Anna Heinemann är född i Iran, men har inga tidiga minnen därifrån, eftersom hon bara var fyra månader när hon kom med sina föräldrar till Sverige. Föräldrarna var kulturella muslimer, men praktiserade inte sin tro. Småbarnsåren tillbringade Anna i Småland, men när föräldrarna gick skilda vägar tog hennes mamma med henne till Stockholm. Minnet av att se sin pappa stå ensam kvar på perrongen etsade sig djupt in i hennes undermedvetna.

Traumatiska upplevelser

Den traumatiska upplevelsen, obegriplig för den lilla flickan att förstå, gjorde att Anna i många år led av separationsångest. I Stockholm träffade Annas mamma snart en ny man, som hon flyttade ihop med. Det skulle visa sig vara ett ödesdigert misstag. Den nye mannen kom nämligen att bryta ner både Anna och hennes mamma, genom att utsätta dem för såväl fysisk som psykisk misshandel.

– Han bröt ner min självkänsla totalt och jag trodde att det var mig det var fel på. Det var bara i skolan jag kände mig trygg, men där hade jag svårt att koncentrera mig. Min styvpappas terror och kontroll var som ett öppet sår inom mig. I min desperation ropade jag rakt ut i luften, i förhoppning om att någon högre makt därute möjligen skulle kunna hjälpa mig, förklarar Anna.

Socialtjänst och jourhem

Hennes pappa flyttade snart också till huvudstaden och de veckor Anna hon bodde hos honom hade hon en frizon och ett andningshål. Men skräcken hon kände för sin mammas man hindrade henne att berätta för sin pappa om den terror de fick utstå. Det var först när hon hade fått en skolkamrat som hon vågade anförtro sig åt, som Anna fick kontakt med skolsköterskan. När sköterskan lirkat ur Anna den tragiska historien larmades socialtjänsten.

– Socialsekreterare och polis hämtade mig i hemmet och jag blev tillfälligt placerad hos en jourfamilj. Konstigt nog kände jag en osannolik frid på insidan, och idag tror jag att detta berodde på mina desperata böner till den Gud jag inte kände. Senare har jag som socialsekreterare själv tagit hand om utsatta barn och jag vet att inre frid är långt ifrån det man brukar känna i sådana situationer, konstaterar hon.

Alkohol som lindring

Mamman fick hjälp att komma ur den destruktiva relationen och då återförenades Anna med mamman och de två halvsyskonen. Efter en tid träffade Annas mamma en ny man och flyttade till Västerås. Anna och hennes två halvsyskon följde med henne dit. Den nye mannen hade en tillåtande attityd till alkohol och när Anna var i övre tonåren drack hon vin med de vuxna. Alkoholen blev ett sätt för henne att koppla av och fly från verkligheten.

– Det blev mer och mer alkohol som lindrade tillfälligt, men när mörkret som lagrats inom mig kom upp till ytan ökade depressionen och smärtan. Jag sårade mina medmänniskor och utnyttjade min pappas generositet för att klara mina skulder. En tid jobbade jag på en kibbutz i Israel, men alkoholen flödade där också. Det positiva med den tiden var att historien talade till mig där och jag kunde inte låta bli att tänka på Jesus.

Jobb och utmattning

Hemma i Sverige igen började Anna plugga till socionom. Hon hade fortfarande problem med ångest och självmedicinerade med alkohol. Ändå lyckades hon på ett förunderligt sätt klara studierna bra. Hon fick jobb på en gruppbostad och avancerade snabbt till enhetsledare. Samtidigt ökade den inre pressen och förvärrades än mer när Anna blev inblandad i en bilolycka. Bilen som hon och hennes väninna åkte i blev påkörd bakifrån.

– Chocken i kombination med en lindrig whiplash-skada resulterade i total utmattning och hela min kropp strejkade. Nu tvingades jag att mötas mig själv i all min trasighet. Jag insåg att jag som högpresterande karriärist varken haft bra motiv eller visat empati gentemot andra, erkänner hon.

Desperat sökande

Nu började ett desperat sökande efter något som kunde lindra hennes inre kaos. Det ledde henne in i den ockulta världen; hon deltog i kurser och aktiviteter som meditation och yoga, köpte böcker, statyer, mattor, kristaller och andra prylar. Men i stället för att få frid hamnade Anna i en djup depression och bar på långt gångna självmordstankar, som hon dessbättre inte fullföljde.

– Då fick jag kontakt med en shaman som gjorde starkt intryck på mig. Han strålade som en ängel och jag drogs obevekligt till honom. Under speciella ’healing sessions’ fick jag behandlingar av honom. Efteråt kändes det som om jag dränerats på energi och blivit bestulen på något. Det började också hända konstiga saker hemma hos mig. Jag kände mig jagad på nätterna, var konstant sjuk, magen fungerade inte och min ekonomi var ödelagd.

Möter kristna på mässa

2019 besökte Anna en new age-mässa i sällskap med väninnan, som var med vid bilkrocken. De stannade till vid en enkel monter, där några kristna bjöd på förbön och gratis litteratur. Båda förvånades över att något var gratis bland mässans enorma kommersiella utbud av prylar, kurser och studiematerial. De fick båda förbön och under bönen blev Annas väninna helad från sin nackskada.

– Jag blev också starkt berörd av förbönen och fick samtala vidare och lyssna till vittnesbörd i ett mindre rum. Där tog både jag och min väninna emot Jesus. Jag blev också inbjuden till en kyrka, och när jag någon vecka senare kom på besök där för första gången, kände jag mig hemma redan under lovsången. Det var ju detta jag hade sökt hela tiden, utbrister Anna.

Fri från New Age

Med stigande förvåning noterar Anna hur snabbt hennes väninna växer in i sin nya tro. Hon mår mycket bättre, hittar tillbaka till relationen med den man hon levt med och får kontrakt på en lägenhet. Anna längtar efter att uppleva samma förvandling i sitt liv, men mångårig praktik av yoga har blivit så ett med henne att hon inte klarar av att slita sig loss från det inflytandet.

– Hemma hade jag fullt med statyer, mattor, kristaller, ockulta böcker, drömfångare och mycket annat. När jag plockade undan allt jag samlat på mig märkte jag att de mörka krafterna blev upprörda och jag kände mig rädd. Efter några veckor av ångest bad jag några av mina kristna vänner hjälpa mig att slänga alla ockulta prylar. Sedan de gjort det, drev de bort allt mörker genom Guds kraft och bad att Guds Ande skulle uppfylla lägenheten i stället.

Fick frid

Anna konstaterar leende att sedan dess har hon haft en frid hon aldrig känt förut och har slutat ta antidepressiv medicin. Hon är nu inne i en process av själavård, förlåtelse och inre helande, och gläds också över att hennes mamma tagit emot Jesus. Förra läsåret gick Anna bibelskola och fick då tillfälle att bygga upp sin karaktär, bli rotad i Guds Ord och inte låta känslorna styra. Nu vill hon hjälpa andra att hitta Jesus och bli fria från onda makters inflytande.

– Tillsammans med kristna vänner har jag funnits med på new age-mässor och berättat om vad Jesus gjort för mig. Av egen erfarenhet kan jag försäkra att Jesus är den enda vägen till frid, trygghet och evigt liv. Den som söker Jesus ärligt och uppriktigt kommer att få svar, precis som jag fick. Efter många jobbiga år känner jag att jag kommit hem till slut, säger Anna lyckligt, och hennes ögon glittrar.