En starkt bidragande orsak var förslaget till ny gymnasieform där kristendomsämnet kraftigt skulle skäras ner. En namninsamling startades som gav 2,1 miljoner namnunderskrifter, vilket motsvarade 30 procent av Sveriges dåvarande befolkning. Detta är den hittills största namninsamlingen i Sverige, sett till befolkningsantal. Trots det drevs förslaget igenom i Sveriges riksdag.
Partiet bildades 1964 och fick namnet Kristen demokratisk samling, och till partiets förste ordförande valdes Birger Ekstedt. Efter Ekstedt valdes så Alf Svensson som partiordförande. År 1987 bytte partiet namn till Kristdemokratiska Samhällspartiet (KdS) och år 1991 kom man över fyraprocentsspärren och tog plats i riksdagen.
Kristdemokratin bygger på en kristen människosyn och värdegrund. Enligt Kristdemokraterna innebär detta att varje människa är unik och ofullkomlig men samtidigt har ett okränkbart värde och okränkbara rättigheter. Ideologin innefattar också personalism, som innebär att människan är en social varelse med behov av olika små, naturliga gemenskaper. Familjen är en av dessa gemenskaper som anses vara grunden för det goda samhället.
Familjepolitiken är ett av de områden där Kristdemokraterna har varit tongivande och haft en hållning grundad på kristen grund. Kristdemokraterna har förespråkat en familjepolitik som inrymmer flera viktiga områden såsom barnens rätt till liv, barnens omhändertagande. Partiet har drivit frågan om vårdnadsbidrag för att underlätta för familjen att ta ett större ansvar. I frågan om att äktenskapet är mellan man och kvinna har man haft en tydlig linje. Dessa grundläggande värderingar finns säkert kvar någonstans under all förväntan på politisk korrekthet.
Tydligheten inom Kristdemokraterna när det gäller kristna värdefrågor har blivit en aning luddig. Från att ha varit ett parti med tydlig hållning i familjefrågor är Kristdemokraterna idag för könsneutrala äktenskap. 2015 antog Kristdemokraternas riksting en motion som ställde sig bakom en lagstiftning vilken tillåter samkönade par att bli adoptivföräldrar. Och nu ställer sig KD tillsammans med övriga partier i Tidöavtalet bakom en lagstiftning att aborträtten ska grundlagsskyddas.
Nu skakas det parti, som varit känt för en hög hållning moraliskt och etiskt, av fylla på efterfester till valvakor och inre stridigheter där toppar polisanmäler varandra. Partiet föreslår att aborträtten ska grundlagsskyddas och man förordar könsneutrala äktenskap och adoptionsrätt för samkönade par. Frågor ställs nu bland de trogna väljare som under många år gett partiet sin röst. Många är de som känner sig politiskt hemlösa.
Jag är fullt medveten om den press våra politiker utsätts för när det gäller att vara politiskt korrekta och att följa med i tiden. Sverige är i grunden ett kristet land, men samtidigt betraktas Sverige som ett av världens mest sekulariserade och humanistiska länder. Samhället har de senaste tjugo åren gått igenom en kulturrevolution, där i princip allt har förändrats. Det som förut betraktades som norm och var självskrivet inom etik och moral, familjebildning och frågan om liv och död, är inte längre lika självklart.
Men det motiverar inte att det inte behövs ett parti med tydlig hållning i viktiga frågor. Kanske behöver Sverige ett nytt kristet parti som varken hamnar i en avmattad uppfattning och hållning eller blir extremistiskt och dogmatiskt. Ett sunt parti som står stabilt på kristen grund har möjligheten att vinna tillbaka de hemlösa väljarna.
