För Nato-motståndarna var helgens beslut om medlemskap i Nato en sorgens dag. Som någon uttryckte det, ”Natomedlemskap är dårskapens beslut”. Statsministern, försvarsministern, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna med flera har svängt på kort tid. Vad är det som påverkat beslutet? Statsministern menade att Sverige tagit ett självständigt beslut. Både ja och nej, anser jag. Vi måste nog inse att det i mycket handlar om yttre press. Kriget i Ukraina och Rysslands hot har skapat fruktan och rädsla i ett Sverige som har väldigt låg krisberedskap.

Nato är ”dårskapens beslut”, i alla fall just nu. Beslutet är framstressat och kommer i helt fel tid. Ett beslut som riskerar att föra Sverige in i en försvarsallians tillsammans med flera starka kärnvapennationer. Sverige ska inte bli en kärnvapennation, vad som än händer. Vi hamnar i en allians tillsammans med Turkiet som är en nation där demokrati successivt monteras ner. Våra unga män och kvinnor kan komma att tvingas ut i krig för Natos räkning, var som helst i världen. Och kanske det märkligaste av allt: Sverige överger en djupt rotad övertygelse, alliansfriheten.

Det är sant att vi lever i en ny tid och att allt måste omprövas. Men frågan är om vi verkligen har beräknat kostnaden för ett beslut som tas under stark press och stress. Nej, beslutet kommer i fel tid. Det är inte politiskt harmoniskt.

Om vi får lägga ett andligt och profetiskt perspektiv på beslutet, känns det definitivt inte harmoniskt. Att lyssna och styras av yttre hot, lockelser, påtryckningar och utfästelser utifrån leder inte alltid till rätt beslut. Det finns ett ordspråk som lyder: ”snålheten bedrar visheten”. Här gäller snarare: ”osjälvständigheten bedrar visheten”. Vi är en nation som är på väg bort från den grund som en gång lades av folkväckelserörelsen. En rörelse som påverkade nationen i rätt riktning. Väckelseprofeterna talade och hördes. De blev trodda och påverkade landet i rätt riktning. Nu hörs de inte längre. Antingen är de flummiga och obegripliga, eller så är de tystade. Nu behövs folkväckelseprofeterna mer än någonsin. Den tydliga profetrösten som ger tydliga och begripliga budskap till nationen. Profeter med trovärdighet som blir respekterade och trodda.

Vårt land behöver mer än politisk vilsenhet. Landet och folket behöver profeter. De kanske inte finns längre? Jo, de finns och de har hört. De har varit framme i tronrummet och talat med skapelsens Gud, han som håller hela världen i sin hand, och hämtat ner hans planer för nationen. Men varför hörs de inte? De har pressats till tystnad. Under tiden har ”stenarna ropat” som bibeln säger. Andra röster har tagit över som styr landet åt fel håll.

Jag är nog ganska ensam i min bekantskapskrets om mina synpunkter ifråga om Sverige och Nato. Min uppfattning och känsla grundar sig i mer än det politiska läget och ett av yttre påverkan framstressat beslut. Beslutet är varken politiskt eller profetiskt harmoniskt. Alla kan vi ompröva vår ståndpunkt och ändra oss, det har vi sett med stor tydlighet. Jag är också beredd att ompröva min uppfattning.

I vilket fall som helst, nu behöver nationen folkväckelseprofeter, eller landsprofeter som erkänns, frisätts och får frimodighet att tala till nationen och folket. Det räcker inte längre med politisk vilsenhet – nu behövs himmelsk vishet som leder landet rätt.