Det skulle bli ”det nya, glada tjugotalet”. Ett ”uppdämt konsumtionsbehov” skulle få de krisande restaurang- och resebranscherna att blomstra. När viruset slutligen bekämpats skulle livet återgå till hur det var före pandemin. Men kort efter att restriktionerna avskaffades i februari 2022 kom nyheten att Ryssland attackerat Ukraina.

När restriktioner infördes emot Ryssland ströps gastillförseln till Europa, och vi kastades rakt in i en energikris. Vi tvingades att starta upp miljöförstörande kolkraftverk för att på kort sikt lösa energibehovet. I och med kriget i Ukraina kom kriget på nytt till Europa och säkerhetsläget påverkades även för de nordiska länderna. Sverige och Finland kastades in i en forcerad process för att skaffa säkerhetsgarantier inför ett eventuellt anfall från Ryssland. Samtidigt togs snabba beslut om ansökan till medlemskap i NATO.

Krisen drabbade den nära vardagen för gemene man. Allt blev plötsligt dyrare. El- och drivmedelspriserna rusade i höjden. Räntorna höjdes för att få bukt med den skenande inflationen och dyrare matkostnader skapade oro bland folket. Hjälporganisationer runtom i landet fick fullt upp med ett stort antal nya människor som köade för att få hjälp med det vardagliga livet. Nästan tio års löneutveckling har försvunnit på grund av inflationen och det verkar inte bli bättre i närtid. Årets löneförhandlingar kommer inte att kunna matcha inflationen.

Nu skriver tidningarna om den stora elsmockan, när elräkningarna för december skickas ut till konsumenterna. Hoppet om en el-akut verkar vara ute, och för elkonsumenterna som inte kan betala hela sin elkostnad på en gång, att få en uppgörelse med elbolagen om en avbetalningsplan. Dessutom proklamerar prognosmakarna ut att en lågkonjunktur står för dörren. Ovanpå detta har vi ökningen av skjutningar i Sverige. Som om inte detta vore nog mullrar hotet om klimatförändringar i horisonten. Med detta som bakgrund är det inte svårt att relatera till ordet permakris.

Finns det då inga ljusglimtar som ger hopp om en positiv framtid? Inom idrottsvärlden talar man mycket om mental träning och ett rätt tänkande. Alla problem kan inte lösas via rätt tänkande, men vi kan få hjälp att hantera livet på ett bättre sätt. Livet blir inte bättre av att vi går omkring med ständig panikkänsla, möts av krisbudskap och alarmistiska rubriker. Bakom ordet permakris finns tanken att kriser aldrig tar slut. Så är det inte. Kriser kommer och går, även om vi inte får en perfekt värld med perfekta lösningar.

Om vi tittar på situationen med lite perspektiv får den ett annat ansikte. För den som vuxit upp under den senare hälften av 1900-talet är filosofin om att livsvillkoren blir bättre en självklar utgångspunkt. I stort sett är det sant. Det mesta har blivit bättre och det hade kunnat vara värre. Köpkraften i år är tillbaka på 2015 års nivå, inte 1985. Lågkonjunkturer kommer och går. Coronaviruset hade slagit betydligt hårdare om vi inte haft moderna vacciner och avancerad sjukvård.

Bortom kriserna finns också ett liv. Det finns lösningar, skönhet, vackra människor, redskap som hjälper till att lösa situationer, positiva tider och hopp om livet. En vis man sa: ”Välj glädjen”, en annan vis man sa: ”Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?” Välj livet och inte krisen.