Många insjuknade, en del med svårare symtom än andra och allt för många dog. Coronapandemin följdes av ensamhet och isolering. När corona äntligen var över invaderade Putin Ukraina. Miljontals ukrainare flydde med Europa som tillflyktsort. Kriget fick följder också i Sverige, med minskad energitillgång och drastiskt ökade energi- och bränslepriser. Som om detta inte var nog drabbades den svenska ekonomin av en skenade inflation och kraftigt höjda matpriser. Dessutom drog Sveriges Riksbank i gång med dramatiska räntehöjningar för att få bukt med inflationen. Hittills har vi inte sett att höjningen av räntorna har dämpat inflationen, tvärtom. När nya inflationssiffror publicerades idag visade det på en fortsatt stegring av inflationen. Nu ryktas det dessutom om ytterligare två dubbelhöjningar av räntan.

Detta slår hårt mot de svenska hushållen, vars ekonomiska utrymme krymper mer och mer. Idag ringlar köerna långa utanför olika hjälporganisationer för att få ett mål mat och en matkasse med hem till hushållet. Ytterligare räntehöjningar riskerar dessutom att knäcka många unga familjer som de senaste åren köpt eller byggt bostad. Den ekonomiska situationen riskerar att pressa familjer med tuffa boende- och levnadskostnader till personlig konkurs, vilket skulle fördjupa krisen i det svenska samhället ytterligare.

Kristider kräver en ökad krismedvetenhet. När jag i början av nittiotalet reste i Finland, som då hade en arbetslöshet på 25% samtidigt som Sveriges arbetslöshet låg på 12 %, såg jag en tydlig skillnad mellan det finska och det svenska folket. I Finland fanns en tydlig krismedvetenhet. Jag hörde aldrig någon klaga, de bet ihop och levde igenom krisen. I Sverige gungade hela samhället. Det blev väldigt tydligt att det finska folket hade mycket större krisberedskap och krismedvetenhet. Kanske av förklarliga skäl. De har haft krig i närtid, det har inte Sverige. Svensken i stort saknar krisberedskap. Vi har haft och har det, i stort sett, väldigt bra i Sverige. Ekonomiskt och socialt. Vi har en fantastisk sjukvård och ett bra utbildningssystem. Vi bor bra och har ätit oss mätta varje dag. Det finns naturligtvis undantag och människor som har en tuff tillvaro. Klyftorna mellan den välbärgade och mindre välbärgade befolkningen i Sverige har ökat.

Helt plötsligt har den trygga tillvaron i vårt land kastas omkull och vi får ständiga larmrapporter om hur krisen växer i omfattning. Nu behövs en ökad krismedvetenhet. Krisberedskapen har två sidor. Vi behöver öka medvetenheten och rent mentalt förbereda oss på olika möjliga scenarier. Det skadar inte att titta över sina sociala relationer och arbeta med att bygga upp ett socialt trygghetsnät med goda relationer. Den andra sidan handlar om rent praktiska åtgärder i form av att bygga upp ett enkelt förråd av torrvaror, konserver, värmekällor och kommunikationsutrustning som inte är beroende av att elen fungerar.

Jag vill inte på något sätt vara en negativ profet. Jag är i min grundinställning positiv till livet och tillvaron, och har hela tiden under de snart fyra åren känt ett lugn och inte målat upp det värsta tänkbara scenariot på väggen. För ett tag sidan frågade ett av våra fyra barn mig om jag var orolig att kriget skulle komma till Sverige. Mitt svar var enkelt och kort, ”nej jag är inte orolig, jag känner mig trygg.” Men det skadar inte att se över den personliga krisberedskapen.