Mötet med en släkting som varit okänd under livet skapar starka känslor. En erfarenhet många adopterade söker.
FOTO: PIXABAY

I november 2021 tilldelades han och två kollegor Stora Journalistpriset i kategorin Årets Avslöjande. Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud fick pris för en granskande artikel om internationella adoptioner. Patrik Lundberg, som själv är adopterad från Sydkorea, upptäckte för redan femton år sedan att det fanns fel i hans papper kring adoptionen. Han och hans kollegor fick i uppdrag av Dagens Nyheter att undersöka frågan och publicerade sina upptäckter.

Exakt hur många barn från Sydkorea som adopterats av svenska föräldrar är okänt, men det bedöms handla om runt 10 000 sedan 1950-talet. I dokumentärserien ”De stulna barnen”, som sändes i september samma år då Uppdrag granskning undersökte adoptioner från Chile under 60- och 70-talen, redovisades samma upptäckt.

Många frågetecken har uppstått när adopterade letat upp sina biologiska föräldrar och fått en helt annan bild av verkligheten än den som presenterats av Adoptionscentrum (AC). När dessa oegentligheter upptäcktes ökade antalet fall med samma erfarenhet som en explosion.

Just nu utreds cirka 600 fall av adoptioner i Chile där samtliga förmedlats av svenska AC. Sverige är det land som adopterat flest barn per capita i världen, cirka 60 000 barn sedan 1950-talet. Under de senaste åren har dock många börjat ifrågasätta adoptionerna och tveksamhet finns om de gått rätt till.

Det pågår just nu en utredning som ska klarlägga hur svenska myndigheter och adoptionsorganisationer hanterat internationella adoptioner från 1900-talets mitt fram till idag. En av de organisationer som pekats ut när det gäller oegentligheter kring adoptioner från Chile till Sverige är svenska Adoptionscentrum.

En representant från organisationen sitter med i den utredning som just nu pågår, vilket är anmärkningsvärt. En fråga är ställd till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall av Nadja Awad, Vänsterpartiet om det är rätt att en person från Adoptionscentrum sitter med i denna utredning, samtidigt som ingen adopterad finns representerad i expertgruppen.

De fall som lyfts fram i dokumentären ”De stulna barnen” är uppseendeväckande nog för en brottsutredning, som jag ser det. Under dokumentären presenterades kvinnor som förlorat sina barn redan på sjukhuset genom stöld eller andra omständigheter då myndigheter felaktigt sagt att barnen dött. Dokument förfalskades och barnen adopterades bort utan föräldrarnas medgivande till Sverige.

Min fråga till regeringen är: När kommer Sverige att utreda Adoptionscentrums arbete och ställa dem till svars som försummat att med större noggrannhet ta del av signalerna om oegentligheter som tidigt uppkom i dess arbete? Tiden går; både barnen, de biologiska föräldrarna och adoptivföräldrarna har rätt att få veta sanningen och hinna mötas i livet innan det är för sent.