Det svenska samhället startar igång sitt maskineri. Jag vill inte på något sätt störa julefriden i förtid, men hur ser det samhälle ut som ska igång på allvar och ta oss in i år 2023? Samhället verkar inte må så bra. Det fungerar inte som tänkt.D

Det går snart inte att betala med kontanter. Den statliga målsättningen är att alla ska ha tillgång till ”grundläggande betaltjänster”, det vill säga kontanter. Det visar sig att 15 av 21 av landets länsstyrelser säger att så är inte fallet. Förra året var det tre.

Elen är dyrare än någonsin. Regeringen vill satsa tiotals miljarder på elstöd till hushåll och företag i södra delen av Sverige. Den norra delen finns tydligen inte enligt regeringen. Dessutom diskuteras det att en elräkningsakut ska inrättas, enligt ett förslag från Socialdemokraterna, för att de hushåll som behöver ett extra stöd ska få en avbetalningsplan på elkostnaderna.

Dessutom varnar Svenska kraftnät för så kallade ”frånkopplingar” vilket betyder att elen stängs av i vissa områden för att den ska räcka till högprioriterade enheter såsom vården och industrin.

Den som vill skaffa sig ett nytt pass får vänta ett halvår på grund av personalbrist och en trasig passmaskin i Finland, där passen tillverkas.

Posten kommer inte fram. Post- och telestyrelsen är allvarligt oroad över PostNords oförmåga att hantera den post de ansvarar för att leverera. Utdelningsdagarna har minskat till varannandags utdelning, och trots det kommer posten ändå ofta fram försent.

Tågen kommer allt för sällan fram i tid, trots att SJ hävdar att 90 procent av deras tåg ankommer enligt tidtabell. Avregleringen av marknaden har inte inneburit något direkt positivt när det gäller pålitligheten för varken avgångar eller ankomster. Många av de nya aktörerna har misslyckats i sina försök att leverera en pålitlig produkt.

Den ekonomiska marknaden gungar med höjda räntor och skyhög inflation. Människor går på knäna ekonomiskt, säljer sina hus i panik och får dras med stora skulder som släpar efter. I takt med att den ekonomiska marken gungar kommer uppsägningar, varsel och företagskonkurser.

Tillgången till personlig service på bankkontor minskar. Allt ska ske via nätet. För ett tag sedan satt jag på ett bankkontor och väntade på min tur för ett bokat möte. Under tiden kom en äldre herre in på banken och fick tala med en kvinna bakom disken. Han ville få veta saldot på sin bankbok och räckte över den till kvinnan bakom plexiglaset. Hon svarade honom att det inte fanns några bankböcker längre, men han kunde få saldot på ett papper utskrivet från bankdatorn. Han vägrade, han ville ha det inskrivet i bankboken. Kvinnan lyckades aldrig övertyga honom om att hans bankärenden måste göras via nätet. Jag har ingen aning om hur det slutade för den äldre mannen. Verkligheten är den att alla inte har tillgång till dator och nätet.

Det handlar inte om en samhällskollaps, men mycket av det som vi förutsätter ska fungera, gör inte det.

Du kanske tycker att jag är onödigt negativ och en bakåtsträvare. Det må vara hänt, men verkligheten i det svenska samhället är en aning annorlunda nu och förändringen går fort.

Det finns krafter som gärna utnyttjar situationen till sin fördel, krafter som vi helst inte vill ge något utrymme i samhället. De utnyttjar situationen för att skapa sin egen värld, bygga sin egen verklighet och sina egna system.

Tilliten till samhället, de folkvalda och till myndigheterna har varit hög i Sverige. Den har bundit oss samman och skapat trygghet. Nu är den satt under press. Folket tål inte hur mycket som helst. Något måste hända under det år som ligger framför, något som skapar hopp och framtidstro hos folket.