Rigmor och Tomas träffades när hon precis fyllt 23 år och han skulle fylla 22.

– Jag gillade den här tjejen, för det var lite fart och fläkt i henne, berättar Tomas Holst för Inblick.

Han blev kär snabbt och friade redan efter fem dagar.

– Man är ung och då är det svart eller vitt, så det var seriöst, fortsätter han.

Rigmor gick bibelskola i Orsa och var med i ett gäng som åkte ut till kyrkor och predikade. Tomas kom efter ett tag med i samma gäng. De skulle bo i ett gammalt hus och när de kom dit styrde Tomas upp vad som behövde göras.

– Tomas kände ingen i teamet, men tog itu med renoveringen och skrev upp vad vi skulle göra och inte göra. Han byggde en våningssäng med tre etager, berättar Rigmor, som blev imponerad.

De visade inte utåt att de var ett par för att inte förstöra lagandan i teamet.

– När man är nykär så är man i sin egen värld och ser ingen annan. Men vi visste att det inte var bra med ett team i teamet, så vi smög med kärleken, förklarar Tomas.

– Annars hade de skickat honom till Haparanda, skämtar Rigmor.

Förlovade sig

Efter drygt ett år förlovade de sig, men rektorn på bibelskolan var missnöjd med beslutet och kallade upp Rigmor till kontoret.

– ”Du ska inte förlova dig. Då kommer du att svika din kallelse”, sa han och jag kom helt av mig, minns Rigmor.

– Han hade upptäckte samma sak som jag, att Rigmor hade en gåva att tala för folk så att de lyssnade, berättar Tomas.

Rektorn ansåg att hon skulle gifta sig en evangelist för att kunna tjäna Gud.

– Med viss erfarenhet och med facit i hand så ser vi att kvinnliga evangelister som gifter sig med en annan evangelist blir sittande hemma och får ta hand om familjen, förklarar Tomas.

Han har i långa perioder haft ett ”vanligt” jobb medan Rigmor började resa som evangelist.

Inför giftermålet hade de kommit överens om två saker: att inte hindra den andra i sina fritidsintressen och att aldrig tala i termer av skilsmässa. Men Rigmor hade en upplevelse i bagaget som skulle komma att äventyra löftet. I 15-årsåldern hade hon hållit på att drunkna och fått ligga på sjukhus i tio veckor.

– Jag hade så otroligt många ångestattacker. Jag ville inte dö, men jag hade inga redskap att leva. I vilket fall som helst blev jag fri från det då och det är en annan historia.

Svår förlossning

När Rigmor var 26 år blev hon gravid med första barnet, Sandra.

– Förlossningen var komplicerad. Sandra föddes för tidigt och fick tas till upplivningskuvös.

Väl hemma, när Sandra var ganska nyfödd, ville Tomas ut i skogen. Rigmor fick en karta över området han skulle befinna sig i.

– Jag sa till honom: ”Om du vill gå ut i skogen så gör det.”

Han skulle vara borta under helgen, från fredagen till söndagen.

– Jag började tänka på att jag inte kunde nå honom och ”tänk om han inte kommer tillbaka”. Jag fick en ångestattack, men kunde stävja det.

När Tomas kom hem redde de ut det hela och Rigmor tänkte: ”Nu är det stabilt.”

Tre år senare när det var dags för barn nummer två, Terese, blev Tomas sjuk och fick inte komma och besöka BB. Han var hemma med treåriga Sandra och Rigmor fick inte åka hem på grund av smittorisken.

– På BB fick jag en ångestattack. Jag tappade synen och kunde inte fokusera, det var samma som hänt när jag var yngre.

– Personalen kom in till mig och det blev en utredning. Det var en manlig barnmorska som jag fick prata med regelbundet även efter att jag kommit hem. Han var otroligt bra.

Djup depression

Rigmor hade drabbats av en djup depression och trodde inte att hon skulle klara av familjelivet. Tomas var ett av åtta syskon och hade bra hand med barnen.

– Det blev så hemskt att jag sa till Tomas: ”Jag fixar inte det här, jag klarar inte av det. Du kan ta barnen, så lever du ditt liv och jag ska försöka ta itu med mitt.”

– Jag ville inte att han skulle åka, men jag orkar inte vara någons fru och jag orkar inte vara någon mamma. Jag orkar inte ingenting, jag såg bara allt i svart.

Tomas påminde Rigmor om löftet att aldrig prata i termer av skilsmässa.

– Jag tänkte att det inte var något permanent läge, utan det skulle vara övergående, berättar Tomas.

– Man lämnar inte skutan när det är jobbigt, man tar sig igenom. Det går lite upp och ner. Förhoppningsvis är inte bägge nere i en dalgång samtidigt, utan den ena kan stödja den andra, fortsätter Tomas.

Hjälpa varandra

Han säger att det inte behöver vara så dramatiska saker, utan kan handla om att någon är sur för att han eller hon sovit dåligt.

– Då får den andra som är glad hjälpa den som har en dålig dag.

Men Rigmor hade inte bara en dålig dag, utan det tog 13 månader innan hon kom ur mörkret.

– Det märkliga var att den sista söndagen i den här bedrövelsen hade en av konfirmanderna i kyrkan, en ung tjej, plötsligt en hälsning.

Konfirmanden talade ut att någon gick genom dödsskuggans dal, men att den perioden nu skulle vara över och att Gud skulle ge välsignelser. Dagen efter, på måndagen, kom det hem en vän till familjen och lämnade en liten bok som hette ”Du har ett mirakel i din mun”. Den handlade om att tala ut Guds ord över svåra situationer. När Tomas gått för att natta tjejerna satt vännen och Rigmor kvar och bad, och senare på måndagskvällen läste Rigmor det lilla häftet.

– På tisdagen hade jag en bokad tid hos barnmorskan på sjukhuset. Jag ringde och avbokade, tackade för tiden och sa att jag inte behövde mer samtal.

Rigmor hade haft god hjälp av barnmorskan, som förklarat vad som händer i kroppen vid förlossningspsykoser och att tidigare svåra händelser kan påverka.

– Men när den lilla tjejen hade ett tilltal rakt in i mitt liv, då visste jag att det var över.

Samtidigt tänkte Rigmor: ”Aldrig fler barn.”

– Jag ville inte utsätta mig för en ny sådan period.

Råd från svärmor

Men någon hade tänkt annorlunda. En dag kom Tomas mamma upp och hälsade på. Hon hade något på sitt hjärta och sa till Rigmor: ”Ni får ta det som ni vill, men jag har bett över det här och tror det skulle vara bra för dig att få ett barn till.” Sandra hade hunnit bli sju år och Terese var fyra. Rigmor kände sig nöjd med livet, men kunde inte riktigt släppa det svärmodern sagt. Och hon blev gravid med Simon, som ville komma ut redan i vecka 20.

– Tomas fick komma hem på heltid, för jag fick inte göra någonting, eftersom alla påfrestningar kunde äventyra graviditeten, men jag hade inte ångest en enda dag.

Rigmor hade lärt sig att tala ut bibelverser och de hade också hittat en rutin att läsa Bibeln tillsammans.

– Det är inte lätt att ha sådana rutiner när man har jobb och barn. Barnen ska upp tidigt för att hinna till skolan och själv ska man till jobbet, påpekar Tomas.

– Man ska inte lägga den bördan på dem som är mitt i livet och har massor för sig. Jag förstår mycket väl att man inte hinner, men när man väl hinner så är det bra, fortsätter han.

I och med att Rigmor tog det lugnt gick graviditeten bra och Simon föddes i rätt tid.

”Gifta för livet”

Tomas och Rigmor har varit med och arrangerat samlingar som heter ”Gifta för livet”. Då fick de lära sig att äktenskapet går i cykler.

– Ledarna visade att om man bara håller ut så blir det jättebra.

Rigmors råd till nygifta är att arbeta igenom saker tillsammans och inte ge upp.

– Man kan tycka att grannens gräsmatta är så mycket grönare, men vad vi glömmer är att den gräsmattan också behöver klippas, konstaterar hon.

– Om man håller ut blir kärleken som en ekstock i en brasa, den ligger där och värmer jättelänge i stället för träslag som bara ger snabba brasor, konstaterar Tomas slutligen.