Tuve Skånberg: – Gud har sina fingrar med i detta

– Jag visste när jag åkte hem från nomineringsstämman före jul att det skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt, att bli återvald denna gång.

Tuve har suttit hela sju mandatperioder i riksdagen. Han menar att partiet, Kristdemokraterna, genom att sätta honom på sjätte plats på listan trots bra resultat i de interna provvalen, signalerat till väljarna att han inte längre var önskad.

– När jag nu inte blev återvald så var det en rolig händelse att det blev just 777 kryss.

– Jag ler inom mig, Gud har sina fingrar med i detta. Jag vet vad siffran betyder, men jag tar inte ut sådana växlar.

Under sina 31 år som riksdagsledamot har Tuve alltid stått upp för sin kristna tro i vått och torrt, något som med åren blev hårdare och hårdare. Han menar dock att det andliga klimatet i riksdagen, trots allt, inte är helt nattsvart.

Kristna gruppen viktig

– Det finns överlåtna kristna inom alla partier. Jag kan åtminstone dra mig till minnes några från varje parti under de år jag varit med i riksdagens kristna grupp.

Den kristna gruppen träffas varje onsdag morgon 08.30. Detta har gruppen gjort för andakt och gudstjänst sedan 1888. Den leds för närvarande av centerpartisten Daniel Bäckström från Säffle. Tuve har dock i egenskap av pastor fått predika många gånger genom åren, ofta med kort varsel.

– Det finaste minnet jag har från kristna gruppen var då en folkpartist, Liberalerna hette så då, kom och frågade om han fick bli medlem.

– Då denne ombads att predika vid ett tillfälle sa han: “Jag har fått hjälp att hitta bibelord och psalmer, för jag är inte så bra på det, men jag har blivit frälst!”

Detta blev för Tuve en stark upplevelse och något som berörde flera i gruppen. I närtid har den kristna gruppen ställt upp och försvarat Sverigedemokraternas Julia Kronlid, då hon nyligen blev ansatt för sin kristna tro under talmansvalet.

Förändrade livet

Tuve och hans fru Eva har alltid hållit ihop sedan de träffades. Detta gjorde de första gången då Tuve gjorde värnplikten 1974. Det var tack vare hans omvändelse som de träffades.

– Vår familj följde de kristna traditionerna, men var knappast ett kristet hem.

– Jag fick en bibel av min bror som han fått via EFS och så började min kristna resa.

Tuve läste hela bibeln intensivt under värnplikten och blev en kristen, då han själv en kväll började att be under en vistelse i Fårösund på Gotland: “Gode Gud, om du finns vore det trevligt att ha med dig att göra”, bad han.

– Gud gav sig till känna och på den vägen är det.

Tuve hade tankar om att bli läkare, men hans andliga uppvaknande gjorde att Gud förde honom in på en annan väg. Han började studera teologi och blev med tiden pastor i Missionsförbundet, något han är fortfarande.

– Jag tog mig till Missionskyrkan i Karlskrona och frågade dem: “Nu har jag blivit en kristen, vad gör jag nu?”

Svaret från Missionskyrkan blev att be honom följa med som ledare på ett konfirmandläger.

– Det var tydligen ganska ovanligt på 1970-talet att det kom någon som läst hela bibeln och själv kommit till tro.

Tuve bad sitt befäl om permission och fick först ett blankt nej.

– Då jag svarat på hans fråga om vad jag skulle göra, tystnade han och sa: “Det är beviljat”.

Vid detta konfirmandläger närvarade även Eva, hans blivande fru. De blev snabbt ett par, gifte sig 1977 och har tre barn tillsammans.

Långt äktenskap

– Det bästa receptet för ett långt och lyckligt äktenskap är att tala med varandra om allt och att inte tystna.

Många av Tuves riksdagskollegor har genom åren skilt sig och haft problem med familjelivet.

– De har varit mycket frånvarande även då de varit hemma, och med sociala mediers intåg har arbetsbördan och exponeringen ökat. Många vill inte dela sin äkta hälft med hela världen.

– I vårt fall har det gått bra. Jag har alltid haft min frus och mina barns fulla stöd i det arbete jag gjort.

Veckorna har varit så indelade att Tuve under alla år varit i Stockholm tisdag-torsdag. Övrig tid har han försökt spendera så mycket som möjligt hemma med familjen.

– Min fru har tyckt att det varit skönt att jag varit borta ibland, för då saknar hon mig och gläds åt att jag ska komma hem.

De kristna värdefrågorna, där Tuve genom åren hållit på sin konservativa syn vad gäller äktenskapet mellan man och kvinna, motstånd mot homo-adoptioner och synen på abort har gett honom renommé som en kristen företrädare som inte räds debatten.

Förändrad värdegrundsdebatt

– Då jag började i riksdagen 1991 hade även sekulära ledamöter från alla övriga partier den synen jag har. Idag är det tyvärr annorlunda och man blir ifrågasatt och måste argumentera, även inom sitt eget parti.

– Det är dock inte svårare att vara bekännande kristen i riksdagen och maktens korridorer än det är i övriga samhället, tvärt om. Jag får vittna om min tro mera där än på andra ställen.

Tuve vill inte tro att han petats på grund av sin tro, av det parti som han tjänat under så många år.

– Man är ifrågasatt men det har inte varit obehagligt, utan jag har känt mig respekterad.

En tro som förenar

Den kristna gruppen i riksdagen återkommer han till, något han ser som en stor välsignelse för enskilda ledamöter och för vårt land. Han menar att det finns krafter som vill sekularisera vårt land, men det ser inte nattsvart ut.

– Det är ljusare än man tror i Sverige. Sekulariseringen har gått fram värst i hela världen här, men under ytan finns ändå förvånansvärt mycket tro och längtan efter Gud.

– Det är som en eld som har brunnit ut, men under askan finns glöden kvar. Det går att blåsa på den och få liv i den. Även i Kristdemokraterna.

Nya horisonter

Tuve Skånberg är en synnerligen beläst person. Han roas av att läsa såväl politiska handlingar som skönlitteratur, bibeln och poesi. Han har nu skickat in ansökan om att få bli pensionär och än så länge är framtiden ett tomt ark.

– Om du pressar mig på vad jag tror det blir framöver, så återupptar jag nog min forskning.

– 2006-2010 lämnade jag riksdagen och var då i USA och undervisade i kyrkohistoria. Det är vad jag gärna skulle vilja göra nu när tillfälle ges.

Någon comeback i politiken är inte något han ser framför sig, även om detta vore fullt möjligt.

– Jag har gjort min gärning som partipolitker.