Målsättningen som uttalats av vänskapsförbundet är högt ställd: Sverige ska bli det Israel-vänligaste landet i Europa. Målet kan tyckas vara orimligt, men en sak är säker: Genom att mobilisera den tysta Israelvänliga opinion som nu inte får komma till tals, skulle allmänhetens attityder kunna förändras på ett mycket kraftfullt sätt. Bostadsminister Mehmet Kaplans (MP) avgång och Miljöpartiets kräftgång visar att Israelkritiken mycket väl kan utmanas.

Sverige hade länge en positiv relation med den nybildade staten Israel. Tage Erlander besökte Israel och träffade Ben Gurion. Sverige drogs sedan – via Olof Palme – med i Sovjetunionens och 68-vänsterns totalitära stöd för världens muslimska länder och för Mellanösterns arabiska diktaturer.

Genom att efter sexdagarskriget 1967 omdefiniera hela konflikten mellan arabländerna och Israel till en konflikt mellan det palestinska folket och Israel, skrevs historien om och Sverige drevs in i ett intellektuellt, andligt och moraliskt mörker.

Yasser Arafat, som genomfört spektakulära flygplanskapningar och terrordåd, som nyligen ansvarat för terrordåden i München-OS och vars terrorister precis skjutit ihjäl 21 skolungdomar i Maalot i norra Israel, träffade Olof Palme 1974. Han inbjöds samma år att tala i FN:s säkerhetsråd och Sveriges socialdemokrater belönades för sina insatser med en svensk plats i Säkerhetsrådet åren 1975-1976.

Genom att på detta sätt legitimera PLO, legitimerades även terrorismen som legitimt sätt att vinna politiskt erkännande, vilket lett till en flod av terroristdåd och terrorrörelser under de senaste decennierna. Även Sverige har sedan dess förlorat en statsminister och en utrikesminister i grova attentat, och huvudstaden har flera gånger utsatts för terrordåd.

Regeringen Göran Persson (S) och Alliansregeringen hade under 1990- och 2000-talen en betydligt mer nyanserad bild av Mellanösternkonflikten, även om också Carl Bildt odlat en inställsam hållning gentemot Islamiska Konferensens 57 medlemsländer med sina två miljarder människor.

När Sveriges nuvarande regering erkände den palestinska staten, erkände man för övrigt indirekt och på ett liknande sätt terrororganisationen Hamas, som kontrollerar Gaza-delen av de palestinska områdena. Återigen legitimeras terrorismen som medel i en politisk kamp.

Sverige är i akut behov av politiska företrädare som vågar försvara demokrati, historisk rättvisa och mänskliga rättigheter i en tid när politiska ledare alltför ofta ger efter för despoternas tyranni.

Att försvara Israel är att försvara det judisk-kristna kulturarv som har legat till grund för västvärldens utveckling. Politiska ledare som först gör upp med Arabförbundet och Islamiska Konferensen om hur man ska se på Mellanösternkonflikten, för att i nästa andetag – på Arabförbundet och Islamiska Konferensens uppmaning – bortse från hela den geopolitiska kontexten genom att hävda att konflikten enbart gäller palestinier och israeler, är helt enkelt inte trovärdiga.

På detta sätt ges hyckleri och korruption utrymme och det är i denna sjuka politiska miljö som Saudiarabien kan väljas in i det FN-organ som ska bevaka kvinnors rättigheter.

Varför skulle inte Sverige kunna få en regering med Lars Adaktusson (KD) som utrikesminister och Elisabeth Svantesson (M) som handelsminister? Då skulle luften i regeringskansliet – och i hela Sverige – bli betydligt lättare att andas. Pust!