Mikael Angestjärna växte upp i en familj som stod långt bort från kristen tro. Föräldrarna var båda alkoholister och uppväxten var tuff.

– Jag var enda barnet och fick ta all skit, säger Mikael.

Svåra minnen och upplevelser ledde till att han ibland mådde väldigt dåligt.

– Jag hade återkommande perioder med ångest, framför allt runt stora helger som jul, nyår och midsommar, fortsätter Mikael.

Idrotten blev räddningen

Mikael självkänsla började dala i skolåldern och han vågade inte ta för sig.

– Jag var mycket blyg och blev under en kort tid ett lätt byte för några andra elever. Ingen regelrätt mobbning, men ändå tillräckligt för att jag skulle må ännu sämre.

Mikael klarade grundskolan ganska bra, men när gymnasiet startade blev friheten för stor.

– Under mina två år som inskriven på skolan var jag inte där en hel dag. Naturligtvis fick jag inte heller betyg. Det fanns så mycket annat att upptäcka. Framför allt lade jag tid på att träna.

Han tränade i stort sett varje dag för att slippa vara hemma.

– Jag spelade fotboll och var nog rätt okej. Däremot fick jag aldrig höra det från min pappa. När han var och tittade var han oftast alkoholpåverkad och stod och skrek.

När Mikael inte spelade fotboll styrketränade han på gymmet.

Ångest och självmordstankar

Åren gick och Mikael träffade en tjej, gifte sig och bildade familj. Men ångesten blev starkare.

– Jag var runt 30 år när jag första gången bestämde mig för att jag inte orkade leva längre.

Ångesten förföljde honom vanligtvis i samband med större helger.

– Vid ett sådant tillfälle kände jag att nu fick det räcka. Jag satt i trappan och sa hej då till mina barn. Jag hade beslutat att kasta mig framför en lastbil.

Hans fru såg på honom att något inte stod rätt till och tvingade honom att stanna hemma.

– Hon skjutsade mig till sjukhuset. Jag tror att någonstans inom mig hade jag längtat efter att någon skulle se hur jag egentligen mådde.

Sjukhusbesöket ledde till psykologsamtal under flera års tid. Samtalen slutade och Mikael återgick till vardagen.

– Ångesten hade inte försvunnit. Den återkom ett par gånger per år med lite varierande styrka.

Vid ett par tillfällen kom alla minnen från uppväxten tillbaka så starkt att han drabbades av panikångest.

– Det önskar jag inte att någon ska behöva uppleva. För mig blev det så allvarligt att jag bara låg i en hög på golvet. Jag grät och trodde att jag skulle dö.

Kristen kollega

Mikael hade alltid tyckt att “religiösa” människor var jobbiga och tjatiga. Han gillade inte att hans barn skulle hänga i några kristna sammanhang. Han antog att kyrkan hjärntvättade folk för att få över dem på sin sida.

– Jag tror att mitt motstånd mot kyrkan kom från min pappa. När jag tog upp att jag ville att mina föräldrar skulle sluta dricka sa han alltid: ”Jag har väl inte gjort något, ska jag bli religiös också eller?”

Under en period i början på 2004 jobbade Mikael tillsammans med en kille som var nyfrälst. Vid så gott som varje lunch försökte han berätta om Jesus.

– Han ville att jag skulle gå en Alpha-kurs, men det kunde han glömma.

Vid ett tillfälle frågade arbetskamraten om Mikael ville hänga med ut på lunch och träffa en av pastorerna i hans kyrka.

– Det här var ett par månader efter att han börjat bearbeta mig. Jag tänkte att en lunch kan vi väl ta, så jag hängde med. Vad jag fått reda på senare när jag träffat den pastorn är att han före lunchen hade upplevt att Gud sagt till honom att nämna namnet Jesus så många gånger som möjligt under vårt möte.

Mikaels kamrat berättade om Bibeln på deras jobbluncher och fortsatte fråga om han ville gå en Alphakurs.

– Vid ett tillfälle var jag så trött på hans tjat att jag sa: ”Okej, om du betalar kursen ska jag gå den”.

Såg Jesus för sin inre syn

Mikael började på kursen. Redan efter ett par gånger blev han otroligt intresserad av att veta mer.

– På den sista samlingen vi hade ett par dagar före jul 2004 satt vi efteråt och samtalade i en mindre grupp. Plötsligt märkte jag hur mitt synfält smalnade. Jag hörde vad de andra pratade om men jag såg dem inte. I stället såg jag en tunnel och i slutet av den stod en gestalt som jag tyckte jag kunde identifiera som Jesus.

I det ögonblicket förstod Mikael att det han fått ta del av på Alphakursen var sant.

– Jag tog emot Jesus i mitt hjärta. Efter det förändrades min syn på kristna och jag förstod att de hade något som jag saknat under alla år.

Direkt efter att han blev frälst slutade han att svära. Han upplevde också att något inom honom försvann.

– Min fru sa att hon tyckte jag såg ut som jag gått ner i vikt. Efter att ha ställt mig på vågen kunde jag konstatera att jag gått ner cirka 1,5 kilo.

Mikael märkte att livet blev lättare att leva. Även om ångesten inte försvann helt så minskade den i styrka.

– Mitt liv som frälst har inte alltid gått som på räls. Jag har gått på en del nitar efter vägen, en del stora och en del lite mindre. Men jag har klarat mig igenom och efteråt förstått att Gud faktiskt funnits där hela tiden.

– Min resa till att bli hel på riktigt kommer att ta lång tid. Jag har ju levt så otroligt länge utan Gud och stått ensam i mina erfarenheter genom livet och min uppväxt. Jag tror att en dag kommer jag att kunna se tillbaka och säga att jag klarade mig till slut och att det som hjälpte var att jag kom till tro på Jesus.

Bön för helande

Mikael har fått vara med och be om ett mänskligt sett omöjligt helande.

– Jag hade en anställd vid ett tillfälle som ringde mig en förmiddag. Han sa att han stod på knä i vardagsrummet och inte kunde komma upp.

Ryggen hade låst sig och mannen hade väldigt ont. Mikael åkte dit och ringde sedan efter en ambulans.

– När jag satt och väntade hörde jag hur en röst sa till mig att be för honom och hans rygg. Mannen var inte troende men jag frågade om jag fick be och han sa ja.

– Jag tog mod till mig och lade händerna på honom. Jag bad en väldigt kort bön och sa egentligen bara: ”Det står i din bok att vi ska lägga händerna på de sjuka och de ska bli friska”.

Direkt efter bönen ställde mannen sig upp utan smärta och kunde röra sig precis som vanligt. När ambulanspersonalen kom förstod de ingenting.