Lika uträknade som regeringen bedöms vara nu, bedömdes demokratin vara om det blev en borgerlig regering med stöd av SD. Demokratin skulle gå under. Ett år efter att Tidöpartierna vann valet kan vi konstatera att demokratin inte gick under. Demokratins långsamma kvarnar mal på ungefär som vanligt. Regeringen har tillsatt ett antal utredningar, justerat den politiska inriktningen. Mest kraft har gått till att hantera ett antal svårkontrollerade kriser, såsom kriget i Ukraina, Turkiets president Erdogans ovilja att välkomna Sverige in i NATO, den pågående koranbrännarkrisen samt den sviktande ekonomin. Annars är allt ungefär som vanligt och på gränsen till lite tråkigt. Det är inga stora rörelser eller spännande händelser i politiken just nu.
Tar vi en titt på det regeringen åstadkommit hittills, är troligtvis den främsta framgången att man lyckats få ett preliminärt ja till NATO-medlemskap från Turkiet. Ett slutgiltigt ja dröjer dock och den pågående koranbrännarkrisen förhalar beslutet.
Inför valet 2022 talade både politiker och politiska analytiker om behovet av ett paradigmskifte i stora politiska frågor, inte minst inom ekonomin. Ett paradigm är ett ideal eller ett mönster. Ett paradigmskifte inträder när det kollektiva idealet eller mönstret förändras och ett nytt ideal eller mönster börjar gälla. Regeringen Kristerssons strävan är troligtvis att åstadkomma ett paradigmskifte i den svenska ekonomin. Ett nytt tänkande med ett nytt ekonomisk ideal ska fasas in.
Ekonomiskt har regeringen mött en tuff utmaning i form av hög inflation, högt ränteläge och prishöjningar av basvaror som gjort det svårare för många att få hushållsekonomin att gå ihop. Ovanpå detta en begynnande lågkonjunktur och kärv arbetsmarknad.
Man behöver inte vara profet eller siare för att förstå att den ekonomiska utvecklingen blir avgörande för om regeringen har en chans att få stanna kvar mer än en mandatperiod. Om nedgången blir långvarig och regeringen inte lyckas vända utvecklingen till en positiv trend, växer missnöjet bland väljarna. Plånboken är ett av de känsligaste vapnen i opinionsbildningen. Det krävs hög kompetens; den finns säkert hos de ledande ekonomerna inom regeringen, i kombination med en positiv trend för att vända krisen till regeringens fördel.
Samarbetet mellan SD och regeringen har hittills gått bra. Störningsmomenten har varit och är Richard Jomshof och Björn Söder. Här behöver SD städa för att ha en chans att bli rumsrena. Att samarbetet gått relativt smärtfritt kan låta överraskande för den som följer debatten på sociala medier, men politiken utformas i Regeringskansliet, inte på Twitter.
En av Tidöavtalets största utmaningar är migration och brottsbekämpning. Här borde regeringen lyckas med tanke på den politiska enheten inom Tidöpartierna. Även om väljarna vill se tydliga resultat finns det säkert ett visst mått av tålamod och man är beredd att ge regeringen tid, bara resultaten kommer.
Låga opinionssiffror drabbar alla regeringar. Det kommer att krävas konkreta resultat för att hämta upp dem. Regeringen måste själva kliva fram och sätta agendan för att bryta den negativa trenden i opinionen. Låt inte medierna eller de politiska motståndarna sätta den. Politik är ett vågspel som ofta styrs av oförutsedda händelser, vilka lätt blir störningsmoment på vägen. Resultat kräver uthållighet, fokus och trovärdighet. Trovärdighet skapas av tydlighet, av att kunna beskriva sin politik på ett begripligt sätt, samt att uppvisa resultat. Tre år återstår i det förtroendeskapande arbetet.
