En av de senaste i raden av de som avrättats är Majidreza Rahnavard. Enligt den regimtrogna nyhetsbyrån Mizan, som drivs av domstolsväsendet, dömdes han “för att ha dödat två säkerhetsvakter med en kniv och skadat fyra andra människor”, vilket han tvingats “erkänna” under förhör. Filmklipp där han utpekas som mördare har visats på statlig tv. Det här är helt emot internationella regler för hur rättegångar ska gå till. Eftersom han inte fått en rättvis rättegång är det omöjligt att veta om han ens är skyldig till det han anklagats för.

Protestvågen i Iran startade efter att en ung flicka mördats av polisen, anklagad för att hon visat för mycket hår under den obligatoriska huvudslöjan. Frihetskämparna är ofta unga och modiga; de riskerar allt. Iran har erkänt 300 döda i samband med protesterna, men människorättsorganisationer talar om många fler. Nu har regimen också börjat verkställa dödsdomar mot de som fängslats, anklagade för att vara ”Guds fiender”.

Utöver detta kommer alla de som bara försvinner. Vad har hänt med dem? Iran är stängt för ickeackrediterade journalister och tillgången på internet är osäker. Men information når ändå ut till det iranska folket, och vidare ut i världen.

Ett av de mest uppmärksammade fallen är Armita Abbasi, 20 år, som polisen överlämnade till sjukhus. Hennes huvud var rakat och hon skakade våldsamt och blödde. Vårdpersonal läckte uppgifter om att hon hade tydliga skador efter brutal tortyr och våldtäkt. Sedan kom polisen och förde bort henne igen, och har därefter snärjt in sig i ett nät av lögner kring vad som hänt henne.

“Fiendskap mot Gud” och “korruption på jorden” är två vanliga brottsrubriceringar som ofta används när det gäller dem som döms till döden i Iran. Avrättningarna används som ett politiskt verktyg för att visa folket att det är makthavarna som bestämmer och ingen annan.

Majidreza Rahnavard dömdes till döden i en domstol som tidigare fått hård kritik från omvärlden. Enligt kritikerna får de anklagade inte välja sina egna advokater eller se vilka bevis som används mot dem. Det liknar skenrättegångar i försök att så snabbt som möjligt undanröja problemen för regimen.

Ett annat hot som myndigheterna använder sig av är att de anhöriga inte får tillbaka sina döda släktingars kroppar, om de anhöriga inte går med på att hålla tyst och att inte tala högt om dödsfallen. De iranska myndigheterna uppger att de har utfärdat dödsdomar mot elva personer i samband med protesterna. Enligt FN har minst 14 000 människor gripits i samband med de omfattande demonstrationerna som rasat i landet under de senaste månaderna.

Omvärlden måste fortsätta att avtäcka sanningen om den iranska regimen och de fasansfulla övergrepp den begår på en ny generation frihetskämpar. Den säger sig handla på uppdrag av Gud, men den kan inte ens kallas mänsklig: Det är som ett monster som reser sig. Vi kan aldrig mer säga att vi inte visste.

Under andra världskriget och i efterdyningarna av kriget sa omvärlden att den inte visste vad som pågick i Hitlers utrotningsläger. Nu vet vi. Informationen når ut och vi måste fortsätta att protestera, demonstrera och agera med alla medel emot den iranska regimens utrotningspolitik.