PKK var samtalsämnet när statsminister Ulf Kristersson mötte Turkiets president Recep Erdogan i tisdags. Med sig i bagaget hade Sveriges nye statsminister decennier av S-märkt utrikespolitik.

– Ulf Kristersson sitter oförskyllt fast i den fälla som Schori-doktrinen har skapat, menar UD:s förre folkrättssakkunnige Bo Theutenberg, som beskriver hur PKK nu har blivit en huvudfaktor både i svensk utrikespolitik och i svensk kriminalhistoria.

I tisdags besökte statsminister Ulf Kristersson Ankara för samtal med Turkiets president Recep Tayyip Erdogan. Ulf Kristersson har tidigare talat med Turkiets president i telefon om den svenska Nato-ansökan.

I slutet av förra veckan besökte även Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg Ankara för ett enskilt möte med Turkiets president där Finlands och Sveriges Nato-ansökningar stod i fokus.

I centrum för Nato-diskussionen mellan Sverige och Turkiet befinner sig PKK, som klassats som terrorgrupp av både USA, EU, Turkiet och Sverige.

Turkiets krav att Sverige ska göra upp med terrorism kopplad till PKK går tillbaka till Palme-mordet då tunga svenska polismyndigheter fick munkavle och bakläxa när de med hänvisning till buggning och avlyssning hävdade att statsministermordet hade organiserats av sovjetstyrda kommunistiska terrorgrupper med kopplingar till Syrien, Iran och Frankrike.

UD:s folkrättssakkunnige, ambassadör Bo Theutenberg, menar att Sverige under socialdemokratiska regeringar har blivit en fristad för ”frihetskämpar”, vilket har sin bakgrund i att ledande socialdemokrater, främst Schori, har umgåtts med revolutionärer i hela världen, som Arafat, Castro och Mugabe.

Stoppades aldrig

– Statsminister Olof Palme och efterföljande S-ledare stoppade honom aldrig, konstaterar Bo Theutenberg, som beskriver hur denna utveckling har möjliggjorts via en ideologisk påverkan och en infiltration av Sverige som har pågått från 68-rörelsen och framåt.

– Den socialdemokratiska omfamningen av PKK och andra gerillagrupper har inneburit att Sverige blivit en fristad för terrorister, menar han.

– Socialdemokraterna har menat att allt som har med marxism att göra går under beteckningen frihetskamp. I den sekund som socialismen omfamnas, då är allt ok för då är friheten nådd. Denna frihet, som andra länder betecknar som terrorism eller diktatur, är synonymt med att marxismen har segrat.

Beskrivningen av Sverige som ett centrum för terrorister är inte ny. I förhandlingarna i smuggelrättegången som hölls i maj 1991 framträdde en svårt aids-sjuk Ebbe Carlsson som beskrev Sverige som ett centrum för internationell terrorism. Han menade att de förövare som låg bakom Palme-mordet hade dirigerats från Sovjetunionen – och hade haft medhjälpare på högsta nivå i den svenska statsförvaltningen.

Palme stentuff mot PKK

– Olof Palme intog en väldigt hård inställning mot PKK på sin tid, han var stentuff mot den kurdiska organisationen hösten 1985, förklarar Bo Theutenberg.

Sommaren 1984 terrorstämplade den svenska regeringen PKK och placerade nio medlemmar i kommunarrest. Den 6 augusti 1985 höll PKK:s talesperson för Europa en presskonferens med budskapet att PKK skulle betrakta Sverige som Kurdistans fiende om Sverige inte ändrade sig.

Den 22 oktober 1985 fick Olof Palme ett hotbrev från PKK i Köln. Ungefär samtidigt förklarade PKK-ledaren Abdullah Öcalan under ett massmöte i Köln att Palme var ”Kurdistans största fiende i Europa”.

Olof Palme mötte Turkiets premiärminister i FN hösten 1985 och Sverige var det första landet i Västeuropa som gjorde affärer med Turkiet efter militärkuppen 1980. Sveriges relationer med Turkiet förbättrades, diplomatiska kontakter förnyades, handelsavtal slöts och Asea fick bygga tunnelbana i Istanbul.

– Palme hade en tuff attityd mot PKK, han insåg att han var tvungen att dra åt tumskruven.

PKK-lierad person

Palmespanarnas stora intresse för kurdspåret handlade egentligen om misstankar om en sovjetstyrd mordkomplott, som sågs så allvarlig att spaningsledaren Hans Holmér hade livvakter och skottsäkert glas i sitt tjänsterum.

En justitieminister, en rikspolischef och en Säpo-chef trodde på uppgifterna, men fick istället avgå när spåren skulle sopas igen i samband med smugglings- och buggningsrättegångarna.

Stockholmspolisens ryssexperter, Håkan Silversjö och Hans Strindlund, höll strax innan Palme-mordet även på att nysta upp ryssligans verksamhet i Sverige. Enligt ett polisförhör i januari 1986 var organisationen snart färdigbildad och klar att börja fungera.

– Även om det inte exakt var PKK som höll i pistolen, utan en PKK-lierad person som styrdes från Moskva, så var hela PKK:s verksamhet ändå präglad av en revolutionär, marxist-leninistisk ideologi, konstaterar Bo Theutenberg, som i egenskap av UD:s folkrättsexpert skulle ha följt med statsminister Olof Palme till Moskva i april 1986.

Palme och Theutenberg, som i andra frågor stod långt ifrån varandra ideologiskt, var till skillnad från Schori helt överens om att Nato och västvärlden var Sveriges främsta säkerhetspolitiska lojalitet.

Resan till Moskva blev aldrig av. Ambassadören och folkrättsprofessorn blev bortmanövrerad från UD av Pierre Schori och Olof Palme blev mördad.

PKK-stöd säkrade omröstning

Bo Theutenberg menar att dessa dramatiska händelser kastar en skugga över centrala skeenden ända in i vår tid. Samma dag som riksdagen skulle rösta om Magdalena Andersson som statsminister den 24 november förra året släppte Socialdemokraterna ett pressmeddelande om att man fördjupade samarbetet med den kurdiska organisationen PYD, som har starka kopplingar till PKK och styrs av PKK genom paraplyorganisationen Kurdistans Gemenskapsunion (KCK).

”Amineh Kakabaveh kommer att delta i den grupp med Socialdemokraterna som kommer att arbeta med detta”, löd avtalet som fortfarande ligger på Socialdemokraternas hemsida och som undertecknades av partisekreteraren Tobias Baudin (S) och Amineh Kakabaveh, tidigare riksdagsledamot för vänsterpartiet och politisk vilde.

– Det är oerhört att regeringsmakten ska vila på att man hjälper en frihetsrörelse i ett främmande land, betonar Bo Theutenberg.

– Sverige är ett konstigt land, ingen reagerar på detta, lägger han till och menar att reaktionerna uteblir på grund av den infiltration och ideologiska påverkan som Sverige har utsatts för.

Inriktad på PKK från start

Redan mindre än en vecka efter mordet var Palmeutredningen inriktad på den kommunistiska terrororganisationen PKK.

Trots att Palmeutredningen, Säpo, Stockholmspolisen och regeringen trodde på PKK-spåret begravdes det i buggnings- och smugglingsrättegångar, med hjälp av Sverker Åström och Pierre Schori på UD och av Jan Guillous opinionsbildning i Sveriges Television och Aftonbladet.

UD:s Sverker Åström deltog på mötet med spaningsledningen två dagar innan polisens tillslag mot PKK den 20 januari 1987. När polisen slog till fanns Jan Guillou redan på plats. Han hade därefter flera program i SVT & kulturartiklar i Aftonbladet som förlöjligade polisen.

I SVT:s Rekordmagazinet fick inbjudna personer tala om ”polisens hets mot kurderna”. Att några av dem hade kopplingar till PKK framkom inte.

DN-journalisten Ann-Marie Åsheden, som länge följde Hans Holmérs spaningsarbete på nära håll, beskriver hur Holmér aldrig sa ”kurdspåret” utan betonade att spåret handlade om PKK, inget annat.

– En av de medverkande i Rekordmagazinet, Memo Yildiz, var god vän till Jan Guillou och en politisk åsiktsfrände till honom, vilket innebar en tydlig jävsituation. Programmet ägnar hela timmen åt det Guillou kallar ”Holmérs förföljelse av kurder”, trots att PKK var en organisation med en ganska extrem politisk inriktning, säger Ann-Marie Åsheden.