I stort sett alla nyheter börjar med att Israel har attackerat Gaza eller Västbanken. Väldigt sällan sägs det att den israeliska aktionen kom som en följd av att Israel först beskjutits med ett antal raketer från Gaza eller att en terrorattack skett inne i Israel och att terroristen kom från Västbanken. Israel och det judiska folket beskylls för övervåld och alltför kraftiga reaktioner. De pekas ut som en apartheidstat och det sägs att det judiska folket stulit landet från palestinierna.

Varken terrorhandlingar eller vedergällningsaktioner är okej eller önskvärda. Det som däremot är önskvärt och borde vara ett krav på massmedia är att ge en rättvis bild av situationen, en bild där man ser med båda ögonen och inte enbart med det ena. Men massmedias rapportering av den våldsspiral som blir resultatet av terror och vedergällningsaktioner är både enögd och saknar djup. Den visar upp gråtande palestinier som av förklarliga skäl skriker ut sin förtvivlan och sitt hat mot det judiska folket. Det är enbart en sida av situationen. Den andra sidan är det lidande som orsakas det israeliska folket.

Efter de senaste händelserna, terrorattacken i Jerusalem där två små pojkar och en nygift man dödades, skjutningarna av två unga judiska män och en palestinier i Huwara och de efterföljande gatloppen i Huwara, har en annan bild visats upp av det judiska folket. En bild som vi aldrig får läsa eller höra om i svensk massmedia.

Premiärminister Benjamin Netanyahu gick ut och manade de israeliska soldaterna att inte låta frustrationen ta över. Han sa: “Ta inte lagen i egna händer även om blodet kokar och känslorna svallar över”.

Labours partimedlem Yaya Fink startade en insamlingskampanj på nätet morgonen efter upploppen i Hurwa där hus och hem förstördes. Syftet var att hjälpa de drabbade palestinierna att återuppbygga sina hem. Efter ett dygn hade 291 015 dollar samlats in. “Det är bara en liten gärning, men som det judiska ordspråket säger, ’Lite ljus kan skingra mycket mörker’”, sa Fink i en intervju.

Föräldrarna till två bröder som sköts ihjäl utanför Nablus talade på måndagen om sin smärta över att behöva begrava sina barn. Samtidigt vädjade de om enighet bland israeler, som är djupt splittrade när det gäller regeringens politik. “Människor, vi är bröder”, sa barnens mor. Barnens far, Shalom, tillade: “Jag vädjar om att detta är den sista händelsen av detta slag. Att alla barn istället ska få gifta sig, få barn och bygga hem”.

Devorah som är mamma till de två små pojkarna som dog vid terrorattacken i Jerusalem sa i en intervju att hon tror att hennes söner nu leker tillsammans i himlen. ”I livet och döden är de oskiljaktiga.” Hon uppmanade till fred istället för att söka revansch. “Jaga inte skyldiga utan låt oss söka upprättelse.”

Konfliktens begynnelse går tillbaka ända till brödrakonflikten mellan Abrahams två söner Isak och Ismael. De skildes från varandra i osämja. Nästa gång de möttes var konflikten mellan de två ”brödrafolken” ett faktum. Nu möts de igen i väpnade konflikter och terror. Kanske ska de en dag mötas i ömsesidig förståelse och försoning.

Det finns en sida av Israel som skapar en annan bild av verkligheten. En sida av vilja till försoning och hjälp. Alla vill få ett slut på ond bråd död via terror och vedergällningar. Om fred ska kunna skapas krävs det ett stort mått av historieförståelse, ömsesidig respekt och försoning. I försoning och förlåtelse ligger möjligheten till fred. Om medmänsklighet och försoning får råda finns det ljus i mörkret.