Både statsminister Ulf Kristersson och utrikesminister Tobias Billström tog snabbt avstånd från aktionen och kallade den bland annat för ett sabotage mot den svenska Natoansökan.

Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson säger att hon blev väldigt illa berörd av aktionen utanför stadshuset. “Vi socialdemokrater har haft två ledande företrädare som blivit mördade på öppen gata. Men med det sagt så har vi en väldigt stark yttrandefrihetslagstiftning i Sverige. Allt som är avskyvärt är inte olagligt”, säger hon.

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar tycker att handlingen var osmaklig men tillägger att hon också är kritisk till hur regeringen har hanterat Turkiet i samband med den svenska Natoansökan. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson framhåller att aktionen utanför stadshuset var ansvarslös men att den omfattas av yttrandefriheten och tycker att Turkiet passerat gränsen för vad de kan kräva av Sverige. Det är ytterst ett antidemokratiskt system och en islamistisk diktator vi har att göra med.

Hela situationen med Turkiet är som kattens lek med råttan. Turkiet med Erdogan i spetsen vill ha saker som Sverige inte kan uppfylla. Sveriges regering försöker ta sig förbi kraven genom kompromisser med Erdogan, som i sin tur ställer nya krav. Sverige har blivit ett slagträ i turkisk inrikespolitik inför valet i juni. Turkiet kräver att Sverige ska begränsa yttrandefriheten vilket naturligtvis inte är möjligt. Turkiet kräver även att Sverige ska utlämna ett antal personer som av allt att döma inte begått något brott enligt svensk lag och som riskerar tortyr om de utlämnas. Högsta domstolen har avslagit denna begäran.

Turkiets krav är omöjliga för regeringen att uppfylla. Om Turkiet trodde att ett regeringsskifte skulle ändra detta så har de fel. Det fungerar inte så. Rättstillämpningen i vårt land bygger inte på vad enskilda personer eller ens partier tycker utan på vad institutioner beslutar.

Sverige, Finland och Turkiet skrev i Madrid i juni förra året på en promemoria för att Turkiet ska godkänna vår ansökan till Nato. Sedan dess har Turkiet krävt allt fler saker. Det är ohållbart.

Det turkiska valet äger rum i juni. Vi blir inte medlemmar i Nato innan dess oavsett vad vi gör. Nästa Nato-toppmöte kommer att hållas i Litauens huvudstad Vilnius den 11 och 12 juli, ett möte som kan bli helt avgörande för utvecklingen. Om Turkiet fortsätter blockera Sverige och Finland på toppmötet är risken att hela Nato-alliansen hamnar i en politisk kris.

Krypandet för Erdogan börjar bli osmakligt och ovärdigt den svenska regeringen. Vi borde ha starka synpunkter på Erdogan och ifrågasätta honom som ”folkvald president”. Han agerar som en diktator med islamistisk bakgrund. Turkiet kan inte ses som en demokrati utan snarare en diktatur, och Sverige samarbetar inte med diktaturer. Att Nato överhuvudtaget tillåter honom att diktera villkoren för det svenska och i viss mån finska medlemskapet i alliansen visar inte på styrka utan snarare på svaghet.

Medlemskapet dröjer och motståndarna vädrar fortfarande morgonluft. Dårskapen med Sveriges snabba ansökningsförfarande om medlemskap blir allt tydligare. Det hade varit klädsamt med lite mer eftertänksamhet och is i magen innan våra folkvalda som en man rusade iväg och tog beslut om medlemskapet.

Nu leker vi vidare i en katt-och-råtta-lek med en islamistisk diktator. Vad kan regeringen göra åt detta? Inte mycket. Statsminister Ulf Kristersson behöver dock sätta ner fötterna och säga med tydlig röst: ”Nu räcker det”.