Ute är det vinter, mörkt, snöigt och moddigt, två steg framåt, ett bakåt på den slippriga gatan. Därför känns det skönt att komma in i värmen hos Frälsningsarmén i Sundbyberg, där Simon Nygren möter i dörren. Handslaget är fast och blicken stadig, och stärker intrycket av en stabil och trygg ung man som väcker förtroende.

Inte utan stolthet berättar han att han tillhör ledningsgruppen i församlingen som möts här i Frälsningsarméns hus i centrala Sundbyberg. Den kallas Home och där har många med liknande bakgrund som Simon funnit ett andligt hem.

– Jag trivs med att vara en del av gemenskapen här, och jag brukar dra hit mina gamla polare också för att de ska få en chans att möta Jesus, säger Simon Nygren med ett litet leende.

ADHD-diagnos

Simon fixar enkel fika och vi sjunker ner i en mjuk lädersoffa inne i möteslokalen. När Simon berättar sin historia lyser hela tiden tacksamheten igenom. Han var nämligen inne på farliga vägar och det hade kunnat slutat riktigt illa om han inte hittat vägen tillbaka till där hans liv en gång började.

– Jag växte upp på landet och mina föräldrar var aktiva i en pingstförsamling. Så långt jag kan minnas har jag gått i kyrkan och fick tidigt en barnatro. I kyrkan deltog jag i olika aktiviteter och gick också på en kristen förskola. Samtidigt var jag nyfiken på världen utanför och testade hasch redan i 13-årsåldern, kommenterar han.

I 16-årsåldern slutade Simon gå i kyrkan och andra intressen tog över. Något år tidigare hade han fått en ADHD-diagnos och under skoltiden blev han ofta utsatt för mobbning. Flera gånger bytte han skola och kände osäkerhet inför sin identitet. Han hade svårt att känna att han dög som han var, och ängsligt försökte han spegla andras beteenden för att om möjligt passa in.

– Jag fick mycket stryk och försökte göra mig hård och ge igen. Mina egna känslor stängde jag inne och tog på mig så många olika masker för att passa in att jag helt tappade bort mig själv. Jag skolkade en hel del, musik var det enda ämne jag var riktigt intresserad av och hade högsta betyg i. I gymnasiet hoppade jag av skolan och började jobba. En kortare tid i tonåren var jag aktiv i en huligan-firma.

De ville framstå som supportrar till ett fotbollslag, men de var mest inriktade på att provocera motståndarlagens supportrar och ställa till bråk. För Simon var det en av de masker han drog på för att om möjligt passa in och bli accepterad. Men när han blev medveten om spelet bakom kulisserna drog han sig ur. Han sökte sig i stället till mc-gäng och blev speciellt engagerad i en ökänd klubb med extra dåligt rykte.

– Jag ägde ingen egen motorcykel och min roll i klubben var mer i utkanten. Det var mycket fester och jag tog bland annat på mig uppgiften att skjutsa vissa av medlemmarna i bil. Trots klubbens dåliga rykte upplevde jag personligen en lojalitet och sammanhållning som tilltalade mig och jag kände mig som en i gänget.

Kokain en kärlekshistoria

Livet förändrades, när han som 18-åring testade kokain för första gången. Han beskriver känslan som något av en kärlekshistoria och redan efter första gången var han fast. För Simon hade kokainet en lugnande effekt och knarket blev hans stora passion, men det krävde också sitt pris.

– Jag blev helt inriktad på att skaffa knark och allt annat fick stå tillbaka. För att få ihop pengar till mitt missbruk blev jag involverad i kriminalitet. Jag blev också tvungen att sätta mig i skuld hos tuffa gängmedlemmar, som inte hade något förbarmande. Livet blev en ständig jakt på droger och en flykt undan dem som jag var skyldig pengar.

Den sommar Simon skulle fylla 20 hade han en misslyckad sejour som säljare på ön Malta. Det blev inte alls som han tänkt sig utan slutade i ett ohejdat missbruk, hemlöshet och förnedring. Till slut förbarmade sig hans föräldrar över honom och hjälpte honom att komma hem igen. Strax efter hemkomsten träffade han den tjej som nu är hans fru och mamma till deras barn.

– Hon var utsatt för både fysisk och psykisk misshandel och jag tog mig an henne. Sedan dröjde det inte länge förrän vi var ett par. Vi blev också snart föräldrar till en dotter. Men de första åren av vårt förhållande, när jag försökte hålla fasaden uppe och dölja mitt missbruk, var det mycket bråk och lögner som gjorde livet svårt för resten av familjen, konstaterar Simon sorgset.

Ändå hade en öppning till ett nytt och annorlunda liv visat sig under den tiden. Det började med att Simon blev tipsad om att Sebastian Stakset skulle medverka i en kristen konferens. Som gangsterrapparen Sebbe Staxx hade Sebastian och hans band Kartellen varit Simons stora idoler. Nu tog han med sig två kompisar för att lyssna till Sebastians vittnesbörd.

– Vi grät alla tre när Sebastian berättade om den förvandling han upplevt sedan han tagit emot Jesus. Guds närvaro var så stark och jag kände igen värmen från min uppväxt i kyrkan. Alla tre gensvarade vi till inbjudan att ta emot Jesus. Några bad för oss till frälsning och jag blev ”nykär” i kyrkan. Under några månader kände jag mig helt fri och färdig med mitt missbruk.

Dubbellivet blev ohållbart

Livet i tron var både nytt och välbekant, men Simon bekänner lågmält att han inte tog tag i roten till sitt missbruk. När han fick erbjudande om att langa ett stort parti knark såg han det som en möjlighet att bli av med sina skulder. Nu inleddes ett dubbelliv då han gick i kyrkan och höll en fin fasad utåt, samtidigt som knarkbegäret tog tillbaka kontrollen över hans liv.

– Kaoset ökade och kulminerade 2021, det år då vårt andra barn föddes. Påverkad av kokain satt jag med min nyfödda son i famnen, och erkände för min fru att jag förlorat kontrollen över mitt liv och behövde hjälp.

En vän, som själv varit i samma utsatta situation, ringde och frågade Simon om han var redo att ge upp. Han svarade ja för han hade inget annat val. Allt var kaos, hans sambo (numera fru) var beredd att lämna honom, för hon orkade inte längre med att se familjen lida. Men när det såg ut som om allt skulle rasa ihop vände situationen. Inom bara ett par dagar erbjöds Simon plats på ett behandlingshem på kristen grund.

– Det var en tuff tid i början med avtändning och abstinens och jag hade ont överallt. Men sedan jag kom in på behandlingshemmet 21 november 2021 har jag varit helt drogfri. Tiden där räddade mitt liv. Jag fick göra upp med mitt gamla liv, be om förlåtelse för alla lögner och allt dubbelspel och försonas med min fru.

Efter behandlingen har Simon jobbat och vill plugga in gymnasiekompetens. I Frälsningsarméns kår Home är han mycket engagerad. Han skriver låtar med självupplevt innehåll och leder regelbundet lovsång i församlingen. Den musikaliska gåvan är något han vill utveckla.

– För mig är det lättare att uttrycka mina känslor i text, för då har jag mer tid på mig att tänka ut vad det är jag vill ha sagt. Musiken är en viktig kanal att nå ut med det kristna kärleksbudskapet. Den tar sig in genom alla försvarsmurar och budskapet landar direkt i människors hjärtan, avslutar Simon.