Julfesten ledde Sebastian till kyrkan

– Jag såg Kullaberg och himlen och tänkte att detta är ju ändå inte skapat av en människa. Vem har skapat det då? berättar Sebastian.

När han sov över hos farmor brukade hon be aftonbön med honom, annars hade han inga direkta erfarenheter av en levande kristendom. Hans bild av kyrkan var att det var stelt, strikt och tråkigt. Han konfirmerade sig men var annars endast i kyrkan på skolavslutningar och begravningar. Han såg det kristna som en kulturell tradition.

Sebastian har haft en bra uppväxt vilket han är tacksam för. I hans familj var det viktigt med pengar och status, och han kände tidigt att han inte delade de värderingarna.

– Skulle pengar göra dig till en bättre människa? Jag passade inte in i det där.

Blev rastafari-troende

Som tonåring började Sebastian lyssna på reggaemusik vilket skapade ett intresse för religionen rastafari. Det handlade om Gud, kärlek och att leva av naturen. ”One love” är ett av uttrycken i rastafari om enhet och att vara inkluderande.

– Här har vi nog någonting, kände jag. Det blev en livsstil för mig. Det handlade mycket om kärlek, att vi skulle bry oss om varandra.

Sebastian lärde känna många likasinnade, han skaffade dreadlocks och började röka marijuana. Marijuanan skapade lugn och ro, och han såg det som en lösning på mänsklighetens alla strider och konflikter. Om alla skulle röka skulle de bli snälla och sluta bråka.

Inom rastafari fanns det en kritik mot den kristna kyrkan och sedan kom händelserna i Knutby som påverkade Sebastians syn på frikyrkan.

– Vad är det för galna människor? Kyrkan tilltalade mig inte alls.

Efter några år började Sebastian komma fram till att marijuana inte var så bra så han slutade med det. Han började se andra brister i sin livsstil och längtade efter något nytt.

– Jag satt i min lägenhet och bad en kort bön till Gud: ”Herre, vägled mig”.

Träffade kärleken

I Sebastians umgängeskrets fanns en tjej som hette Debbie. De fattade tycke för varandra och blev ett par. Det visade sig att hon trodde på Jesus. Sebastian gillade inte det men tyckte ändå det fanns något positivt med att ha en Gudstro.

Så småningom flyttade de ihop och fick en son. Debbie var inte med i någon kyrka men hon tittade på kristen tv ibland.

– Det var helt okej att hon tittade på kristen tv så länge hon inte gick till kyrkan. Jag behövde distans till det.

Bjöds på julfest

De flyttade till ett hus på landet utanför Örkelljunga. En vinterdag 2018 blev Debbie bjuden på julfest av en förälder på sonens dagis. Debbie berättade glatt för Sebastian om festen men när han fick veta att det var i Korskyrkan reagerade han starkt negativt.

– Nej, det ville jag absolut inte gå på.

När han funderade insåg han att det bara var en julfest så han kunde tänka sig att följa med. Sebastian förväntade sig en ganska tråkig tillställning men han blev överraskad. Det var en glädjefull stämning med sång och dans. På vägen hem tänkte han ändå att han inte ville sätta sin fot i kyrkan igen.

Men Debbie ville tillbaka till kyrkan. Sebastian kände då att han behövde följa med för att ha koll på vad som hände och beskydda henne från de kristna.

– Jag ville inte att de skulle tuta i henne en massa dumheter.

Det blev flera kyrkobesök. Sebastian sökte på nätet för att ta reda på mer om församlingen och fick då veta att det var en pingstkyrka. Det gjorde honom upprörd.

– Pingst! Jag tänkte direkt på Knutby. De dödade ju varandra.

Sebastian uppmanade Debbie att avbryta kontakten med kyrkan. Hon svarade att hon hade bett till Gud om att få komma till en bra kyrka.

– Då fick jag småpanik. Ska vi utsätta vår son för det här?

Undersökte kritiskt

Sebastian insåg att Debbies nya kyrkogemenskap skulle påverka hela familjen. Han kände sig tvungen att grundligt ta reda på vad kyrkan höll på med. Han såg att de hade bönemöten på tisdagar så han gick dit, utan Debbie, med en kritisk attityd för att undersöka.

I kyrkan började de be och tala i tungor.

– Vad är det här för rappakalja? De talar ju bara rakt ut i luften.

Sebastian bad inte något själv men han stannade under hela bönen, en timme, och körde sedan hem. Samtidigt som han tyckte det var galenskap började han också fundera på vad det var som motiverade dessa människor.

– Vad får de ut av det här?

När Sebastian några dagar senare var ute och gick i skogen fick han ett infall att be: ”Jesus, är det du som är Gud? Kan inte du visa mig?”. Han tittade mot himlen men inget hände.

Jesus uppenbarade sig

Han åkte på ytterligare ett bönemöte. Efter några minuter fick han plötsligt en ovanlig känsla på sitt ena öga. Han fick till sig tanken att bara slappna av och inte ”kämpa emot”. Den ovanliga känslan spred sig i kroppen och till båda ögonen.

– Jag hade aldrig känt en sådan känsla.

– Jag blundade och såg då en man som lyste som solen och sträckte sina armar mot mig, som om han ville krama mig.

Sebastian blev omskakad. Han sa inget till någon i kyrkan utan han åkte hem. Det som hänt satte igång en oerhörd tankeverksamhet. Vad var det som hände? Han försökte tänka ut en rimlig, logisk förklaring.

– Kanske någon där gick med en dammvippa och en ficklampa framför mig, tänkte jag. Jag ville inte att det skulle vara Jesus.

Han brottades med malande tankar i flera dagar. En av hans arbetskamrater frågade vad det var med honom. På fredag morgon samma vecka låg han i sin säng och då fick han en uppenbarelse.

– Den helige Ande rörde vid mina ögon och jag såg Jesus, stod det klart för mig.

I samma stund talade Sebastian ut ”Jag tror på Jesus Kristus” och han började gråta. Han hörde sedan av sig till pastorn och berättade vad som hänt. Senare lät han döpa sig och blev uppfylld av helig Ande.

– Jag har fått uppleva Anden på så många olika sätt. Wow, är det så här verkligt? Varför har ingen berättat för mig tidigare? Alla måste få veta.

Sebastian brinner för att dela sin berättelse och berätta om Jesus. Han kan förstå att andra är skeptiska till Jesus och kyrkan, för det har han själv varit.

– Framtiden känns hur spännande som helst. Jag vill dela evangeliet och fullborda mitt lopp.