Att gå i Pridetåget är en stund fylld av dans, musik och skratt och vi hoppas att du och många fler vill gå tillsammans med oss. Ta med dig en partner, vän, kollega eller barnen och gå med oss den 6 augusti. Vi tar med oss flaggor, budskapsaffischer och annat relevant material. Jag hoppas vi syns i Pridevimlet.”

Jag delar uppfattningen med KD Stockholm att det är ”varje människas rätt att vara den man är”. Det är självklart helt rätt att varje människa har ett värde, oavsett läggning, sexualitet, religion eller bakgrund. Det är en mänsklig rättighet och skyldighet att visa varandra respekt och omtanke. Att agera kränkande mot varandra är inte okej.

Men jag måste erkänna att jag har frågor. Finns en ömsesidighet i accepterandet av varandras åsikter? Finns det utrymme för oliktänkande? Har jag rätt att vara annorlunda i mina uppfattningar och avvika från det som anses vara det ”politiskt korrekta”?

Jag frågar mig också om det finns utrymme att ha avvikande uppfattningar politisk idag? Finns det politiker och partier som vågar ha avvikande uppfattningar i frågor som synen på äktenskap och familj, på relationer mellan man och kvinna. Finns det någon politisk röst eller kraft som kan ha en avvikande uppfattning i frågan om relationer mellan människor? Troligtvis inte, dom hörs eller syns i alla fall inte.

En gång i tiden fanns det politiker och partier som vågade avvika från den allmänna uppfattningen i moraliska och etiska frågor. Som vågade stå för avvikande uppfattningar i så viktiga frågor som synen på äktenskap och familj. Nu är det inte längre politiskt korrekt och därmed en omöjlighet om man vill vinna röster.

Under de senaste årtiondena har vårt samhälle gått igenom en radikal förändring, en kulturrevolution. Allt har på ganska kort tid förändrats och det som förut var normer är det inte längre. Etik och moraluppfattningen är totalt förändrad. Synen på äktenskap och familj, där kärnfamiljen med en man och en kvinna som tillsammans har barn, är inte längre betraktat som den givna familjebildningen. HBTQ-tänkandet och synen på kärlek, relation och äktenskap har slagit igenom totalt och betraktas nu som det normala som alla måste bejaka.

Nej KD. Inbjudan känns varken lockande eller attraktiv. Det vi tidigare sett av Pridefestivaler och Pridetågets spektakel är snarare en skamfläck i uttryckssätt, om man vill nå förståelse och acceptans.

Det som tidigare hänt under Pridefestivaler bygger inte direkt förtroende för en grupp människor som förväntar sig att bli accepterade. Att skandera ”hacka Affe till oblat” med syfte på KD:s tidigare partiledare, eller skjuta pil igenom Ulf Ekmans bild, är varken okej eller speciellt humoristiskt.

Att bli utsatt för pajkastning och hån är dessutom kränkande, vilket är förbjudet i det svenska samhället. Nu kanske någon menar att Pride har förändrats i sina uttryckssätt. Det får vi verkligen hoppas, inte minst för deras egen skull, om man söker att bli accepterade och respekterade.

Var finns öppenheten att i förståelse och tolerans emot varandra också tillåtas att avvika från ”det politiskt korrekta” i den politiska världen? Det är ett högt tak i det toleranta åsikts-Sverige, för nästan alla. Men för de som väljer att inte gå i Pridetåget tillsammans med KD Stockholm och övriga, är toleransens tak väldigt lågt.