Med tanke på samhällsutvecklingen och raden av kriser som Sverige ställts och står inför borde den här valrörelsen vara knivskarp i sakdebatten. Men vart har den politiska sakdebatten tagit vägen?

I upptakten av valrörelsen efterlyste jag och många med mig en saklig valrörelse utan käbbel och pajkastning. Allt för att väljaren skulle få det lättare att orientera sig i det politiska landskapet. Med facit i hand kan vi konstatera att det inte så har det inte blivit.

Valrörelsen och debatten har i mycket varit ett politiskt krig. Anklagelser, påhopp och oförskämdheter har haglat och debattklimat har varit ovanligt lågt. Argumentationen har i mycket handlat om den andres felsteg och felaktiga politik, i stället för ett tydliggörande av den egna politiken.

Mycket tid har också, likt förra valrörelsen gått ut på att anklaga, svartmåla och misstänkliggöra Sverigedemokraterna. Till vilken nytta? Ingen. Det har enbart stärkt Sverigedemokraternas (SD) position och höjt deras väljarstöd. Sverige är ett demokratiskt land som bygger på demokratins vackra ideal. Jag är inte Sverigedemokrat, men vad man än anser om SD måste Sverige nu, i demokratisk anda, respektera utgången av valet och det inkluderar också SD. Om de får runt 20 procent av väljarna betyder det var 5:e väljare och de måste respekteras. Av respekt för väljarna kan den rösten inte längre nonchaleras. Vi får hoppas på att det blir ett slut på den politiska vuxenmobbningen.

Ett val förutsätter också tydliga alternativ, konkurrerande handlingsprogram och en sakpolitisk debatt om för och nackdelar med de möjliga vägvalen.

Valet 2006 är ett bra exempel på detta. Den borgerliga sidan med Moderaterna, Liberalerna, Centern och Kristdemokraterna samlades i Alliansen och enades om ett reformprogram. Det uppskattades inte av alla, men det var också en av poängerna. De tydliga alternativen som målades upp av båda sidor, gjorde valet enklare. Inom de stora politikområdena fanns en skarp debatt om möjliga riktningar och alternativ att ta ställning till. Var hittar man konfliktlinjerna i debatterna, duellerna och utfrågningarna i årets val? De är svåra att se.

Årets valrörelse har varit likt en dans där samtliga partier dansat omkring stora politiska frågor. Partierna konkurrerar med varandra genom att överträffa varandra med löften och olika förslag till lösningar, som i stort sett handlar om samma frågor, såsom elpris stöd, stärkta pensioner, energilösningar, fler poliser hårdare tag emot gängkriminalitet. Man talar om nya nappatag, andra bullar och att vi ska rädda Sverige. Alla säger i stort sett samma sak låter likadant och alla älskar Sverige. Ett område där det gått att se och höra en tydlig åsiktsskillnad är skolfrågan. Och så när man har käbblat med och anklagat varandra. Enligt mitt tycke har det varit en ganska meningslös valrörelse, där sakdebatten har lyst med sin frånvaro.

Jag var ganska tidigt ute med att säga att valet kommer att bli ett ideologiskt val. Nu är vi där. Valet är ett val, inte i första hand om hur vi ska ta oss ut ur krisen. Utan på vilken grund Sveriges framtida ekonomi och politik ska stå.

På söndag avgörs det, på kvällen vet vi lite mer. På måndag morgon vaknar vi upp med ett valresultat. Då startar processen med att skapa Sveriges nästa regering vars ansvar är att vårda, förvalta, leda och staka ut en förnuftig väg för Sverige och folket in i framtiden. Vi kan inte göra annat än att önska dem lycka till.