Rysslands brutalitet i anfallskriget mot Ukraina har skapat säkerhetspolitiska konvulsioner i en rad länder i Europa. Säkerhetspolitiska bedömningar som har varit vägledande i årtionden har ändrats över en natt. Den tydligaste omsvängningen har skett i Tyskland, som stoppade det rysk-tyska samarbetsprojektet Nord Stream II och aviserade en tysk upprustning som varit fullständigt tabu sedan Hitlers fall.
Inledningsvis meddelade Tyskland att de vägrade att skicka vapen till Ukraina inför en rysk invasion och erbjöd istället 5 000 hjälmar. När kriget väl inleddes ändrades även detta.
Medan de gröna i Tyskland har velat vara tuffa mot Ryssland, har Tysklands socialdemokratiska parti (SPD) länge förespråkat dialog. De tyska reaktionerna på truppansamlingen vid gränsen mot Ukraina påminde om gamla tider, då Sovjetunionen hotade Västeuropa med medeldistansmissiler. Medan Nato vid denna tid beslöt att bygga liknande missiler och samtidigt erbjuda Kreml förhandlingar, ville många västtyska socialdemokrater inte ha några militära motåtgärder.
Nato-kritiker som ung
En av de mest framträdande kritikerna mot Nato på 1980-talet var Tysklands nuvarande förbundskansler Olaf Sholz, som enligt Stasi-arkiven i sin ungdom var en motståndare till Nato och en allierad till Moskva.
I januari avslöjade Hubertus Knabe, historiker och forskare som tidigare var chef för Stasi-arkiven, gamla bilder som visar hur Olaf Scholz demonstrerade mot amerikanska missiler i Bonn.
”I början av sin politiska karriär representerade Scholz positioner som låg extremt nära Kreml i konflikten med Moskva. Som tidigare opublicerade dokument i Stasiarkiven visar, upprätthöll han även nära personliga relationer med tjänstemän i DDR och Sovjetunionen”, skriver Knabe.
I maj 1980 tog det dåvarande socialdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Gerhard Schröder emot ledaren för DDR:s ungkommunister FDJ, Egon Krenz, för ett officiellt besök i Västtysklands huvudstad Bonn. Som en uttalad marxist och företrädare för statsmonopolkapitalism var Scholz av särskilt intresse för DDR.
Lojal mot Kreml
Enligt Stasi-dokumenten träffade Scholz högt uppsatta företrädare för DDR:s ungkommunister och sovjetiska Komsomol i mars 1983. Enligt en rapport från DDR-delegationen ”dokumenterar diskussionen och beslutsprocessen den växande enigheten hos de unga socialisterna i deras motstånd mot placeringen av nya amerikanska medeldistansmissiler”.
I september 1983 deltog de västtyska ungsocialisterna för första gången i ett ”Internationellt ungdomsläger” i DDR. Under sex dagar indoktrinerades deltagarna med föreläsningar av DDR-tjänstemän, samt evenemang och utflykter. Chef för den tio man starka västtyska delegationen var Olaf Scholz, som – vilket en deltagare senare rapporterade – även badade bastu med de östtyska ungkommunisternas ledare på kvällen.
Det påpekades i Stasi-rapporterna att Scholz ofta var villig att ”arbeta med kommunister”. Den 4 januari 1984 vid gränsövergången Friedrichstrasse i Berlin tog utsända från DDR:s ungkommunister emot Scholz och förde honom till DDR:s ministerråds pensionat. Eftersom hans delegation på förhand hade insisterat på att de inte bara ville tala med ungkommunisternas ledare Eberhard Aurich, utan också med en representant för centralkommittén, togs de den morgonen emot av Egon Krenz, den näst viktigaste DDR-tjänstemannen vid denna tid.
Blev del av DDR-propaganda
På så sätt kom den 25-årige Scholz med i DDR:s nyhetsprogram ”Aktuelle Kamera”, samt på framsidorna av DDR:s partiorgan ”Neues Deutschland” och ungkommunisternas organ ”Junge Welt”.
DDR:s tv-reportage visar hur Olaf Scholz – som fortfarande hade långt, yvigt hår vid den här tiden – sitter mitt emot Krenz framför en skål med frukt.
I maj 1988 reste Scholz till DDR igen. FDJ hade bjudit in till ett femdagarsseminarium om "Möjligheter och nödvändigheter för samarbete mellan unga kommunister och unga socialdemokrater" för att säkra fred. Scholz hade förklarat att han också skulle delta i ”Internationella mötet för kärnvapenfria zoner” i Östberlin i juni. Vid evenemanget presenterade sig det starkt militariserade DDR som ett fredsälskande land.
