Adam Salomonsson, som är ny medarbetare på Inblick, har gått igenom två tuffa perioder i sitt liv. Den ena var när han drabbades av cancer i 28-årsåldern, och den andra när han separerade ifrån sin fru fyra år senare.
Ont i magen
Hösten 2012 började han få ont i sidan av magen. Hans dåvarande fru uppmanade honom att söka läkarvård.
– Jag var ganska tjurig om det där och tyckte inte att det var något att bry sig om, berättar Adam.
Det visade sig att hans blindtarm hade spruckit. Och vad värre var – det var cancer i tarmen som var orsaken. Adam lades omgående in och blev opererad.
I samband med operationen svullnade hela hans kropp upp i en allergisk reaktion.
– Mitt ansikte blev runt och uppsvällt som en ballong, berättar han.
Låg i respirator
Några dagar senare skickades han hem igen.
– Jag trodde att det inte var något mer med det, berättar Adam.
Kort därefter blev han kontaktad av en läkare igen, som berättade att det krävdes en ny operation.
Cancern hade spridit sig. Precis som vid förra operationen fick han en allergisk reaktion, denna gång så svår att han blev tvungen att ligga i respirator. Det visade sig i efterhand att det var latexhandskarna man använde vid operationerna, som han var allergisk emot. Adam återhämtade sig och återvände hem.
– Nu borde det ju vara klart, tänkte jag.
Fick ångest
Men en och en halv månad senare fick han beskedet att det inte gått som de hade tänkt sig och att det skulle blir en tredje operation, denna gång i Uppsala. Han fick då också en ny metod testad på sig med varm cellgiftsbehandling utanpå kroppen.
Den tredje operationen blev väldigt jobbig. När operationen var klar hade han slangar lite överallt och fick inte äta eller dricka den första dagen. Han var väldigt törstig, hade även ångest och blev arg. Hans pappa var där som stöd.
– Det var otroligt jobbigt, jag svor och förbannade hela situationen, sparkade på matbrickan och möblerna, berättar han.
”Hjälp mig”
Han anklagade Gud.
– Jag sa till Gud: “Hur kunde du sätta mig i den här situationen? Om du finns, hjälp mig!” berättar Adam.
– Jag kom till en punkt där jag ifrågasatte om han fanns.
Trots sina tvivel avsa han sig aldrig helt sin tro, berättar han.
– Även i väldigt svåra stunder höll jag kvar vid min tro, säger han.
Efteråt tycker han att han trots allt kom närmare Gud.
– Innan bad jag sällan, men efteråt har jag kommit närmare honom i tankar och böner. Efter cancern visste jag liksom mer var jag hade honom.
Stod där själv
Att han inte lämnade Gud kom att bli betydelsefullt när nästa motgång kom, fyra år senare, då hans fru berättade att hon ville skiljas. Det var en lördagsmorgon, och Adam vaknade och trodde att det var en dag som alla andra.
– Min fru bad mig sätta mig vid köksbordet. Hon sa att det inte fungerade mellan oss och att hon ville skiljas.
Två timmar senare flyttade hon ut.
– Vi hade varit tillsammans i sju år varav fem år som gifta. Vi hade ett gemensamt liv där vardagen rullade på. Helt plötsligt stod jag där själv, berättar Adam.
Adam började må dåligt, han visste inte vem han var och vad han ville med sitt liv.
– Jag började supa mig full för att stänga av mina känslor. Jag dejtade rejält och var inte vid mina sinnens fulla bruk.
– Jag hade till och med tankar på självmord men försökte aldrig, säger han.
Han tog sig istället till psyket och fick lugnande som han sedan började missbruka.
Cellgrupp blev räddningen
Räddningen blev en cellgrupp i kyrkan som han var med i.
– I cellgruppen fick jag mycket stöttning och råd av vänner. Utan det och mitt jobb vet jag inte hur det skulle gått.
Så småningom kunde han börja se ljusare på livet igen. Han började arbeta mer och mer med att skriva för kristna tidningar och skrev också en bok om sin tid med cancer.
Så här i efterhand kan han se att erfarenheterna förde honom närmare Gud. Hans tro har blivit starkare.
– Jag har mitt ärr på magen, det är en påminnelse om vad jag har varit med om. Jag tar inte livet lika självklart. Döden kan komma även för mig.
– Men det har fört mig närmare Gud. Oavsett om du är i en relationskris eller är sjuk, håll fast vid din tro, även om det inte känns så hoppfullt just för stunden och även om du också har rätt att vara arg när något drabbar dig, säger han.
