Många nationer fördömer attacken, men den svenska regeringen med utrikesminister Tobias Billström svarar fegt att frågan först ska diskuteras med EU. Relationen till Turkiet är naturligtvis känsliga för Sverige med tanke på Nato-ansökan och Turkiets krav på Sverige för att ansöka ska godkännas. Men att fegt dansa efter Erdogans pipa är inte hållbart om Sverige vill driva en tydlig utrikespolitisk linje och vara en röst som påverkar.
En annan känslig men viktig utrikespolitisk fråga där Sverige bör engagera sig och agera med kraft är Irans kärnvapenhot och fientliga inställning till Israel. Den förra regeringens fega inställning till Iran där Sveriges tidigare utrikesminister Ann Linde bar slöja vid ett besök i Iran var som ett hån emot de kämpande iranska kvinnornas kamp för frihet får inte upprepas. Här krävs det skärpning från den nya regeringen.
Sveriges relation till Israel är nästa stora utmaning som kräver tydlighet och sund balans. De frostiga relationerna mellan Israel och Sverige började mjukas upp under den senare delen av den socialdemokratiska regeringens sista mandatperiod. När den socialdemokratiska regeringen tog makten 2014 gick de snabbt fram och erkände Palestina som en självständig stat. Utan samtal, samråd eller politisk process. Där stängdes dörren och relationen mellan länderna lades i frysboxen.
Under en lång period besökte ingen svensk utrikesminister Israel. När Margot Wallström avgick som utrikesminister och Ann Linde tog över öppnades en liten glipa till frysboxen. Relationerna började tina upp och Ann Linde inbjöds som svensk utrikesminister att besöka Israel. Förhoppningen nu är att den nya regeringen med utrikesminister Tobias Billström i spetsen, ska fortsätta på samma väg och medvetet arbeta för att relationerna länderna emellan tinar upp. Sverige måste på nytt återvinna förtroende och agera på ett trovärdigt sätt så att vi förtjänar förtroende från Israel.
En annan fråga som både har en utrikespolitisk och en humanitär sida, är den nya regeringens inställning till biståndet. Det svenska biståndet, har haft ett en-procentsmål och har legat omkring en procent av bruttonationalinkomsten (BNP). Utöver det statliga biståndet skänkte privatpersoner i Sverige över 9,3 miljarder kronor till organisationer med välgörande ändamål via 90-konton 2021. Dessutom gav myndigheter, organisationer och företag 10,8 miljarder kronor till välgörande ändamål via 90-konton.
Den nya regeringen planerar att sänka biståndsmålet. En översyn av biståndsmottagarna är säkert motiverat, inte minst med tanke på biståndet till den palestinska myndigheten. Det palestinska folket har under lång tid levt i en svår situation. Skulden läggs ofta på den israeliska myndigheten, vilket blir väldigt missvisande. Det palestinska folket svårigheter är till största delen orsakat av deras egna ledare. Gaza och den palestinska myndighetens del av Västbanken styrs formellt av den palestinska myndigheten, men i realiteten av den terrorstämplade organisationen Hamas. Biståndspengarna riskerar att hamna i fel händer och användas i felaktiga syften. Här är översyn och en ny värdering av biståndet nödvändig. Men att i övrigt sänka det svenska biståndet bör dock starkt ifrågasättas.
