En bil rammade turister som promenerade utmed strandpromenaden i Tel Aviv, flera turister skadades och en italiensk man dog. De svenska nyhetskanalerna rapporterar om Israels beskjutningar av södra Libanon och Gaza. Det är som vanligt, Israel har bombat igen. I stället för att börja rapporteringen med orsaken till bombningarna, att över 30 raketer skjutits in i Israel från Södra Libanon och Gaza och nu också från Syrien, läggs skulden på Israel.
Det judiska folkets kamp för överlevnad har pågått i princip hela historien. Författaren Leon Uris skrev en mycket intressant bok om de polska judarnas kamp för överlevnad under andra Världskriget. Nazityskland etablerade ett Getto i Warszawa, kallat Warszawa-gettot. Förhållandena var fruktansvärda och tiotusentals dog av svält, sjukdomar och misshandel.
Då nazityskland utökade sin utrotningskampanj sommaren 1942 uppgick invånarantalet i Gettot, till knappt 350 000. En kvarts miljon judar transporterades till förintelselägret Treblinka och gasades ihjäl Tusentals dödades inne i gettot, andra gömde sig eller flydde. Cirka 35 000 skonades som arbetare åt nazisterna.
Judiska motståndsgrupper etablerades inne i Gettot. Vapen köptes på svarta marknaden och smugglades in och folket i gettot uppmanades att gömma sig. När en tysk patrull skickades in för att ”reducera” antalet inne i gettot, möttes de av hårt motstånd och drog sig tillbaka. De mobiliserade fler styrkor, samtidigt som motståndsgrupperna förstärktes, bland annat genom att den polska motståndsrörelsen, som försåg judarna med vapen, handgranater och sprängmedel.
När tyska SS trupper på nytt gick in i gettot möttes de av väpnat motstånd. De tvingades att retirera på grund av de judiska kämparnas eldöverfall från fönster, balkonger och hustak.
De drog sig tillbaka på nytt, för att senare samma dag gå in med fler soldater och tyngre utrustning, såsom pansarfordon och artilleri. Utgången var given och efter den 23 april tvingades decimerade judiska stridsgrupper ner i bunkrar. Hus förstördes, tusentals judar dödades eller tillfångatogs och transporterades till koncentrationsläger. Motståndsgruppens ledningscentral upptäcktes och eliminerades. Hela aktionen avslutades den 16 maj när den stora synagogan i Warszawa sprängdes.
Det judiska motståndet i gettot 1943 är en symbolisk strid om rätten att få leva, och som en kamp för det människovärde som tagits ifrån dem. Judarnas revolt var också ett slags protest mot omvärldens likgiltighet inför det judiska folkets fruktansvärda öde. Det ”viktiga är att minnet av vår kamp kommer att bevaras” sa en av gettokämparna.
Hans ord har definitivt besannats och minnet av deras kamp har sannerligen förvaltats.
Den 14 maj 1948 utropades staten Israel och man tvingades omedelbart att försvara sig och kämpa för sin överlevnad. Kampen för frihet och rätten att existera som stat har pågått intensivt sedan dess. Under sexdagarskriget 1967 var Israels existens hotat innan försvarskriget vände till deras fördel och större landområden erövrades. Likaså vid kriget som bryter ut på försoningsdagen 1973, då de israeliska soldaterna är hemskickade på permission för att fira högtiden. Israel har varit utsatt för ständiga terrorattacker och väpnade angrepp och raketbeskjutningar från södra Libanon och Gaza.
Det ”viktiga är att minnet av vår kamp kommer att bevaras” yttrade gettokämpen. Att minnet av judarnas frihetskamp bevaras är viktigt, men inte nog. Det judiska folket äger rätten att försvara sig och att leva som ett fritt folk i sitt eget land, Eretz Israel.
