Efter andra världskriget stod Sovjetunionen och Warszawa-pakten mot USA och Nato. De två blocken omringade Sveriges gränser, däremot valde både Norge och Danmark att gå med. Resten är historia. Numera är hela Norden medlemmar i Nato. Island har varit med lika länge som Norge. Grönland och Färöarna är en del av Nato genom Danmark. Det är mycket som har förändrats i världshistorien sedan Nato bildades och eftersom vi just nu har situationen med Rysslands invasion i Ukraina, kommer den obehagliga sanningen väldigt nära. Det pågår krig alldeles inpå knutarna. Av de nordiska länderna är det Norge och Finland som delar gräns med Ryssland. Finlands gräns är cirka 130 mil och Norge cirka 20 mil.
Vi vet att det rustas på båda sidor av gränserna och att Nato har genomfört stora övningar i norr. Min farmor växte upp i det lilla fiskeläget Kiby, nära Vadsø i Finnmark, norra Norge. Samhället ligger vid Varangerfjorden, i vilken det finns en sjögräns mot Ryssland. Hon upplevde två världskrig. I anteckningar, dagböcker och hennes egna berättelser, var det något som stack ut; ”Jag har aldrig satt min tilltro, i första hand, till politiska och mänskliga ansträngningar, för att finna frid och trygghet. Den friden kan inte uppnås genom mänskliga allianser. Den kan endast Gud ge.”
När bomberna föll nära Ålesund, dit hon hade flyttat under andra världskriget, var det till min farmors potatiskällare grannarna kom springande för att söka skydd. Det gamla, fallfärdiga huset bjöd inget motstånd mot bomber men där fanns en kvinna med en öppen bibel, som lyfte blicken upp mot bergen. Hon förväntade sig beskydd från himlens Gud. Vi vet att hotet om ett fullskaligt krig är verkligt och att våra länders gränser är sårbara. Men det är inte endast Nato som rustar. Det växer nämligen fram en armé av bedjare, som genom sina böner ”bygger en mur” till skydd för land och folk.
Det är säkert många av oss som har följd flytten av kyrkan i Kiruna. Du kan läsa mer om det i dagens Inblick. I princip kunde ”hela världen”, följa den unika händelsen. Kyrkan och övriga kyrkor i vårt land, står där som ”tysta vittnen”och med torn som pekar mot himlens höjder, är byggnaderna en ständig påminnelse om att människor behöver sätta sin tilltro till Någon, som är större och högra än dem själva. Kiruna Kyrka är utsedd till Sveriges vackraste byggnad. Låt den inte bara bli ett kulturminne, utan en påminnelse om varför den byggdes. En samlingsplats, för gudstjänst, tillbedjan och bön. Världsläget ser inte ljust ut.
Vi har två starka världsledare. En i väst och en i öst. Den makt de har, kan verka skrämmande, därför att det inte är helt lätt att överblicka konsekvenserna av deras handlande och det kan verka helt riktigt att Nato och andra rustar. Men hur ska vi som kristna förhålla oss till situationen? Framför allt uppmanar Bibeln oss att be. Bönen är även ett sätt för oss att ”hålla oss vakna”. Under Kanal 10:s livesändningar, sista veckan i augusti, var bland annat Dan Johansson där. En duktig förkunnare, författare och bibellärare. Med sig hade han boken ”Vårt saliga hopps fullbordan” och hans fokus var på Bibelns texter om Jesu återkomst till jorden och den yttersta tiden. Att lyssna på denna sansade, pålästa, kärleksfulla man fick mig att minnas min farmor. Vi verkar stå inför en skiljelinje i kristenheten, över hur vi ska tolka och förstå Bibeln.
När vi blickar utöver världen och funderar över hur det kommer att gå, känner jag mig besläktad med de generationerna som har gått före. De som har levt och dött i hoppet om en ny himmel och en ny jord, där frid och rättfärdighet bor. Vi har ett saligt hopp genom tron på Jesus, Guds son. Med Bibeln som vår yttersta auktoritet, kan även vi bidra med frid och stabilitet och våra kyrkor och hem bli platsen där människor som kommer, hittar friden som övergår allt förstånd. Det bästa sättet att rusta sig på som kristen, är att hålla sig vaken.
