Navigera till koncernens hemsidor
Inblicks facebook sida Inblicks Twitter sida
Ruben Agnarssons blogg på Inblick

De bortprioriterade barnen

Ruben Agnarsson | 11 apr, 2015
Barn är osynliggjorda, bortprioriterade och övergivna i det svenska samhället. Nej, jag menar inte i den pseudovärld som likt ett mantra hänvisar till ”barnens bästa” i politiska debatter och opinionsbildande retorik. 
Nu pratar jag om i verkligheten. Om hur barnen och deras perspektiv faktiskt behandlas.
Många minderåriga barn i Sverige tvingas acceptera en vardagssituation på sin förskola som inga vuxna överhuvudtaget skulle ​förlika sig med. Vilket fackförbund skulle acceptera stora grupper, högljudd volym, inga raster, få arbetsledare med allmänt kaos som följd, samt 10 timmars arbetsdag?
För många svenska barn mellan ett till tre år är just detta en verklighet.
Även i det kommunistiska Sovjetunionen var det samhällets – inte föräldrarnas – uppgift att ta hand om barnen. När Sovjetimperiet föll, chockades en hel värld av barnens hemska situation på alla statliga barnhem. Ingen i Sovjetimperiet såg - eller tilläts säga - att kejsaren var naken, det vill säga att föräldrarna var betydligt bättre på att ta hand om sina barn än staten.

Många barn i Sverige väljs bort innan de ens föds. Karriär, semesterplaner, sociala skäl, ekonomiska överväganden, påtryckningar från familj, jobb, skola eller pappa, blir viktigare än barnens möjlighet till att födas och att leva. ​Den svenska abortlagen gör att ett barns framtid brutalt väljs bort mer än 35 000 gånger varje år.
Samma bortprioriterade barnperspektiv var vägledande när adoptioner för samkönade par infördes i Sverige. En samlad expertis sade – med hänvisning till barnens bästa – nej till förslaget: Rädda Barnen, Barnombudsmannen, Adoptionscentrum, Socialstyrelsen, Sveriges Psykologförbund, Familjeföreningen för internationell adoption, Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, Svenska kyrkan, Svenska läkaresällskapet, Kammarrätten i Göteborg, Barnen Framför Allt - Adoptioner, Adopterade koreaners förening, Forum för adopterade och Riksförbundet Barnens Rätt i Samhället (BRIS).

En majoritet av Sveriges politiker – påhejade av vuxna som ville använda barn för att få sitt bekräftelsebehov uppfyllt – fattade ändå detta beslut år 2003, trots att det finns en stor opinion som vill att barn i första hand ska växa upp med sina biologiska föräldrar. I en opinionsundersökning som Världen idag lät göra år 2010 svarade hela 87 procent ja på den frågan.
Trots detta folkliga stöd har debatten nu kidnappats av aggressiva aktivister som inte tvekar att använda odemokratiska metoder för att hålla opinionen som gisslan. För fem år sedan anordnade Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) en harmlös affischkampanj i Stockholms tunnelbana där utformningen av affischerna var: Ett rött hjärta med texten: ”Bevara äktenskapet” och ”Mamma, pappa, barn”. En samordnad kampanj anordnades för att riva ned affischerna, vars budskap upplevdes provocerande.

 I Sverige finns den en oskriven lag som säger att det är strikt förbjudet att ifrågasätta både förskolesystemet, abortlagen och adoptioner för samkönade par. Det påminner om när en motion undertecknad av såväl statsminister Hjalmar Branting (S) och högerledaren Arvid Lindman om att inrätta Statens institut för rasbiologi röstades igenom av en enig svensk riksdag år 1921.
Ju tokigare beslut som fattas, desto viktigare är det att alla är överens.