Navigera till koncernens hemsidor
LOGGA IN
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

Du är värdefull

Diana Paduch Abrahamsson | 27 mar, 2017

De är ju så värdefulla, våra husdjur, som vi människor skaffar oss. De kan inte prata, städa, arbeta, eller fixa mat på bordet men vi blir fästa vid dem, ger vår kärlek och har omsorg om dem. Vi anpassar sättet att leva till att de finns i familjen och den dagen vi mister dem får vi ont i hjärtat på riktigt. Djuren har ett värde i sig själva. Hunden behöver inte kunna "vacker tass" för att bli älskad och katten kan klösa sönder soffan och undkomma med bannor och en nyinköpt klösbräda.

 Jämför vi med bebisar (i normalt fungerande familjer) har vi en situation där människan verkligen visar på den självuppoffrande kärleken. Kvinnan går igenom kroppsliga förändringar som tillexempel viktuppgång, illamående, humörsvängningar, ständiga behov av toalettbesök och riktigt ojämn sömn. Mannen får anpassa sig till allt detta och tillsammans gör man en resa där hela livet anpassas till denne nye krabat som finns där inne i magen. 
För att inte tala om när den kommer ut! Då blir det vaknätter, inställda tillställningar, ekonomiska förändringar och man anpassar sina val och nästan allt man är efter den nya lilla människan. Det är likadant för de flesta, utan att tänka efter så älskar man de barn man fått. Kravlöst öser man sin kärlek över de små och trots att de till en början inte ens kan fokusera sin blick på en så är barnet värdefullt och djupt älskat. 

Människovärdet är det högsta vi har ibland oss och det bara är ett faktum.

Den hund som springer bort men kommer igen blir mottagen med stor glädje av husse och matte. Det barn som försvinner men blir funnet igen så oändligt mycket mer av sina föräldrar! 
Egentligen kan man inte jämföra djur och människan men samtidigt är det ibland en okomplicerad bild med djuren. För människan växer upp och börjar få egna tankar, ta egna val och påverka omgivningen på nya sätt. Så som sig bör! Men till skillnad från djuren gör hon sig mer och mer självständig ju längre hon finns i en familj. 

Precis här! Någonstans i processen att växa upp händer något märkligt. Längs med vägen börjar många fundera över sitt värde som människa. 
Kanske kan man inte prestera lika bra i skolan som ett syskon, eller avviker i intressen som familjen har, man kanske har svårt att bygga muskler eller är överviktig och så jämför man sig med andra och värderar sig själv utifrån det. Man kan också ha gjort någon illa och i det misslyckandet börjat döma sig själv. Mobbing eller övergrepp är faktorer som ​ofta leder åt det hållet. Trasiga relationer mellan eller med föräldrar kan också bidra till upplevelsen av att vara mindre värd. Vad det än är så verkar vi, i olika grad, tro på tankar vi får som sätter ner värdet på oss själva. 

Som om att människovärdet på var och en inte skulle vara konstant från det vi blir till tills dess vi lämnar jorden. 

Men det​ är lögn! Ditt värde finns i att du är du oavsett hur du ser ut eller vad du är duktig på. 
Vi har alla varit den lille bebisen och Bibeln, som är grunden för vårt samhälles lagar som finns för att skydda oss, säger också att du och jag inte är till av en slump ​där värdet åker upp och ner på grund av handlingar, ålder eller utseende. Självklart ansvarar vi för våra handlingar men vi är till av kärlek och finns till för att skaparen av universum vill så.

Så nästa gång du klappar ​ett husdjur eller gosar med en bebis, tänk på hur värdefulla ni båda är. Det spelar ingen roll om en hund är väldresserad eller om barnet kommer bli en matematiker med lockigt hår - värdet är konstant! 

Hos oss alla - dig inkluderad!