Ny kärlek sent i livet för Dagny och Ingemar

Bönegruppen var viktig

– Vi delade varandras glädje och sorg och fick vara till stöd och hjälp för varandra. Vi bad också för människors frälsning, vårt land och angelägna böneämnen, berättar Dagny.

Dagny har tidigare haft kämpiga år på grund av omständigheter i familjen och Ingemar förlorade sin fru för ett och ett halvt år sedan i en svår sjukdom.

– Det känns som att jag har vandrat genom tåredalen, men Gud har gett mig flera profetiska tilltal att släppa taget och gå vidare, säger Dagny.

Hon konstaterar att det inte varit lätt men idag upplever hon att Herren helat och upprättat henne.

– Jag var med i bönegruppen under hela min frus sjukdomstid. Där fick jag stöd i min kamp och i smärtan när hon sedan lämnade mig, säger Ingemar.

Dagny var med under Ingemars kamp för sin hustru och under sorgeprocessen efter hennes död, och Ingemars döttrar har funnits nära sin pappa och varit ett stöd.

– Det känns fint att ha varit med Ingemar i hans smärta och sorg, säger Dagny.

Klarar inte ensamheten

Ingemar kände ganska snart efter att han blivit änkeman att han inte skulle klara av att leva ensam resten av livet.

– Jag bestämde att sorgeåret skulle passera innan jag började söka efter någon att dela livet med, säger han.

Han började söka på sociala media men kände ganska snabbt att det inte var rätt väg för honom. Ingemar ville absolut ha en gudskvinna som satte Herren först.

– Jag hade inte en tanke på att det kunde vara Dagny, men hon fanns ju där hela tiden.

Dagny och Ingemar var en del av en grupp som ibland åkte gemensamt på möten. Vid ett tillfälle under pandemin skulle de åka till Stockholm för att delta i en bönesamling.

– Jag skulle köra och stod på platsen vi bestämt, men det var bara Dagny som kom. Vi hade fått veta strax innan att besökarantalet var reducerat till 50 personer vilket gjorde hela resan osäker, säger Ingemar.

Det var första gången Dagny och Ingemar var ensamma med varandra och situationen blev först lite obekväm. Det fanns risk att resan skedde helt i onödan.

– Men då sa Dagny: “Vi åker ändå”. Jag tyckte det var en spännande och härlig kommentar som gjorde att det hela blev en utmaning, säger han.

Vänner som trivdes

Under perioden då Ingemars fru var sjuk hade Dagny och Ingemar inga känslor för varandra. Så småningom, efter ett år, började de umgås och göra trevliga saker tillsammans. De blev goda vänner.

– Vi märkte att vi trivdes så bra tillsammans. Vi tittade på kristna -tvrogram och lyssnade till predikan, åt mat, pratade och bad. Men efter en tid började vi få känslor för varandra, säger Ingemar.

Det är ganska stor åldersskillnad mellan dem och det blev ett hinder för Ingemar. Han undrade över vilka kommentarer de skulle få av omgivningen.

– Då sa min dotter Linda till mig: “Pappa, du ser ju tio år äldre ut än din ålder och Dagny ser tjugo år yngre ut. Det där är väl inget problem”.

Dagny var också tveksam till att binda upp Ingemar eftersom han är yngre. Hon skrev därför ett brev till honom och “gjorde slut”.

– Jag var bortrest några veckor, men när jag sedan kom tillbaka och vi möttes utanför kyrkan kom han springande. Han kramade mig och sa att han saknat mig så mycket. Då kände jag att det klickade till i mitt hjärta och jag upplevde att den helige Ande sa: “Han behöver dig; det kommer att bli ni”.

Ingemar friar

Ingen av dem vågade säga något om sina känslor.

– Då fick jag ett samtal från min pastor som uppmuntrade mig att fria till Dagny. Han sa: “Jag ser ju att du tycker om henne, ring och säg som det är”.

Samma dag ringde Ingemar till Dagny och berättade om sina känslor för henne. Hon bekräftade att hon kände detsamma.

– När jag sedan berättade för mitt barnbarn, som också hade tryckt på att jag skulle ta steget och fria, frågade han mig om jag gjorde det på telefon.

Ingemar bekräftade att så var det. Då reagerade barnbarnet och sa: “Men morfar, så kan man inte göra. Du måste åka till henne och ha med dig blommor och fria ordentligt”. Samma dag åkte Ingemar hem till Dagny och frieriet blev gjort enligt barnbarnets instruktioner.

När Ingemar kom hem frågade barnbarnet om han gått ner på knä. Detta hade Ingemar däremot inte gjort.

Förlovning och giftermål

Nu har Dagny och Ingemar känt varandra i tre och ett halvt år. I september 2022 förlovade de sig i Rättvik då de var där på en sammankomst. Ingemars barnbarn tyckte att de kunde flytta ihop utan ringar men det ville de inte. Då sa ett av barnbarnen: “Men köp ringar då, morfar”.

– När vi kommit fram till Rättvik tog jag en handduk vi hade i bilen. Jag la den på marken och gick ner på knä och friade, berättar Ingemar.

Dagny och Ingemar hade bestämt att de skulle förlova sig den nionde i nionde klockan nio.

– Plötsligt samma dag vi skulle förlova oss tappade jag en framtand, berättar Dagny.

Hon blev så ledsen och ville inte förlova sig utan tanden. De försökte hitta en tandläkare samma dag vilket var svårt, men till slut fick de tag på en som beredde plats för Dagny.

– Jag sa att vi skulle förlova oss samma dag och då mjuknade hon och tog hand om mig.

På morgonen satt Ingemar i sitt rum och bad om ett ord som kunde styrka honom i hans beslut.

– Då fick jag ordet som står i Ordspråksboken 31 enligt Levande Bibeln, ”Hon är en kvinna med anseende och heder och hon är inte rädd för ålderdomen”.

Efter att Dagny och Ingemar förlovat sig fick de fina reaktioner från nära och kära.

– Jag har fått tillbaka min pappa, sa yngsta dottern.

– Du gråter inte längre, sa Ingemars barnbarn Änglalie, som senare var brudnäbb på bröllopet.

Leva efter Guds vilja

Nu tyckte släktingarna att Dagny kunde flytta hem till Ingemar utan giftermål. Först hade de tänkt vänta och ta det lugnt men bestämde sig ganska snabbt att ändå ta steget. Dagny ville inte bara flytta in hos Ingemar, utan de ville leva efter Guds vilja.

– Vi vill behaga och ära Gud och fokuserade på bibelordet från Predikaren 4:12, där det står att ”en tretvinnad tråd brister inte så lätt”.

– Det fanns ingenting att vänta på. Vi satt ensamma på var sitt håll och längtade efter att få vara tillsammans. Vi ville inte leva i ett samboförhållande och ställdes inför ett vägskäl om vi skulle ta det stora steget att gifta oss.

Den 12 november i år gifte sig Dagny och Ingemar i Uppsala. Deras två familjer samlades och många vänner kom och gladdes med dem under en härlig fest i kyrkan.

– Det blev mycket bättre än jag vågat föreställa mig, säger Dagny. Alla trivdes och ville inte gå hem. Våra underbara församlingsmedlemmar hjälpte oss att göra en riktig festmåltid. Min yngsta dotter sa: “Mamma jag tror aldrig jag sett dig så lycklig”, berättar Dagny.

– Många har gett oss uppmuntran och bekräftelse på att vi gjorde rätt som valde att gifta oss.

Det känns som att vi går på öppet vatten, men vi känner Guds ledning för vår gemensamma framtid, säger Dagny och Ingemar.

Nu har Dagny flyttat in i Ingemars stora hus. Efter bröllopet strålar de båda och är tacksamma till Gud över att ha varandra. Församlingen och bönen står högt i prioritet, där är de trogna sitt uppdrag.

– Vi tar ett steg i taget. I somras såg jag en boktitel som jag fick blicken på: Låt inte det förflutna förstöra din framtid, säger Ingemar.