Ända till nu. När den svenska kronan är rekordsvag i jämförelse med dollarn och euron har debatten kommit igång igen. Orsakerna till det är flera än bara kronans låga värde. En grundläggande orsak är att många anser att den svenska Riksbanken gjort dåligt ifrån sig och tagit dåliga beslut, vilket har spätt på diskussionen. Ett annat argument som framkommit den senaste tiden är att om Sverige i fortsättningen står utanför EMU, jämförs vi med länder som placerar oss i ”dåligt sällskap”. Ytterligare ett argument som framförts är att nu i dessa kristider i Europa måste vi stå starka, vilket kräver mer samarbete med andra EU länder. Det finns säkert fler argument som låter vettiga i sammanhanget.
Men hur vettiga är egentligen argumenten? Att vi slipper jämföras med en grupp mindre värda länder är inget argument. Att EU måste stå starkare nu i kristider är sant, men att Sverige skulle bidra till den styrkan genom att överge kronan känns en aning ytligt. Vi gjorde en svidande erfarenhet under coronapandemin, när Sverige mer eller mindre tvingades med som betalare till EU:s coronafond, trots att vi inte är med i EMU. Det sved rejält. Att Sverige skulle få mer inflytande över politiken inom EU om vi gick med i EMU är ett annat vanligt argument. Det är svårt att se hur Sveriges inflytande som EU-land skulle kunna bli större än vad det redan är.
Ett är dock säkert: EU och den Europeiska Centralbanken (ECB) skulle få betydligt mer inflytande över Sverige. Ett medlemskap i EMU innebär mycket mer än att vi byter sedlar och mynt. Vi måste också gå med i EU:s bankunion. Det innebär att regleringen av de svenska bankerna flyttas till europeisk nivå. Om det blev finanskris i ett annat EU-land skulle svenska skattebetalare behöva vara med och betala. Dessutom styrs stora delar av euroländernas finanspolitik av EU. Vid en ekonomisk kris i Sverige skulle EU kunna avgöra vilken krispolitik som Sverige får driva.
Vad man än anser om Riksbankens agerande i svensk penningpolitik de senaste åren, finns det rent ekonomiskt goda skäl att hålla fast vid kronan. De europeiska ländernas ekonomier har stora skillnader. En räntehöjning slår annorlunda i ett land där hushållen har höga bostadslån med rörliga räntor, som Sverige, jämfört med andra länder där folk är mindre belånade och till fasta räntesatser. Det är ett starkt skäl till att bevara möjligheten att anpassa penningpolitiken till våra nationella förhållanden.
Teoretiskt sett finns det starka skäl till att inte överge kronan till förmån för euron. Men det finns också rent praktiska, ekonomiska skäl. När en utvärdering gjordes av tankesmedjan Centre for European Policy för några år sedan av åtta länders ekonomiska utveckling efter inträdet i EMU, visade det sig att sex av de åtta länderna hade förlorat på att byta valuta.
Två exempel är Italien, som förlorade 73 000 euro per invånare och Frankrike 56 000 euro per invånare, på att överge sina egna valutor och gå över till euron.
När Ukrainakriget startade för ett år sedan fick de svenska politikerna panik. En extremt snabb process startades för att ta fram en ansökan om medlemskap i NATO. Partier som varit starka motståndare bytte snabbt sida. En liknande process för att byta från kronan till euron vore mycket olycklig. Idag vill två tredjedelar av svenskarna behålla kronan. Det är bra. Euron är ingen succé.
