Israel lutar åt höger. Att så är fallet gick att se i en undersökning från Israel Democracy Institute (IDI) redan innan valet. Sex av tio judiska israeler sa då att de identifierade sig till höger på den politiska kartan, vilket var en ökning med hela 16 procentenheter på två år. Andelen högersympatisörer i Israel har vuxit ända sedan mitten av 1980-talet. Enda gången andelen vänstersympatisörer varit större var i samband med premiärminister Yitzak Rabins död 1995.

Mest höger-religiösa någonsin

Resultatet från valet i förra veckan kan således sägas bekräfta denna trend. Det block av partier, som nu förväntas börja leda landet, är dock det mest högerpolitiska och religiösa blocket i Israels historia. Förutom Benjamin Netanyahus högerparti ”Likud”, som är Israels största parti och får 32 platser av det israeliska parlamentet Knessets 120 i och med valet, består blocket också av ”Religious Zionism”, som är ett samarbete mellan två högerextrema partier, vilka får 14 platser och av de ultraortodoxa partierna ”Shas” och ”United Torah Judaism, vilka får 11 respektive 7 platser. Det betyder att blocket sammanlagt säkrat 64 platser, vilket inte är en överväldigande majoritet, men det ger ett mandat från folket, som liknar det som andra israeliska regeringar tidigare haft.

Inte självklart

Att Benjamin ”Bibi” Netanyahu skulle ta sig tillbaka till makten för tredje gången och att landet skulle få en ny högerregering, var dock inte självklart, trots högerdominansen bland väljarna. Under senare år har Benjamin ”Bibi” Netanyahu som är den israeliska premiärminister, som suttit längst vid makten, kommit att bli alltmer kontroversiell. Netanyahu kom till makten första gången 1996, just med stöd av religiösa partier, då Oslo-avtalet inte gett Israel ökad fred och säkerhet och israelerna möttes av självmordsbombningar och raketattacker från Libanon. Han förlorade sedan makten 1999, för att återvinna den tio år senare, 2009, och lyckades därefter bli återvald i varje val 2013, 2015 och 2017. Många beundrar honom och menar att han är Israels bästa politiker. Andra avskyr honom. Förhållandet till ”Bibi” är en vattendelare i israelisk politik. Hans motståndare beskriver honom hellre som en person som är mer intresserad av makt och egna fördelar, än av landets bästa; som en person man inte längre kan lita på. Netanyahu står också anklagad för tre fall av korruption, en rättegång, som ännu inte gått i mål. Själv nekar han till anklagelserna och beskriver dem som en häxjakt på honom.

Det var denna starka motvilja till Benjamin Netanyahu som förenade den koalition av åtta partier från höger till vänster, där det också ingår ett muslimskt arabiskt parti, som kom till makten för ett och ett halvt år sedan. Koalitionen fick dock kapitulera i juni, då flera ledamöter hade hoppat av under våren.

Enade högern

Att Netanyahu därmed skulle vara borta ur bilden, visade sig dock vara att dra förhastade slutsatser. Netanyahu var inte på väg bort, utan på väg tillbaka. Under sin tid i oppositionen förde han en stark oppositionspolitik, drev en intensiv valkampanj inför valet, reste runt i landet och fyllde samtidigt sina sociala medier med inlägg. Samtidigt lyckades han få de högerextrema partierna ”Otzama Yehudit” och ”Religious Zionist Party” att ställa upp på samma lista, så att båda partierna skulle ta sig in i Knesset, liksom de ultraortodoxa ”United Torah Judaism” att fortsätta hålla ihop av samma skäl, så att de båda sedan kunna ingå i samma block som hans eget ”Likud”.

Just detta var vad den sittande premiärministern Yair Lapid och hans koalitionspartners inte lyckades med. Trots Lapids försök att få arbetarpartiet ”Labour” och vänsterpartiet ”Meretz” att ställa upp på samma lista, lyckades han inte, samtidigt som den arabiska ”Arab Joint List” föll samman och splittrades i flera partier. Resultatet - varken vänsterpartiet Meretz eller arabiska Balad tog sig in i parlamentet, vilket innebär att Meretz nu står utanför Knesset för första gången på trettio år, sedan partiet bildades 1992. Skillnaden mellan blocken, i röster räknat, var inte så stor som det verkar, men på grund av att hundratusentals röster gick om intet, gick ytterligare mandat till ”Bibis” block, som kunde säkra segern.

Dödligaste terrorvågen

Ytterligare en förklaring till väljarnas stöd för Netanyahu och högerns ”come-back”, enligt flera bedömare, är troligen också säkerhetsfrågan. Säkerhet betraktas ofta som den viktigaste frågan när israelerna går till val. Netanyahu går också under namnet ”Mr. Security”. Under det senaste året har Israel upplevt den dödligaste terrorvågen sedan 2015. Bara under mars och april i år dödades 19 personer. Honest Reporting skriver att officiella data visar att det från april till september begåtts så mycket som 1263 attacker mot israeler. Israel besköts dessutom återigen av missiler från Gaza i somras. Benjamin Netanyahu har lyckats övertyga många israeler att han är den enda premiärministern som kan få dem att bli mer trygga. Den Palestinska myndigheten, som har ansvar för att upprätthålla säkerheten i städerna på Västbanken, enligt Osloavtalet, har tvärtom misslyckats med att stoppa mördarna. Samtidigt finns de arabiska upploppen i de blandade städerna i Israel 2021 i färskt minne. En av dem, som gjort en poäng av att möta folket och visat sympati för terroroffren, samtidigt som han visat sig i TV, är Itamar Ben Gvir, ledare för högerextrema Otzama Yehudit. Det har gjort honom till Israels tredje mest intervjuade politiker. Ben Gvirs popularitet har ökat i takt med att han mildrat sin retorik, från att vilja utvisa illojala araber, till att vilja utvisa dömda terrorister. I valet fördubblade han sina röster jämfört med förra valet 2021 och är nu en av orsakerna bakom Netanyahus come back, skriver nyhetssajten. En annan förhoppning med den nya regeringen är förstås också att den ska kunna leda landet över längre tid.

Oroar center-vänstern

Frågan är nu hur Benjamin ”Bibi” Netanyahu kommer att bruka sin makt, om han kommer att leda de religiösa partierna eller om de kommer att leda honom? Hur ska han kunna balansera inflytandet från de religiösa partierna? Och om han kommer att leta efter fler eller andra koalitionspartners?

Valresultatet oroar den politiska fraktion, som nu går i opposition och som oftare talar för kvinnor, israeliska araber, representanter för Hbtqsamhället och sekulära israeler, vars rättigheter han också måste skydda. Bedömare menar dock att Netanyahu i sitt ledarskap ofta är mer pragmatiskt än hans retorik i opposition.

Såväl Benjamin Netanyahu som Itamar Ben Gvir gick dock ut tidigt efter valresultatet och sa att de vill vara en regering för hela folket, liksom att de inte tänker förändra Hbtq-rättigheterna i Israel. Netanyahu sa att han kommer att inrätta en nationell regering ”som kommer att ta hand om alla Israels medborgare”. Han lovade att agera för ”att läka klyftorna - inte bara utöka freden med våra grannar utan återställa den inre freden inom oss”.