Alexander Norén är en mix mellan två olika världar. Hans blivande föräldrar träffades i Belgien, där pappan från Ecuador studerade och mamman från Sverige jobbade. De blev förälskade, flyttade ihop och bodde i Belgien några år. Alexander var bara några år, när föräldrarna separerade och han flyttade till Stockholm med sin mamma.

– På den tiden var min mor en brinnande kommunist och uppväxtmiljön var allmänt sekulariserad. Jag känner inte till någon i släkten som har en kristen bakgrund. Själv ryckte jag på axlarna när frågor om tro kom på tal och jag hade ingen aning om vad den kristna tron egentligen innebar. För mig var det bara ritualer och kändes inte trovärdigt, konstaterar Alexander.

Gjorde tonårsrevolt

Som en reaktion mot sin ”röda” mamma gjorde Alexander en omvänd tonårsrevolt. Han engagerade sig i Moderaterna, där han sågs som ett framtidslöfte och tidigt blev aktiverad som fritidspolitiker i Stockholms kommun. Framgångsrika studier i statsvetenskap gav honom jobb som ledningskonsult och marknadsanalytiker inom vårdföretaget Carema. Privat gifte han sig och blev med tiden far till tre söner.

Så småningom övergick han från den ”mjuka” till den ”hårda” sektorn, då han fick anställning vid Skanska, där han för närvarande har titeln analyschef. Karriären gick framåt, lönen ökade och Alexander såg till att skaffa sig en del statusmarkörer som tecken på att han lyckats. Men tyvärr sprack hans äktenskap någonstans på vägen. Inom honom gnagde en känslan av tomhet, att något viktigt saknades i livet.

– Just då kunde jag inte ana att lösningen på problemet låg närmare än jag trodde. Efter skilsmässan hade jag gått in i ett nytt förhållande och begåvats med tre bonusbarn. Sebastian var en av dem och han hade berättat att han fått kontakt med en kristen församling.

Nyfiken på kyrkan

Alexander reflekterar här över att han i sin egenskap av kyrkopolitiker inte fått någon positiv bild av kyrkan. Hans intryck var att det mest handlade om kulturell och social samvaro. Enligt hans uppfattning var den kristna tron inget som låg högt på agendan. Men nu skulle begreppen klarna.

Alexanders bonusson hade fått kontakt med Folkungakyrkan på söder i Stockholm. När Sebastian berättade om den församlingen blev Alexander nyfiken, hittade kyrkans sida på nätet och tog kontakt. I mejlet han skrev presenterade han sig och undrade om han kunde komma på en gudstjänst eller om det bara var för medlemmar. Han fick snabbt svar att alla var välkomna till församlingens gudstjänster. Alexander beslöt sig snabbt för att hälsa på i kyrkan.

– Jag satte jag mig längst bak och lyssnade till sång och predikan. Efter gudstjänsten erbjöds fika, och när jag serverats kaffe och satt mig vid ett bord, kom en man fram till mig. Han presenterade sig som Christer Roshamn och berättade att han inom bara några få veckor skulle tillträda som pastor i församlingen.

Ser en syn

Christer ställde sedan överraskande den otippade frågan ”vad ser du”? Ännu märkligare var att Alexander då upplevde något som han, en sekulariserad genomsnittssvensk, aldrig tidigare varit med. Alexander betraktar sig själv som en strukturerad, saklig och resonerande person, och att se syner ingick inte i hans verklighet. Men till sin förvåning såg han framför sig ett scenario han aldrig tidigare hade tänkt sig in i.

– Jag berättade för Christer att jag såg ett rum, där alla mina synder och misstag var samlade. Det var en så skrämmande syn att jag inte ville gå in i det rummet. Då sa Christer: ”men om du går in i rummet tillsammans med Jesus och han förlåter alla dina synder; skulle du våga då”? Som han beskrev det kunde jag tänka mig det och den tanken gjorde mig lättad och glad. När Christer då bad för mig såg jag inom mig som ett flöde av energi, förklarar Alexander.

Personlig relation

Denna upplevelse kändes helt omtumlande för Alexander och följande vecka träffade han Christer igen, tillsammans med en annan pastor i församlingen. Christer läste ur Bibeln och försökte förklara vad Alexander varit med om, och förklarade att djupast sett handlar tron om en personlig relation med Gud. Han fick också en läsplan att följa för egen läsning i Bibeln.

Nu följde en tid, då Alexander fick klart för sig att det kristna budskapet var något verkligt och inte bara en filosofi, en livsåskådning eller en åsikt. Denna revolutionerande upptäckt öppnade en helt ny värld för honom.

– Plötsligt såg jag klart det som jag inte ens hade kunnat föreställa mig förut. Jag fick insikt om vad frälsningsbegreppet egentligen går ut på; det handlar om att få sina synder förlåtna. Utan att någon försökte pracka på mig några nya moralregler drabbades jag av en helt ny insikt. Jag insåg att jag behövde sluta med vissa mindre goda vanor, som inte var bra för mig.

Dopet klarnar

Något annat han fick klart för sig var att han behövde bli döpt och begrava det gamla livet och när bonussonen Sebastian bokat dop hängde Alexander på. Hösten som följde deltog Alexander i en Alphakurs i kyrkan.

– Nu började jag förstå hur olika saker hängde ihop och det gav mig en enorm glädje. Jag drabbades av insikten att Gud finns på riktigt och att det går att ha en personlig relation med honom. Som en följd av det lämnade jag destruktiva mönster bakom mig. Men på jobbet förstod man ingenting av det jag så entusiastiskt pratade om, och den reaktionen gjorde mig nedstämd.

Tron är på riktigt

Alexander förklarar att han, i takt med att han började bygga upp en relation med Gud i bön, började känna ett främlingskap med den värld han tidigare levt i. Detta vägdes mer än väl upp av den andliga verklighet han kommit in i, och som han tidigare inte hade en aning om att den fanns. – Tron ger mig styrka, glädje och hopp och är en inre kompass som hjälper mig välja rätt väg. Nu har jag erfarenhet av att den kristna tron är ”på riktigt” och ingen from fantasi. Jag kan faktiskt prata med Gud och få svar, eftersom jag via Jesus har en direkt uppkoppling till Gud. Den tillvaro jag tidigare levde i - präglad av stolthet, materialism, sökande av bekräftelse och andra ytliga saker, ledde mig bort från Gud, förklarar Alexander allvarligt.

Det står helt klart att denne saklige och rationelle person genomgått en metamorfos och nu fått en fördjupad livsinriktning. Han hävdar bestämt att han absolut inte vill återvända till det liv han levde förut. Hans främsta önskan är i stället att fortsätta utvecklas i sin relation till Gud.

– Det nya liv jag fått i den kristna tron är helt oumbärligt för mig, och jag vill i fortsättningen leva ett liv där Gud är starkt närvarande i min vardag. Vi människor är helt enkelt skapade för att ha en relation med Gud – allt annat är onaturligt, försäkrar