Enligt en debattartikel i Svenska Dagbladet vill nu ett antal höga jurister ändra principerna för hur Sverige ska styras. Den förra socialdemokratiska regeringen tillsatte en grundlagskommitté, som föreslagit att proceduren omkring grundlagsändringar ska bli striktare. Denna uppfattning delas inte av juristerna, som anser att Sverige bör införa maktdelning. Det är ett system med en annan rättstradition, som finns i andra länder, där domstolarna både tolkar och skapar lagar. Om detta skulle införas betyder det en maktförskjutning, där den offentliga makten skulle delas mellan å ena sidan den folkvalda riksdagen och regeringen, och å andra sidan oberoende domstolar, som kan slå ned på lagförslag och där juristerna i högre grad utser ”sig själva” genom en oberoende instans.
Bakgrunden till denna förändring måste tolkas utifrån behovet av att skydda rättsstaten emot maktfullkomliga politiker, politiska strömningar, auktoritära regeringar och extrema krafter. Det låter bra, men i praktiken innebär det att demokratin inskränks. Konkret skulle det kunna innebära att regeringen har en uppfattning och tar fram en ny lagstiftning på ett angeläget område. Högsta domstolen gör sedan en annan bedömning än regeringen och vägrar att tillämpa lagen. Detta skulle försvåra för våra folkvalda politiker både att leda och skydda landet. Risken är att den politiska makten delvis flyttas från de folkvalda till domstolarna, hamnar utanför demokratins ramar och läggs i händerna på människor som gör sina egna tolkningar.
Detta är också en högst aktuell fråga utifrån ett annat perspektiv, med tanke på debatten med koranbränningarna. Sverige är ett demokratiskt land med bland annat tre grundläggande rättigheter som religionsfrihet, yttrandefrihet och tryckfrihet.
Hur vi ska se på problematiken med koranbränningarna har flera sidor. Det är inte okej att skända någon religions heliga skrifter eller föremål. Det säger sunt förnuft. Samtidigt är det enligt religions- och yttrandefriheten inte förbjudet att bränna verken - en koran, en bibel eller en Torah-rulle. Såsom svensk lagstiftning är idag, och med tanke på skyddandet av de demokratiska rättigheterna, går det inte att motivera ett förbud mot koranbränning. Då måste lagstiftningen skrivas om, vilket skulle inskränka på demokratin. Det är fortfarande inte okej att bränna heliga skrifter, men enligt lag är det inte förbjudet.
En annan sida är problematiken som skapas, när heliga skrifter såsom koranen bränns offentligt utan att regeringen kan ingripa med ett förbud, är det ökade trycket utifrån, från extrema religiösa stater. Risken för terrorhandlingar ökar, vilket har lett till att terrorhotnivån höjts till den näst högsta i Sverige.
Den politiska makten ligger hos de folkvalda vars ansvar är att skydda landet, det är inte domstolarnas ansvar. Att demokratin ska vara väl skyddad från tillfälliga politiska strömningar, såsom hot om terror och vedergällning, är självklart. Att ge efter för antidemokratiska och extremreligiösa krafter känns otänkbart. Att hot om vedergällning och terror ska lyckas skapa fruktan hos folket, och därigenom tvinga en nation att ändra sina grundläggande demokratiska ordningar, är otänkbart. En maktdelning är ingen garanti mot varken auktoritär politik eller yttre hot.
