I många fall handlade det om allvarliga sexuella utnyttjanden. ”Ofta har barnets gränser förskjutits, bland annat genom en gradvis normalisering och manipulering och genom att gärningsmannen helt enkelt utnyttjar det ojämlika maktförhållandet som råder mellan barn och vuxna”, skriver Brå. Den vanligaste ersättningen är pengar, men det förekommer också alkohol, tobak eller narkotika.

Ungefär en tredjedel av ärendena har någon form av koppling till så kallad sugardejting. Bilden som Brå fått är att kontakterna varit av en helt annan typ än det ”glamorösa och ömsesidiga utbyte”, som beskrivs av sugardejtingsidorna själva. I praktiken har det istället rört sig om sexuella handlingar mot ekonomisk ersättning, ibland med inslag av allvarliga övergrepp.

Ungefär hälften av de ärenden som Brå gått igenom har lagts ner. En tredjedel av ärendena har avgjorts i domstol, där samtliga resulterat i en fällande dom. I början av 2020 skärptes straffskalan för sexköpsbrott mot barn från böter eller fängelse i högst två år till fängelse i högst fyra år. Något som skulle motivera högre straff var: stor åldersskillnad mellan barnet och den vuxne, beroendeställning, alkoholpåverkan och psykisk ohälsa. Sådana omständigheter är vanliga. Men Brås genomgång av ärenden och domar visar att hela straffskalan inte används och att fängelsestraff är ovanligt. ”I de studerade ärenden och domar där utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling utgör huvudbrott har ingen dömts till ett fängelsestraff. Det gäller brott begångna både före och efter straffskärpningen 2020”, skriver Brå i rapporten. Trots tecken på bristande frivillighet tillämpas sällan våldtäktslagstiftningen när barn fått ersättning för sexuella handlingar. Brå anser att det mot den bakgrunden skulle vara möjligt att i större utsträckning pröva våldtäktslagstiftningen i samband med sexköpsbrott mot barn. Det finns förslag om att ytterligare höja minimistraffet för utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling till fängelse i sex månader. Utifrån slutsatser i rapporten bedömer Brå att den föreslagna straffskärpningen är motiverad.

Chi Braley lurades in i sexhandel som barn. På en konferens i höstas berättade hon att sexköpare vill leva ut det de sett på porrfilmer på nätet. Ofta handlar det om våld och tvång. Eller att flera förgriper sig på samma offer. Det har inget med frivillighet att göra. Många av övergreppen som Chi utsattes för spelades in och såldes som porr i Storbritannien. När Chi försökte bli fri smög hallickarna in genom fönstret där Chi låg och sov och satt en kniv mot strupen på hennes lillasyster och sa: ”Om du försöker bli fri dödar vi din syster.” Till slut orkade varken psyket eller kroppen mer och Chi hamnade på sjukhus och fick hjälp av en frivilligorganisation. Men än idag lider hon av alla de trauman hon utsattes för.

Det är märkligt att de som utsätter barn och kvinnor för övergrepp inte straffas utifrån att de begått ett brott mot en person, utan kan få böter som att de har kört för fort. Nina Rung arbetade tidigare som utredare på polisen och såg ett tydligt samband mellan porrkonsumtion och övergrepp mot barn. Så förutom att straffen höjs behöver det som driver männen tas ut ur ekvationen, det vill säga porren. Men här är det pengar som styr och de blir viktigare än människoliv.