I sin bok ”Mina åtta år i Kality” berättar Kristin Jansson om sitt förflutna, innehållande en till synes oändlig mängd mörker. Men framförallt handlar hennes story om att det finns hopp, hur hopplös situationen än verkar vara.

Kristin vill med ödmjukhet betona att hennes berättelse inte är ett försök att släta över något från hennes brokiga förflutna.

– Jag har gjort fel och bett om förlåtelse.

Hon växte upp i Västergötland i en sekulär familj.

– Klimatet var hårt. Gränslöst, rutinlöst och hårda ord, berättar hon.

Den egna upplevelsen var att hon hade ett annat djup än de övriga i familjen. Kristin trivdes på kyrkans barntimme. I tonåren började hon be till Gud varje dag, en vana som följt med även under de svåra och motsägelsefulla perioderna i livet.

– Jag bad om förlåtelse och jag bad honom att leda mig på den rätta vägen, att han skulle ta mig ur omständigheter jag hade skapat.

”Efterlysta storbedragerskan”

Som ung vuxen gick Kristin i sin pappas fotspår genom att börja arbeta som bilförsäljare. Men så kom hon i kontakt med en person som i sin tur hade att göra med ett kriminellt nätverk. Saker började gå fel. Som 27-åring åtalades Kristin av en åklagare som yrkade på fängelsestraff som påföljd för de bedrägeribrott hon anklagades för.

I det läget föreslog hennes dåvarande pojkvän, som växt upp i Etiopien, att de skulle åka dit och börja om. Det enda som fanns i Kristins tankar just då var hennes sjuåriga dotter som hon inte ville svika en gång till, vilket hon skulle göra om hon hamnade i fängelse.

Kristin, dottern och pojkvännen gav sig iväg med bil. När de efter sin långa resa var framme i Etiopien fick hon veta att svensk medias löpsedlar talade om ”den efterlysta storbedragerskan Ingela Jansson”. Ingela, som var Kristins tilltalsnamn på den tiden.

Kristin berättar att paret kom till Etiopien med en avsikt om att leva ett hederligt liv som företagare, men trots goda intentioner gick det åt skogen.

– Det saknades pengar till min dåvarande pojkväns mammas husbygge, vi var naiva och gjorde fel.

Låstes in

Efter tre år i Etiopien greps Kristin och hennes dåvarande pojkvän. De båda fördes till det ökända och fruktade Kalityfängelset där de låstes in medan Kristins dotter flögs hem till Sverige.

Kristin sätter ord på sin ankomst till Kality:

”Här kommer jag. Ännu en fånge att vakta. Smutsig och söndergråten. Ett vrak. Sjaskig utanpå, trasig och förvirrad inuti. Min hjärna och mitt hjärta har slagits sönder i bitar. De tumlar runt i huvudet och kroppen och jag vet inte hur jag ska få ihop dem. Mina ben är rangliga när jag lotsas in i Kality, bort från den babyblå bågen som sträcker sig över entrén. Ett efter ett tar stegen mig längre in på området, i väg från grinden som avskiljer mig från friheten”, skriver hon i sin bok om den stund då hon låstes in i det etiopiska skräckfängelset.

Tillvaron som fånge på Kality innebar att hon ofta var törstig och hungrig. Många fångar delade på trånga utrymmen med råttor, insekter och kackerlackor som sällskap, en miljö som gjord för spridning av sjukdomar.

Där befann hon sig, i total hopplöshet långt ifrån sina två små barn hemma i Sverige. Kristin fick för sig att barnens liv skulle bli lättare om hon inte längre fanns.

– Jag tyckte så synd om mina barn.

När domen om 55 års fängelse kom tycktes allt vara över. Kristin försökte fly från smärtan och hopplösheten genom att svälja en större mängd tabletter. Men som genom ett mirakel överlevde hon och började förstå att Gud inte hade övergivit henne.

Läste i Bibeln

Under alla åren på Kality läste hon i Bibeln och bad.

– Redan under mina första dagar där började jag läsa Bibeln, på engelska. Det blev mitt sätt att hantera den otroliga ångest jag plågades av. Med tiden lärde jag känna Gud på ett djupare sätt, berättar hon.

Berättelsen om hennes liv såg ändå ut att få sin ände på det afrikanska fängelset. Men plötsligt skedde undret. I februari 2018, efter åtta års fångenskap, benådades Kristin med anledning av sin allt mer vacklande hälsa. Hon sattes på ett flyg och som tog henne till Arlanda flygplats.

– Det var så otroligt ofattbart att jag skulle få komma hem igen. Jag bad under hela tiden till jag landade i Sverige, att ingenting skulle hända eller att de skulle vända tillbaka.

I ankomsthallen på Arlanda väntade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson, som hon lärt känna under den tid då de satt fängslade på Kality.

Gick dopets väg

Den första tiden efter hemkomsten blev till en tuff period med tvivel och funderingar om vart hon egentligen hörde hemma.

– Min relation med Gud blev ännu starkare då jag kände att jag inte kunde sätta mitt hopp till människor.

Nu har Kristin hunnit fylla 40 år och mött kärleken i sitt liv. Hennes tacksamhet är stor över den vardag som innehåller församlingsgemenskap, meningsfulla studier, arbete och hälsosam träning. För en tid sedan lät Kristin döpa sig till Kristus.

– Guds nåd är oändlig. Relationen med Jesus innebär att jag är trygg i att vara älskad och förlåten, säger hon.

Kristins innerliga längtan är att sprida den nåd och kärlek som Jesus visat henne vidare till andra människor.

– Jag vill nå människor som behöver höra att det finns en morgondag.