Kriser har tendensen att gynna regeringspartiet. Statistiska Centralbyråns (SCB:s) väljarsympatiundersökning som publicerades i veckan visar att Socialdemokraterna ökar med fem procentenheter jämfört med valet 2018 och 4,2 procentenheter sedan höstens undersökning. Socialdemokraterna landar nu på 33,3 procents stöd. Kristdemokraterna och Liberalerna ökar. Alla andra tappar något enligt SCB.

Jag tror inte att framgångarna för Socialdemokraterna enbart är en effekt av kriget i Ukraina. Magdalena Andersson har vunnit väljarnas förtroende och varit skicklig, tydlig och konsekvent. Socialdemokraterna och deras stödpartier samlar nu ett större och starkare väljarstöd än oppositionspartierna till höger har tillsammans. Det innebär att om SCB-undersökningen vore valresultat så skulle Magdalena Andersson kunna regera vidare med stöd av både Centerpartiet och Vänsterpartiet, utan Miljöpartiet. Men då måste hon först lösa problemet med att Centern inte vill regera tillsammans med något av ytterlighetspartierna Sverigedemokraterna eller Vänsterpartiet.

Den svaga länken i maktspelet är trots allt Annie Lööf. Arbetet med att få med henne på ett eventuellt nytt regeringståg verkar vara i full gång. I diskussionerna runt misstroendeomröstningen mot justitieminister Morgan Johansson meddelade centerledaren att hon inte ställer sig bakom en misstroendeomröstning. Det både uppskattades och berömdes av statsministern som sa: ”Jag tycker att Annie Lööf återigen visar att hon sätter Sverige och svenska folket först.”

Annie Lööfs ställningstagande kan inte ses som något annat än ett utspel i kampen om rösterna. Centerpartiet behöver draghjälp i valrörelsen. Den så omtalade ”breda mitten” har smalnat av betydligt och inneburit att Centern sitter ensamma på en liten isolerad ö, i tro på att de ska rädda landet. Hennes försök att isolera ytterlighetspartierna från makten har totalt misslyckats. Socialdemokraterna är beroende av Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna är välkomnade in i den politiska värmen på högersidan.

Nyckeln till framgång i valrörelsen måste vara att prata sakpolitik och på allt sätt kommunicera sin politik till de potentiella väljarna. Det gäller alla. Om Centern ska lyckas i valrörelsen måste de framträda som ett parti där sakpolitiska hjärtefrågor blir viktigare än att säga nej till andra partier. Isoleringsstrategin har inte imponerat på väljarna.

Detta gäller också i allra högsta grad högeroppositionen. Ska det bli något regeringsskifte så måste oppositionen välja sina strider. Att använda misstroendeomröstningar som valredskap inger inte förtroende och kommer inte att generera en positiv väljaropinion i längden. Snarare tvärtom med tanke på den tid vi lever i, med Natodiskussioner och kriget i Ukraina. En skärpning behöver ske på högersidan. Om den sidan tänker sig att ta över makten, är det hög tid för varje parti att presentera och kommunicera sin sakpolitik. Lägg ner den gamla politiska retoriken som består av ständiga påhopp och ett ändlöst underkännande av motståndarna. Presentera istället ett regeringsalternativ som är attraktivt nog för väljarna. Då kanske vinden vänder och ett regeringsskifte blir verklighet.