Förövaren ville binda eller hålla fast barnets händer. De ville genomföra så kallad gagging så att barnet kväljdes, tårades eller kräktes. Som utredare började Nina ställa frågor till förövarna om varför de slog så många slag, varför de tog strypgrepp och varför de kissade på barnen. Svaret blev genomgående: ”Det har jag sett på porren.” Tidigare hade Nina utrett våld i nära relationer och sett samma mönster, men inte lagt så mycket vikt vid det, eftersom det fanns så mycket grövre brott. Men de utsatta kvinnorna hade berättat att männen tvingat dem att titta på porr och sedan utföra det de sett. Snart märkte Nina att flera enheter inom polisen sett samma samband. Gripna sexköpare hade extremt mycket porr i sina telefoner. Samtidigt larmar barnmorskor, lärare, kuratorer, läkare, psykologer, ungdomsmottagningar och poliser om pornografins koppling till våld mot tjejer.

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) skriver: ”Sedan 1989 har Sverige en lag som säger att det är olagligt att sprida filmer eller bilder innehållande sexuellt våld. 90 procent av den kommersiella porren innehåller våld och förnedring av kvinnor, men producenterna och distributörerna behöver aldrig stå till svars.” De skriver vidare: ”De filmer innehållande sexuellt våld mot kvinnor som polisanmäldes på flera platser i landet, resulterade inte i att någon brottsutredning initierades. Polisens svar? Brottet begicks utomlands.” Roks anser att då filmerna sprids i Sverige genom distributörer här är det olaga våldsskildring och att de skyldiga ska straffas enligt brottsbalken.

”Pornografins skadeverkningar är högst verkliga. Till skillnad från filmer där allt våld är fiktion, så sker det som händer i pornografin på riktigt. Våldet utövas mot livs levande kvinnor och barn. De som påstår att porren ’inte är verklig’ har fallit för porrindustrins största lögn”, skriver Meghan Donevan som under de senaste tio åren forskat, föreläst och varit verksam som rådgivare inom området.

Nina Rung liksom Per-Anders Sunesson säger att det finns en rädsla för att samtala om pornografi. Samtidigt är det en av fyra killar på gymnasiet som konsumerar porr varje dag. ”Trots att vi faktiskt vet att majoriteten av unga och vuxna någon gång tittat på pornografi så är det oerhört sällan vi pratar om det vid middagsbordet, fikarasten eller på föräldramötet”, säger Nina.

I sin roll som ambassadör mot människohandel reste Per-Anders runt på landets skolor och talade om förebyggande arbete. När han började prata om porr blev det knäpptyst i klasserna, men efteråt fick han mejl från killar som hörde av sig och tackade. En kille skrev: ”Porren är ständigt närvarande, flera timmar om dagen. Men ingen pratar om det, inte lärare, inte föräldrar, inte kompisar. Tack för att du tog upp det.”

I logikens namn borde de som delar porr på nätet dömas och sidorna stängas: ”Den som skildrar sexuellt våld och tvång i bild med uppsåt att sprida bilderna, eller sprider en sådan skildring, ska enligt 16 kap 10c § Brottsbalken dömas till böter eller fängelse i högst två år.”

Lagstiftning som syftar till att kriminalisera spridning av sexuellt våld har blivit ett slag i luften, trots att vi vet dess konsekvenser. Kim Walls mördare hade till exempel extremt mycket porr i sin mobiltelefon. Det är dags att tala lika högt om denna kriminalitet som om gängkriminaliteten.