På förmiddagsfikat på jobbet i veckan talade kollegorna om människor i omgivningen som blivit utbrända. De drabbade hade totalt tappat självförtroendet och i princip varit oförmögna att klara av något. En erfarenhet de flesta vill vara utan, men ändå händer det. Den där väggen närmar sig med samma fart som ett höghastighetståg. Ofta är det för sent att dra i nödbromsen när kropp och själ signalerar att nu har det varit för mycket för länge.

Det trixiga är att för den som har ett roligt och stimulerande arbete kan det vara svårt att säga nej och ta den där välbehövliga pausen i stället för att bara köra på. Att vila kan låta så tråkigt. Det är också tecken på overksamhet och i vårt prestationsinriktade samhälle har det varit fint att hela tiden vara i gång. Några har sitt värde i att prestera och känner sig värdelösa om de blir sjuka eller inte orka göra något. Sjödin konstaterar att när vi ändå unnar oss att koppla bort allt annat så händer det något. Han berättar om träden som går in i viloläge på hösten och att utan den vilan skulle de inte kunna växa vidare på våren. Och att det är när löparens muskler får vila som de växer till, inte under träning.

Många av mina kollegor är väldigt passionerade i sina arbeten, men har ändå förstått att de behöver den där veckan i värmländska skogarna eller helgen i fjällstugan. På fikat konstaterades det att den bästa återhämtningen fås just i skogen och naturen. När en kollega kört huvudet rakt i väggen var fiske hans återhämtning. Inte för att fånga gädda eller abborre, utan bara för att få vara i en rofylld miljö. I Danmark håller de på att bygga upp ett behandlingscenter för utbrända och deprimerade människor. Och de tar naturen till hjälp. Patienterna ska få vistas i den närliggande skogen och också leva lägerliv. Det är värt att fundera på vad det är i naturen som är så rogivande och fridfullt. Och som ger bättre effekt än antidepressiv medicin.

Eftersom det är lätt att bli fartblind behöver omgivningen var observant på tecken och hjälpa till att säga stopp. Arbetsmiljötidningen Arbetsliv listar nio varningssignaler att lägga märke till: 1) Sviktande minne: Du glömmer ofta bort namn på kollegor eller möten du skulle ha gått på. 2) Fysisk trötthet: Du känner dig trött efter vardagliga sysslor och har knappt ork för en promenad. 3) Psykisk trötthet: Att träffa kompisar gör dig fullständigt uttröttad. Helst vill du inte göra någonting. 4) Återhämtning: Hur mycket du än vilar blir du inte pigg. 5) Uthållighet: Du blir onormalt trött av att utföra vardagliga sysslor. 6) Sömn: Du sover oroligt, vaknar ofta och har svårt att somna om. På morgonen känner du dig sällan utvilad. 7) Överkänslighet för sinnesintryck: Du upplever ofta ljus, ljud och andra sinnesintryck som störande och obehagliga. 8) Upplevelsen av krav: Situationer som du tidigare hanterat utan problem känns kravfyllda och stressande. 9) Ilska: Du känner dig ofta väldigt arg och får anstränga dig för att behärska dig. Arbetsliv uppger källan Karolinska exhaustion disorder scale (Keds). Låt oss vara uppmärksamma både på oss själva och kollegorna. Kanske vi skulle göra som träden och sakta ner lite nu på hösten i stället för att gå in i julstress. Det kan bli en tid av reflektion som ger förmåga att växa vidare och utvecklas framåt hösten.