Själv beundrar jag henne för hon har ett väldigt stort ansvar och klarar av mer än någon annan. Men hon berättade om ett felaktigt beslut som de tagit på avdelningen för några år sedan. Det hade lett till otroligt mycket merarbete. Hon tröstade sig med att allt ska samverka till det bästa och såg ändå några positiva konsekvenser av misstaget.

Liknande tankar har snurrat i mitt huvud den senaste veckan. Tänk om jag var snabbare, hade mer av logiskt tänkande, enkelt kunde sammanfatta en text och lättare fått fram saker jag vill säga, och om jag var bättre på att fotografera och skriva. Tänk om jag kunde få mer gjort under en dag och tänk om jag haft mer energi och inte behövt någon återhämtning. Och tänk om jag varit trevlig även under de mest stressiga dagarna på jobbet. Vilken tidning Inblick då skulle bli! Och vilka glada medarbetare jag skulle ha.

Medan min kollega tröstade sig med att allt samverkar till det bästa slogs jag av att vi behöver varandra. Var och en är en bit i ett större pussel och alla pusselbitar behövs för att lyckas med uppdraget. I Inblicks fall är det att ge ut två tidningar i veckan. Där jag brister i förmåga kommer någon annan in. Om vi vill ha ett riktigt bra foto så behöver vi fråga någon av dem som tar superbra kort. Och vill vi ha en text utan stavfel och grammatiska fel behöver någon av våra duktiga korrekturläsare sätta tänderna i texten. Mina kollegor tar sig an uppgifterna på ett annat sätt än vad jag hade gjort, men det är deras sätt och det blir också bra.

Ibland hör jag önskningar om att någon miljardär skulle komma och skjuta till pengar till arbetet för att vi i alla fall skulle slippa oroa oss för ekonomin. Men det är sällan vi får gåvor av en rik kvinna eller man, även om det händer. Istället får vi gåvor av de som kanske inte har så mycket, men bidrar med det de kan. Tillsammans täcker de upp kostnaderna. Så får vi också göra med vår kunskap och våra förmågor. Det gäller att inte bli frustrerad över sina tillkortakommanden. Men lite förkrosselse och ödmjukhet kan vara bra. Det är lätt att peka finger åt sina kollegor när de gör fel och misstag. Men när du och jag tar en titt på oss själva inser vi snabbt att vi är lika lite perfekta som de. Och att vi alla gör misstag.

I tisdags när jag var extra frustrerad av olika anledningar kom en sång till mig: ”Take a look at yourself and you can look at others differently.” På svenska blir det: ”Ta en titt på dig själv och du ser på andra på ett annat sätt”. Då kom mina kollegor i ett annat ljus och jag såg på situationen ur ett annat perspektiv. Det fanns egentligen inte någon anledning att vara så upprörd som jag var. Det bästa vi kan göra, trots misstag och fel, är att uppmuntra varandra. Jag beundrar de ledare som lyckas uppmuntra, trots att medarbetarnas prestationer inte är så fantastiska. Men de förstår att det är ett sätt att få dem motiverade och blomstra på sin arbetsplats.

Men för att kunna vara så positiv och stödjande krävs att man mår bra själv. Så första steget till att bli en bättre arbetskamrat och ledare kan vara att ta hand om sig själv. Ofta när det blir mycket att göra är det träningen och kanske körövningen som får stryka på foten. Men det är troligen det som ger oss den glädjen som vi behöver för att orka fortsätta. Jag såg att Sveriges television (Svt) just hade den logiken när det gäller barnprogram.

De vände sig till barnen och sa ungefär så här: ”I en tid av krig och oroligheter är det viktigt att göra något som är roligt”. Svt slog ett slag för att titta på barnprogram, men det finns kanske bättre saker att göra både för barn och vuxna. Men oavsett hur ditt liv ser ut: Ta hand om både din själ och kropp. Inte bara för din egen skull, utan också för dina nära och kära.