Hur som helst. När Sveriges nationaldag firas har vi under ett antal år fått uppleva hur nationaldagen problematiseras i media. Det varnas för farorna med allt för mycket nationalism. Det verkar vara okej att vifta med den svenska flaggan på nationaldagen men varnas för allt för mycket stolthet och fosterlandskänsla. Jag kan inte dela den uppfattningen. Jag har en känsla av att vi har allt för lite av tacksamhet och stolthet över vårt svenska arv och den svenska kulturen.

I den liberala världen är synen på nationalism relaterat till att känna stolthet över våra lagar, nya värderingar och förordningar och framför allt grundlagen. Det centrala blir då en stolthet över staten men inte över den svenska kulturen. Ett samhälle fungerar inte som det ska utan att det finns en grundläggande respekt för lagar och regler. Men handen på hjärtat – hur många svenskar blir tårögda när de rabblar den svenska grundlagen utantill? Hur många känner ens till den?

Svensken känner stolthet och tacksamhet för helt andra värden. När Aftonbladet gjorde en undersökning och frågade sina läsare vad som var det positiva med Sverige svarade folk, allemansrätten, skärgården, husmanskost, snus, att man kan dricka vatten direkt ur kranen, Kungen, musik, Vasaloppet, hembygdsgårdar, öppenhet emot främlingen och de svenska landslagen i olika sporter. Låt mig få tillägga några saker på listan att vara stolt och tacksam över.

Tänk att människor hänger upp en tappad barnvante på en trädgren eller staket för att ägaren ska hitta den. Att du kan få hjälp av en främmande människa att vakta din dator när du måste gå på toa på tåget, att människor respekterar att ställa sig längst bak i en kö för att vänta på sin tur. Eller när du är på en bjudning finns alltid den sista kakan kvar på kakfatet. För att inte tala om svenskens glädje över den första vårsolen. Eller midsommartraditionen med sill och potatis och vackert blomsterklädd midsommarstång och att SVT fortfarande sänder Kalla Anka och hans vänner på julafton, även om sändningstiden ändrats fem minuter.

Allt detta låter kanske för banalt, men det är de enkla vardagsupplevelserna där det svenska kommer fram som väcker tacksamhet och stolthet.

Sverige är mycket mer än politiska värderingar. Vi har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop oss. Vi har midsommarafton, hembygdsgårdar, en musikskatt och annat typiskt svenskt. Jag skulle också vilja lägga in sådana värderingar som demokrati, tolerans, respekt och alla människors lika värde.

Sverige har också ett kungahus, det är något att vara stolt över. Alla delar inte den uppfattningen, men det hör till det mest svenska vi har. Kungen är inte folkvald och har ingen formell makt i Sverige. Kungen och kungahuset är i kraft av sitt ämbete en symbol för Sverige.

Det är de små vardagliga sakerna som gör Sverige svenskt. Vi har rätt att visa stolthet och tacksamhet över Sverige. Vi har en skyldighet att skydda och bevara den svenska kulturen.