalerna.

– Jag tycker att det är tråkigt att de inte känner sig välkomna, svarade Johan Pehrson. Det viktiga för mig är att man håller isär sin personliga tro och det politiska arbetet.

– Men jag välkomnar att människor är engagerade i kyrkor, nykterhetsrörelsen eller andra rörelser som har byggt Sverige. Idag har vi snarare motsatt situation, att många inte känner sig så engagerade. För få vill ta ansvar, menade han.

Är agnostiker

Dan Salomonsson noterade att Johan Pehrson över en kaffekopp före intervjun hade kallat sig själv ”frisinnad”.

– Ja, jag tar med mig arvet från vår historia, att vara fri. Jag känner mig otroligt fri, men i den friheten ligger också ett ansvar att ge tillbaka till samhället, att vara engagerad och göra gott. Och det tycker jag att frisinnet betonade. Liberalism betyder inte att man ska göra vad som faller en in i stunden, poängterade han.

På frågan om hur han skulle beskriva sin livsåskådning, svarade Johan Pehrson att han idag är agnostiker.

– Jag hade en stark barnatro som liten, vilket kom ifrån kyrkans barntimmar och söndagsskolan. Men idag tycker jag att det finns otroligt mycket som vi behöver ta tag i här på jorden, och jag fokuserar helt på det.

– Men visst, när jag tittar upp på stjärnorna en klar septemberkväll, så tänker jag: Var kommer allt det här ifrån? Det är ju inte ifrån ICA Maxi, även om det inte är något fel på dem, skämtade han.

”Biståndet är viktigt”

De vanligaste fördomarna mot Liberalerna menade han är ”att de alltid bråkar”.

– Men det gör de ju i alla partier. Vi är frispråkiga, individuellt grundade. Men en liberal kan se ut hur som helst. Det är många som behöver hjälp att komma ut som liberal, skojade han.

I intervjuns sista del fokuserade intervjuarna på civilsamhällets betydelse, Sveriges ansvar för globala utmaningar och biståndets betydelse.

– Biståndet är väldigt viktigt. Det stöd vi ger via internationella organisationer eller Sida, det är jätteviktigt. Jag gick själv in i Liberalerna på grund av enprocentsmålet, och jag är kvar på grund av det, konstaterade Johan Pehrson.

Han lyfte också fram civilsamhällets betydelse, där han tog Stadsmissionen och deras arbete med hemlöshet som exempel.

– Det är fantastiskt att se det, deras engagemang och att de gör stor skillnad.

”Tro är en privatsak”

Många religiöst idéburna verksamheter som bidrar enormt till samhället, kan dock uppleva sig misstänkliggjorda för sin tro, poängterade Ferreira. Scouter får sitt bistånd indraget för att de är kristna, och lokaler hyrs inte ut till kristna. Vad tänker du om det civila samhällets möjlighet att blomstra genom sin tro och inte trots sin tro? undrade hon.

– Tron får gärna vara drivkraften, men demokratikriteriet är viktigt, sa Johan Pehrson, som menade att viljan att begränsa islamister går ut över kristna.

Dan Salomonsson menade att religionsfrihet snarare kommit att betyda ”rätten från religion”, istället för ”rätten till religion”, och frågade vad Pehrson tänker om det.

– Det beklagar jag. Lagstiftningen ska ju vara sekulär, men att ha en tro är en enorm styrka. Men tron är ju en privatsak. Staten ska vara neutral. Jag uppmuntrar människor att fundera på varför de tror som de tror.

Ferreira undrade hur långt religionsfriheten kan sträcka sig. Vad händer om den inte går i linje med staten, såsom när det gäller handhälsningsseder, kvinnlig omskärelse och så vidare?

– Jag står bakom att man tvångsomhändertar barn från religiösa grupperingar där man vägrar ge ett barn blod om det skulle behövas.

– Man kan vara kristen och svensk, jude och svensk, muslim och svensk. Men islamist – jag förstår inte riktigt varför man är här då? Rätt obehagliga typer faktiskt, och om de försöka förstöra det liberala samhället så tänker jag bjuda motstånd, sa han.

På frågan från Salomonsson om vilket tips han skulle vilja ge en pastor om vad som är viktigt att predika om svarade Johan Pehrson slutligen:

– Långsiktighet, uthållighet och skötsamhet, kombinerat med att det inte alltid är lätt att göra rätt. ”Var inte ett as, så ska du se att det ordnar sig”, som det står på en bonad jag har hemma.