Precis som när IB-affären briserade i Sverige år 1973 har de senaste tidens spionavslöjanden i Sverige avslöjat hur vårt lands försvar är av största intresse för främmande makt.

Då liksom nu är kopplingarna till Mellanöstern tydliga. I början av 1970-talet handlade det om att motverka palestinska terrorgrupper, som med stöd av Moskva försökte etablera sig i Sverige.

I centrum för den senaste tidens avslöjanden står ryska spioner från Iran, ett land som i dag är världsledande när det gäller att sponsra terrorism runt om i världen.

Den före detta Säpo-anställde Peyman Kia misstänks ha sålt en stor mängd ytterst hemliga handlingar till den ryska militära underrättelsetjänsten GRU. Han var under några år även anställd på den hemliga militära underrättelsetjänsten KSI, vars föregångare var just IB. En stämpel i Peyman Kias pass intygar att den iranska staten beslutat om fria utlandsresor för utlandsbosatta värnpliktiga.

Gunnar Ekberg var under det kalla kriget agent för den svenska underrättelsetjänsten IB. Han infiltrerade FNL-gruppen i Göteborg, Palestinagrupperna, KFML och terrororganisationen PFLP. I den palestinska terrororganisationen träffade han flygplanskapare, kidnappare och hemliga terrorsympatisörer med syftet att avslöja KGB:s inflytande över dessa terrorrörelser.

Istället blev han uthängd som en västlig agent av Jan Guillou – som själv hade varit KGB-agent – i tidskriften ”Folket i Bild/Kulturfront”.

Rysk underrättelsetjänst aktiv

– Vi kan vara ganska övertygade om att ryska underrättelsetjänster är väldigt aktiva idag. Sverige är ett väldigt viktigt mål för Ryssland, säger Gunnar Ekberg till Inblick med anledning av den senaste tidens spionavslöjanden.

– Det är bara att sätta sig i Moskva och titta österut. Östersjön är ett innanhav som lätt spärras av vid Stora Bält och Öresund, och ryssarna känner sig inträngda i Finska viken. De önskar sig kontroll över utloppen i Östersjön och kämpar för att få tillgång till hamnar och till haven, fortsätter han.

Gunnar Ekberg menar att det inte bara rör sig om reguljära spioner.

– Det handlar även om inflytande och påtryckningar på politiker, på pressen – det har Moskva alltid varit duktiga på.

Kan de spioner som avslöjats ha politiska beskyddare högre upp? Sverker Åström och Pierre Schori var ju under flera decennier misstänkta för samröre med KGB...

– O ja, i högsta grad. Det skulle inte förvåna mig. Inte ett ögonblick. På så sätt kan källor och olika arrangemang skyddas. Det var under min tid väldigt många sådana förbindelser just till UD. När PFLP, som var starkt knutet till KGB, ville ha uppgifter om den svenske ambassadören Gunnar Jarring och om hans tid i Moskva, gick de till kamraterna på KPML, som i sin tur kontaktade den sovjetiska nyhetsbyrån Novosti.

– Sedan dröjde det bara några dagar innan Novosti hade upprättat kontakt rakt in i UD, och så fick PFLP och KFML reda på saker den vägen. Det fanns sådana förbindelser, direkta vägar in i UD där de kunde ställa frågor. Det har nog varit värre än man tror när det gäller Sovjets inflytande. Vi har varit väldigt utsatta från östsidan. Det är så de jobbar, med inflytande och desinformation.

Peyman Kia har ett iranskt pass med en stämpel som deklarerar att den iranska staten beslutat om fria utlandsresor för utlandsbosatta värnpliktiga...

– Va, det är ju fullständigt sanslöst. Det borde väcka uppseende. Det är samtidigt lite konstigt med tanke på Irans förhållande till Ryssland. Hur kan han släppas in på Säpo och jobba där? Det är ruggigt, Ryssland är väldigt aktivt, men ingenting förvånar mig, säger Gunnar Ekberg.

– Det är samtidigt bra att de har fått tag på dem. Det visar att svenska underrättelsetjänsten är aktiv.

Guillou angrep Nato-samarbete

IB-avslöjandet röjde Sveriges militära underrättelsetjänst och vårt lands samarbete med västvärlden och med den israeliska underrättelsetjänsten.

I början av 1970-talet blåste det vänstervindar i Sverige, och statsminister Olof Palmes hemliga samarbete med Nato stod i skottgluggen för ”Folket i Bild/Kulturfront” där IB-avslöjandet publicerades.

I Säpo:s arkiv finns en utförlig rapport om bildandet av ”Folket i Bild/Kulturfront”, med särskild uppmärksamhet på det kommunistiska inflytandet i den processen.

Journalisten Jan Guillou var fransk medborgare, hans far var politiskt aktiv för Frankrikes sak när landet var ockuperat av Tyskland. Guillous far och farfar öppnade de Fria Fransmännens Informationskontor i Stockholm och fick efter kriget upphöjd diplomatisk status.

Peter Bratt var i sin tur gift med den franska medborgaren Philippe Francoise, född Jeannin, som jobbade på Franska skolan i Stockholm.

Jan Guillou dömdes för spioneri av en svensk domstol efter IB-affären. Men Guillou blev tack vare sina beskyddare nationalhjälte efter IB-affären för 50 år sedan, medan Gunnar Ekberg tvingades gå under jorden och leva med falsk identitet.

”Ekberg var en av IB:s mest framgångsrika agenter inom vänstern, och mycket återstår därför att reda ut eller förklara”, skrev tidskriften när Gunnar Ekberg avslöjades hösten 1973.

Jobbade för GRU i tio år

De svensk-iranska bröderna Peyman och Payam Kia anklagas för grovt spioneri. Peyman Kia misstänks ha jobbat på uppdrag av Rysslands militära underrättelsetjänst GRU i tio år. Rättegången i Stockholms tingsrätt hölls delvis bakom stängda dörrar.

Förra veckan förhördes de sista vittnena i rättegången. Kalla fakta avslöjade förra veckan att Säkerhetspolisen under flera år bedrev en utredning mot sin egen personal eftersom hemlig information läckte från både Säkerhetspolisen och Försvarsmakten. Efter att först ha sökt bredare, så kunde utredningen i januari 2017 ringa in Peyman Kia, som varit anställd på båda myndigheterna.

Peyman Kia fostrades i underrättelsevärldens komplexitet och gavs möjlighet att arbeta vid alla Säpo:s operativa rotlar, avslöjar Kalla fakta.

De sista åren före gripandet arbetade Peyman Kia på Livsmedelsverket. I en intervju med TV4:s Kalla fakta säger myndighetens generaldirektör, Annica Sohlström, att fler än hon själv på verket kände till Säpos misstankar under hans år där.

– Jag skulle arbeta på som vanligt och verksamheten skulle fungera som vanligt; det fick inte väckas några misstankar om att den här förundersökningen pågick, sade hon.