Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Bength Gustafson bloggar på Inblick

VARFÖR JUST KRISTEN? Del 13

Bength Gustafson | 01 jan, 2018

Ateismens ömma punkter

Bakgrunden till det som jag skriver i denna bloggtext är:

  • Som kristna blir vi ofta utmanade och vår kristna tro ifrågasätts och nagelfars av ateister och sekulärhumanister. De flesta kristna tiger och viker undan, oftast för att slippa konfrontation, men också för att de saknar kunskap och argument för att kunna bemöta utmaningarna. Och jag anklagar inte någon kristen för detta. Men för egen del kom jag till ett beslut i mitt kristna liv i slutet på 1960-talet och under mina teologistudier i början på 1970-talet, att jag ska stå upp till försvar för kristen tro och Bibeltro. Det som vi kallar för apologetik och som kanske är mer viktigt idag än någonsin tidigare, då vi lever i ett av Europas och världens mest sekulariserade länder, Sverige.

  • Detta livsavgörande beslut har gjort, att jag av och till har hamnat i den s.k. ”hetluften”, både i media och i offentliga debatter. Och jag klagar inte över detta och ikläder mig definitivt inte någon s.k. ”offerkofta”, för ytterst handlar det om en kallelse ifrån den Gud som jag tror på.

  • Under årens lopp, så har jag ”gått i clinch” med det som jag vill kalla för ”ateismens ömma punkter”, vilket har fört med sig skiftande reaktioner, alltifrån respekt till den totala respektlösheten ifrån ateister och sekulärhumanister.

  • I allt detta så har jag ägnat mig åt studier av ateisters och sekulärhumanisters böcker, tidskrifter och artiklar och jag har även lyssnat på vad de säger.(1)

  • I mitt bloggskrivande från den 1 maj 2013 och fram till nu, så har jag fått en ansenlig mängd kommentarer ifrån ateister och sekulärhumanister på mina bloggars kommentarsfält.(2) Jag är tacksam för den läsekrets av ateister och sekulärhumanister som jag har, och för alla de frågor, kommentarer och reaktioner som jag har fått ifrån dem under årens lopp. Självklart är jag även tacksam för alla andra läsare och för deras inlägg.

Reaktionerna ifrån ateister och sekulärhumanister visar när man har tryckt på en öm punkt eller påtalat ateismens bräcklighet. Här har jag sett ett återkommande mönster. Inte hos alla, men hos tillräckligt många för att jag kan se, att de har blivit störda och irriterade över att deras ateism har ”satts under lupp”. Här tar jag upp tolv ”ömma punkter”, där jag har sett detta återkommande mönster. Det kan säkert finnas flera ”ömma punkter” än just dessa, men jag nämner dessa tolv här eftersom det framför allt är dem som jag har mött och konfronterats med.

  1. När de förlorar initiativet och inte själva får sätta agendan och får sista ordet.

På sina egna forum är det ok att de gör så, men när de befinner sig på kristna och på sina meningsmotståndares forum, då har man rätt att förvänta ett mer respektfullt beteende ifrån deras sida, men denna ”ömma punkt” tar tydligen ut sin rätt. Men det ska också sägas, att det finns ateister som visar den respekten.

 2.  När deras ateism ifrågasätts.

Här märker man ovanan hos ateister, att få sin ateism ifrågasatt och att inte få ”sitta i förarsätet” och angripa och ifrågasätta kristen tro och kristet liv. Av somliga ateisters reaktioner att döma, så verkar det som att de har ”blivit tagna på sängen” då deras osaklighet och personangrepp sänker deras egen trovärdighet.

 3.  När deras ”Gudsupptagenhet” påtalas.

Detta är verkligen ”en het potatis”. Kommentarerna och reaktionerna på mina två senaste bloggtexter på SAS forum (Svenska Apologetiksällskapet) visade verkligen detta. Där tog jag upp just ateisternas upptagenhet av Gud i sitt tänkande och i sin argumentation. Men ingen behöver dra samma slutsats som jag gjorde där och då, att det är ett ”Gudsbevis”, men att försöka förneka sin ”Gudsupptagenhet”, det är mot bättre vetande. Den är väl dokumenterad. Det är bara att läsa och lyssna till vad ateister och sekulärhumanister själva skriver och säger.

 4.  När ödmjukhet kommer på tal.

Det uppseendeväckande i detta är, att det är ateisterna själva som talar om ödmjukhet. De efterlyser nämligen ödmjukhet hos mig och även hos andra kristna, då vi skriver och säger, att vi vet att Gud finns och att vi kan veta vem och hurudan Gud är. Men de missar något väsentligt, nämligen att ödmjukhet är ett centralt Bibliskt begrepp och som först och främst handlar om vår grundhållning av ödmjukhet inför Gud.(3)

Till detta hör det faktum, att ateister inte vet, att Gud inte finns. Och det har jag förståelse för, att detta är en ”öm punkt” som stör dem. Hur gärna skulle de inte vilja kunna säga, att nu vet vi med all säkerhet, att Gud inte finns. Men den dagen lyser fortfarande med sin frånvaro.

 5.  När evolutionsteorins begränsning och orimlighet påtalas.

Då syftar jag inte enbart på att evolutionsteorin är begränsad till endast arternas uppkomst i djur- och växtriket, vilket i sig är en besvärande begränsning, då evolutionsteorin ofta används som ett argument mot Guds existens. Utan det frapperande är, att evolutionsteoretikerna måste sträcka sig bortom denna begränsning, och då är de beredda att tro på vilka ”mirakler” som helst som evolutionen och ”det naturliga urvalet” skulle ha klarat av att utföra under loppet av årmiljoner och årmiljarder, bara de slipper att ha Gud som förklaring. T.ex när det gäller så ”ytterligt fulländade och komplicerade organ”som exempelvis ögat.

Jag återger här några citat av Charles Darwin angående ögat, som han själv benämnde som en av stötestenarna för sin evolutionsteori: Att föreställa sig att ögat med alla dess oefterhärmliga anordningar för att anpassa skärpan till olika avstånd, att släppa in olika mängder ljus och att korrigera för sfäriska och kromatiska aberrationer, skulle ha kunnat utformas genom ett naturligt urval verkar ju, det erkänner jag villigt, som något i allra högsta grad absurt. Vidare säger Darwin: Föreställningen om att ett så perfekt organ som ögat skulle kunna ha uppstått genom det naturliga urvalet kan verka rent himmelsskriande.

Med tanke på ögats uppkomst och på andra ”stötestenar” för sin teori, så erkände Darwin, att jag fortfarande känner mig tyngd till jorden när jag tänker på dem.(4) 

Sedan är det självklart, att Charles Darwin själv försökte att ge en evolutionsteoretisk och 
enligt sin mening förnuftig förklaring till ögats uppkomst och utformning. Det hör till sakens natur att han gjorde det. De förklaringarna kan vi läsa om i samma kapitel som jag har hämtat ovanstående citat ifrån: ”Stötestenar för teorin”. (Se not 4). Förklaringar som jag sätter frågetecken inför, därför att varken Darwin själv eller någon annan efter honom har kunnat redovisa några obestridliga fakta om hur ögat rent faktiskt har uppkommit och utformats. Så den ”stötestenen för evolutionsteorin” ligger fortfarande kvar på vägen. Detta som leder oss till nästa ”ömma punkt för ateismen”.

 6.  När vetenskapens och ”den naturvetenskapliga metodens” begränsade räckvidd påtalas.

Ett faktum som ogärna vill erkännas av ateister och evolutionsteoretiker, men som alla egentligen är medvetna om.

 7.  När vår mänskliga kunskaps begränsning kommer på tal.

Vår mänskliga kunskap är ett styckverk.(5) Detta faktum gäller oss var och en, vare sig vi förnekar Gud eller tillbeder honom.

Låt oss läsa några kloka ord av professor Stefan Einhorn: Vi ska naturligtvis tro på vår förmåga att förstå vår omvärld, samtidigt som vi aldrig får förlora vår ödmjukhet. Vi måste komma ihåg, att vi har oändliga vidder kvar att utforska. Man kan säga, att om den totala kunskapen om allt motsvarade en stor stad, så har vi hitintills samlat så mycket kunskap att den skulle rymmas i en skokartong i en av stadens garderober.(6)

 8.  När ett absolut och objektivt sanningsbegrepp kommer på tal.

Absolut och objektiv sanning är Bibelns sanningsbegrepp, och det förutsätter en personlig, evig och allvetande Gud. När det då finns ateister som förnekar att det finns en absolut och objektiv sanning så har de i samma ögonblick erkänt, att det finns ett sådant sanningsbegrepp. Annars äger ju deras förnekande ingen giltighet, för då är inte heller deras förnekande absolut och objektivt sant. Så faktum kvarstår, att det finns absolut och objektiv sanning som vi kan förhålla oss till i våra liv och i vår dagliga tillvaro. Och det sanningsbegreppet har sitt rotsystem hos en personlig, evig och allvetande Gud.

 9.  När intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål bakom skapelsen påtalas.

När vi som kristna påtalar vad som nödvändigtvis måste ligga bakom livets ursprung och uppkomst, bakom de fysiska lagarnas och universums uppkomst, bakom de olika arternas uppkomst i djur- och växtriket och bakom människans skapelse, nämligen intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål, då är detta en stötesten och en ”öm punkt” för ateister. Därför att då förs deras och allas våra tankar intuitivt till en personlig och evig Gud som Designer och Skapare, som står bakom hela skapelsen. Den omedelbara uppfattningen eller förståelsen (intuitionen) är svår att förneka, även för en ateist.

Detta är inte långsökt på något vis för någon av oss, därför att all vår mänskliga erfarenhet lär oss vad som förutsätts för att något ordnat, helt och pedagogiskt ska kunna komma till stånd. Nämligen bakomliggande intelligens och förnuft, plan, mening, syfte och mål bakom allt vad vi människor talar, skriver och gör, för att vår dag och vår tillvaro inte ska sluta i kaos.

Detta med bakomliggande intelligens och förnuft som något helt nödvändigt bakom skapelsen, det är också förklaringen till varför Richard Dawkins tillskriver evolutionen och ”det naturliga urvalet” rent ”Gudomliga egenskaper”.(7) Dawkins förstår vad som krävdes för att kunna resultera i  t.ex livets och medvetandets uppkomst, komplexa ting och design, men han vill inte acceptera att Gud finns. Just därför tillskriver han evolutionen och ”det naturliga urvalet” samma gudomliga och övernaturliga egenskaper som Gud har. Dawkins ”gud” blir då följaktligen ”det naturliga urvalet” som likt en ”lyftkran” lyfter upp evolutionen till rent ”himmelska höjder”.

 10. När godhet och moral ska förklaras och motiveras.

”God och moral utan Gud ” är något som upptar mycket av ateisters och sekulärhumanisters tid och tankemöda. I sina böcker ”Tro och vetande 2.0” och i ”Upplysning i det 21:a århundradet”, så uppehåller sig Sturmark vid detta tema: ”God utan Gud – om godhet, ondska och moral”.(8) Det är uppenbart, att det är svårt för ateister och sekulärhumanister att kunna argumentera för godhet och moral, utan att ta med Gud i bilden. Gud är något av ett ”komplex” då godhet och moral ska avhandlas.

Med tanke på de avslöjanden som har kommit fram under de senaste veckorna genom hashtaggen #me too, då kvinnor ifrån hela världen har trätt fram och berättat om mäns ”taffsande” och ”nedlåtande sexspråk” i både media-, idrotts-, underhållnings- och den politiska världen, så är frågan om Gudlöshet och sexism hör samman? När den sekulariserade människan menar, att hon inte har någon Gud att vara moraliskt ansvarig inför, ja, då lever och beter hon sig som hon själv vill med sig själv som högsta norm, och resultaten blir därefter. Vi lever idag i ett Gudlöst och sekulariserat samhälle som skakas om av sin egen sexism. Godhet, allmängiltiga värderingar, normer och objektiv moral är tydligen trångbodda i vårt Gudlösa och sekulariserade samhälle. Frågan är om vi håller på att bevittna, att allt tal om ”God utan Gud” är på väg att kollapsa i vår s.k. ”upplysta tid”? Personligen svarar jag JA på den frågan och välkomnar samtidigt en sann, sund och frisk vind ifrån himmelen över hela vårt land Sverige, ja, över hela Europa och västvärlden.  

 11. När evigheten kommer på tal.

Även här hämtar jag ex. ifrån Christer Sturmarks bok: ”Upplysning i det 21:a århundradet”, där Sturmark är ärlig i sin redovisning. Sturmark skriver: Personligen tror jag inte på ett liv efter döden, men jag vet att många religiösa människor har en sådan tro. Jag har respekt för denna tro: Jag kan inte erbjuda någon ersättning för en sådan tro. … jag kan inte bidra med en förtröstan om ett liv efter detta.(9) Framtidstro och evighetshopp som ändå är något så mänskligt närvarande under alla tider och varhelst vi människor bor i världen. Men heder åt Christer Sturmark för hans ärliga och uppriktiga erkännande!

 12. När Jesus presenteras.

Jesus är utan jämförelse den största ”stötestenen” och den mest ”ömma punkten” inom ateismen. Något som är helt i linje med vad Bibeln säger om Jesus.(10) 

Jesus som historisk person och hans omutliga och kompromisslösa anspråk som han gör 
angående sig själv, och hans uppståndelse från de döda är svårbemästrade ”stötestenar” på ateisternas väg. Och att Jesus är deras och vår enda räddning för tid och evighet.(11) Vem som helst som inte personligen har mött Jesus, kan stöta sig på dessa ”stötestenar”. Det erkänner jag villigt.

Ateisternas tro

Ateism kan definieras på lite olika sätt, men det som ateisterna har gemensamt det är, att de tror på något. Det är inte så, att ateismen gör att ateister inte tror på något, för det gör dom i allra högsta grad. De tror på vetenskapen, på ”den naturvetenskapliga metoden”, på vetenskapliga artiklar och på evolutionsteorin och på ”det naturliga urvalet”. De tror på det som kan utforskas och ”bevisas” av vår materiella och inomvärldsliga verklighet. Därför är det också så känsligt för ateister när vi som kristna påtalar begränsningar av det som kan utforskas och ”bevisas”. Därav deras skiftande reaktioner.

När detta är sagt om ateisternas tro, då måste det också sägas, att vi får inte blanda ihop deras tro med den tro som Gud ger åt var och en som ärligt och uppriktigt vill ha med Gud att göra. Den tro, som en gång för alla har blivit meddelad åt de heliga.(12) Den tro som är en gåva från Gud och som innebär, att veta och att vara övertygad.(13) Den tro som i Bibeln kallas för ”hjärtats tro”(14) och som står i ett motsatsförhållande till vår mänskliga tro, som vi kan kalla ”huvudets tro”. Utifrån ”huvudets tro”så ifrågasätts och förnekas Guds existens, medan ”hjärtats tro” leder till en relation med Gud och en övertygelse om att Gud finns och om vem och hurudan Gud är.

Men det ska också sägas, att utifrån ”hjärtats tro” så påverkas och formas även ”huvudets tro” hos oss som kristna människor, och så upphävs mer och mer motsatsförhållandet mellan ”hjärtats” och ”huvudets tro” hos oss kristna. Detta som i Bibeln kallas för ”sinnets förnyelse” och ”själens frälsning” och som är ett mål för vår kristna tro.(15)

Guds kärlek till ateister

Vi får inte glömma bort, att Gud älskar ateister, och det ska vi som kristna också göra, och gärna ha dem i vår vänkrets och bjuda hem dem till våra hem. Och vi behöver aldrig skämmas inför dem, för att vi är kristna och Bibeltroende, och vi ska alltid vara redo att ge dem tydliga och genomtänkta skäl för den tro vi har.(16) Även om de inte där och då accepterar våra svar och skäl. Men vi sår in ”frön” eller ”säd” i deras liv och personligheter, som längre fram kan bära mycket frukt.

För mig personligen har kontakten och vänskapen med ateister varit och är både nyttig och berikande. Dels för att se och höra hur de tänker och resonerar, och dels för att järn ger skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.(17) För mig som en övertygad kristen, så skärps jag upp i min kontakt och umgängelse med ateister, och min kristna tro och övertygelse bekräftas gång på gång. Och speciellt när kontakten och vänskapen bygger på en ömsesidig respekt, och då även när min kristna tro angrips och ifrågasätts. För det hör självklart till bilden att så sker.

Väl mött!

Källor: (1) Både kända och okända, döda och nu levande ateister och sekulärhumanister. (2) Världen Idag, World Press och Inblick. (3) 1 Petr. 5:6. Jak. 4:10. (4) ”Om arternas uppkomst”, av Charles Darwin. Bokförlaget Natur och Kultur. 2000. ISBN 91-27-07875-2. Sid. 143, 157, 132. I kap. ”Stötestenar för teorin”. Sid. 132-159. (5) 1 Kor. 13:9, 12. (6) ”Den sjunde dagen”, av Stefan Einhorn. Bokförlaget Forum. 2003. Sid.36. (7) ”Illusionen om Gud”, av Richard Dawkins. Leopard Förlag. 2006. Sid. 154-161. ”Svar på den nya ateismen”, av Scott Hahn och Benjamin Wiker. Fredestad Förlag. 2009. Sid. 69-71, 100-101. (8) ”Tro och vetande 2.0”. Nya Doxa. 2006. Sid. 124-142. ”Upplysning i det 21 århundradet”. Fri Tanke Förlag. 2015. Sid. 209-228. (9) Sid. 15-16. (10) Matt. 11:6. 13:57. Mark. 6:3. Luk. 7:23. (11) Både Gamla och Nya testamentets vittnesbörd om Jesus. Matt. 11:4-6. 13:57. 15:12. Mark. 6:3. Luk. 7:22-23. Rom. 9:33. Joh. 3:16-21. 14:6. Apg. 1:3. (12). Judas brev v.3. (13) Rom. 12:3. 2 Tim. 1:12. Hebr. 11:1, 11. Rom 4:18-21. (14) Rom. 10:10. (15) Rom. 12:2. 1 Petr. 1:9. (16). 1 Petr. 3:15. Kol. 4:5-6. (17) Ords. 27:17.