Jag hör till dem som tror att klimat och miljöfrågorna är en av de viktiga frågorna. Vi har hört forskare med stort allvar redogöra för klimat- och miljöproblematiken, att det är hög tid att vidta åtgärder samtidigt som det också är mest ekonomiskt.

Utan att vara naturvetare har jag tagit intryck av att så många sakkunniga menar att klimatförändringarna är samtidens största hot. Därför är jag beredd att stödja en klok och förståndig miljöpolitik. Men den måste också innehålla logiskt tänkande och ett mått av sunt förnuft. Då behövs det folkvalda som kan driva klimatfrågorna på alla politiska nivåer med förstånd.

Idag kan vi konstatera att vi fått en miljöpolitik som bedrivs på två fronter, å ena sidan naturvården som värnar om den biologiska mångfalden och å andra sidan klimatfrågan. Problemet blir när den ena sidan ställs mot den andra. Ibland blir motsatsförhållandet mer verbal än verklig och en aning överdriven. Några exempel på detta är elektrifieringens behov av sällsynta metaller som kräver gruvor som ställs mot landskap och gör intrång på samernas renbetesmarker. Eller skogens och träets möjligheter som ersättning för fossilbaserade material ställs mot de orörda skogarnas naturvärden. De genförändrade grödornas möjligheter att försörja världens växande befolkning ställs mot de tänkbara följderna av de möjliga farorna med förändrade gener. Eller kärnkraftens möjligheter att leverera elkraft när solen går i moln och vinden mojnar. Den ställs mot risken för ett reaktorhaveri och behovet att förvara avfallet.

Jag skulle också vilja föra in ett tredje perspektiv i klimat- och miljödebatten. Det ologiska perspektivet som klimatångesten och stressen pressat fram. De krafter som arbetar hårdast för att på kort sikt genomföra omställningen till el och fasa ut bensin, diesel och kärnkraft som drivmedel och energikälla, verkar missa konsekvenstänkandet. Övergången till el påskyndas i en takt som är omöjlig om vi samtidigt fasar ut kärnkraften som produktionskälla till el. Vi ska cykla elcykel och köra elbil samtidigt som elpriserna stiger i höjden, och elbristen blir allt tydligare på grund av att vi stänger ner befintliga elkällor innan de ersatts.

Var finns den sunda miljö- och klimatpolitiken? Den finns inte i det parti som ger skenet genom sitt namn att äga den. Miljöpartiet förblindas av sin egen ologiska dumhet, vill förhindra gruvbrytning, begränsa skogsbruket, förbjuda genförändrade grödor och de är kärnkraftens största motståndare. De tänker inte ens logiskt och verkar inte förstå att det finns en avvägning att göra för att hitta en framkomlig väg i klimatpolitiken.

Visst, jag håller helt med om att samernas renbetesmarker måste värnas, att skogen och naturen måste skyddas. Jag inser att det finns faror med genmanipulerade grödor och livsmedel samt att kärnkraften har stora risker. Jag håller med om att en omställning måste ske. Men den måste ske med förnuft och logiskt konsekvenstänkande. Kärnkraften har stora risker och säkerhetskraven är viktiga, skogsbruket måste ta hänsyn till den biologiska mångfalden och livsmedelsförsörjningen måste vara ren. Men förnekelse fungerar inte som politisk kraft, den måste drivas med förnuft.