Malcolm Hedding föddes 1952, som andra barnet till en familj av brittisk härkomst, rakt in i Sydafrikas apartheidsystem. Bara fyra år tidigare hade ”den stora apartheid-doktrinen” införts i Sydafrika av Nationalistpartiet, en vit minoritetsregering, vilken innebar att de vita och de svarta, som ansågs underlägsna, skulle separeras inom i stort sett alla områden i samhället.

– Det startade egentligen tidigare. När Nationalistpartiet vann valet 1948 kunde den diskriminering som redan funnits i 300 år, befästas lagligt i Sydafrika, konstaterar Malcolm Hedding.

Malcolm Hedding själv fick en helt annan uppfostran. Hans pappa, som vuxit upp på landsbygden var van att umgås med alla slags barn. Han talade själv xhosa och lärde sig så småningom många andra afrikanska dialekter. Han reagerade mot systemet.

– Han lärde oss barn att det inte var rätt. Att vi inte skulle behandla de svarta i enlighet med systemet. Han varnade oss för det, säger Malcolm Hedding.

Opponerade sig

Pappan var föreståndare för en gruva och mycket omtyckt av sina svarta arbetare, eftersom han alltid behandlade dem med respekt.

– De älskade honom och kallade honom Baba Hedding (pappa Hedding). Vid ett tillfälle konfronterade han regeringen vid en marktvist, när regeringen ville ta mark med enorma platinafyndigheter från deras svarta ägare och var väldigt framgångsrik. Efter det krönte de honom som kung.

Trots hans pappas motstånd växte Malcolm Hedding upp som alla andra i samhället.

– Jag levde samma segregerade liv, det var omöjligt att undvika det, det var ju ett helt system.

– Jag såg förödmjukelsen hos de svarta.

Men ju äldre han blev, desto mer kritisk blev han, också utanför familjen.

På high school, minns Malcolm Hedding, började han för första gången opponera sig offentligt. Tillsammans med en vän kritiserade han systemet i skolan, tills han fick en tillsägelse av historieläraren.

– Han sa till oss att vi skulle akta oss.

Sågs som ett hot

Men Malcolm Hedding slutade inte. Han blev en kristen och började gå till ”Assemblies of God of South Africa”. Församlingen var en del av pingströrelsen och hade grundats av en svart predikant, Nicholas Bhengu. Segregationen fanns inte i kyrkan.

– Men jag kunde inte hålla det ifrån mig hur människor behandlades utanför kyrkan, säger Malcolm Hedding.

Efter att han själv blivit pastor 1975 började han predika mot apartheidsystemet från predikstolen.

– Jag gjorde det inte på politisk grund utan teologisk säger han. Jag predikade att vi alla är jämlika i Guds ögon utifrån Bibeln och att om vi inte kunde förändra det politiska systemet, så skulle vi åtminstone behandla de svarta med respekt.

Han började resa runt och predika mot apartheid på olika platser i Sydafrika. Till mitten av 1980-talet talade han i kyrkor över hela landet och höll seminarier för företagsgrupper.

Det gick så långt att han upplevdes som ett hot av myndigheterna. Han upptäcktes av Byrån för statssäkerhet. Det visade sig att en man, som kommit till kyrkan och sedan blivit frälst, varit där för att spionera åt byrån. Han uppmanade honom att lämna landet med sin familj.

– Han räddade mitt liv, säger Malcolm. Han sa att jag troligen skulle bli fängslad utan rättegång.

Ett kall

Av en tillfällighet kontaktades han samtidigt av Jim Cantelon, en pastor som hade startat en kyrka i Jerusalem. Han föreslog att Malcolm Hedding skulle gå med i ledningen för ”King of Kings Community”, den största evangeliska församlingen i Jerusalem. Malcolm Hedding lämnade Sydafrika med sin familj och bosatte sig i Israel, där han också blev erbjuden att arbeta som kaplan för International Christian Embassy Jerusalem (ICEJ), det vill säga den internationella kristna ambassaden i Jerusalem. Utifrån denna nya plats och plattform började han också föreläsa, skriva böcker och predika på konferenser, om varför Israel inte är en apartheid-stat.

Efter några år i Israel återvände han med sin familj till Sydafrika. Han kom tillbaka strax innan Nelson Mandela släpptes från fängelset. Av Byrån för statssäkerhet fick han veta att han nu var på rätt sida historien. Under de kommande tio åren grundade han kyrkor i Sydafrika, reste för ICEJ och predikade till stöd för Israel. Han blev också ledare för Christian Action for Israel. År 2000 blev han bjuden tillbaka till Israel som vd för ICEJ och återvände dit. Numera bor han i Tennessee, USA.

– Det känns nästan som att jag växte upp i Sydafrika under apartheid-regimen av en anledning, säger han. För att jag skulle kunna argumentera med trovärdighet om apartheid-systemet och att Israel inte är en apartheid-stat.

– Jag ser det som ett kall för mitt liv.