Hippiekulturen uppstod i USA under 60-talet och kom så småningom till Sverige. Hippie är en subkultur och är främst känd för att kämpa för fred, en bättre miljö. Den protesterade emot kommersialismen, etablissemanget, karriär- och statusjakt. Man propagerade för fri sex och slogans var bland annat ”Flower power”, ”Make love, not war” och ”Peace, Love and Understanding”. Andra saker som förknippades med hippiekulturen var droger, indisk religion, yoga och inte minst klädstilen. Hippiemodet hade indiska influenser, egendesignade t-shirts i batikmönster och utsvängda jeans. Vida kläder med många olika färger och broderier var populära. Många inom hippierörelsen var mycket miljömedvetna och man köpte begagnade kläder och tog över kläder från varandra. Sandaler och träskor var vanliga. Ett av rörelsens slagord var också kärlek. Man levde med en dröm om en kärleksfull värld utan krig och orättvisor.

Rörelsen var en proteströrelse, men också ett sökande efter ett enklare och naturligare liv; man letade efter meningen med livet. I deras sökande efter att bli hela i sitt inre och hitta den inre harmonin kom användandet av medvetenhetshöjande droger som gav hallucinationer. Genom drogerna fördes man bort från verkligheten för ett tag och hamnade i ett drömliknande tillstånd.

Höjdpunkten för hippierörelsen nåddes i slutet av 60-talet; vid det laget hade rörelsen nått ut över hela västvärlden. Det som sedan hände var att rörelsen tog två vägar. En brytning skedde mellan den sociala och den politiska orienteringen. Den politiska delen orienterade sig kraftigt åt vänsterhållet.

Parallellt med hippierörelsen kom Jesusrörelsen med Jesusfolket. Likheterna mellan rörelserna är slående. Reaktionerna emot det etablerade, klädstilen, frisyrerna, längtan efter enkelheten och det kärleksfulla. Hippiefolket var ett folk som vände sig bort från något och sökte sin tillfredsställelse i flykten från verkligheten och in i drogerna. Jesusfolket sökte sig till något som gav inre harmoni och gjorde dem hela invärtes. Mötet med Jesus fyllde hålet inom dem och en väckelserörelse spreds över hela världen. Den kännetecknades av det enkla Jesuslivet, de enkla Jesussångerna och de kärleksfulla relationerna. Vi mötte honom och våra liv förvandlades. Jesus flyttade in, kärleken tog över och vi brann av iver att nå hela världen.

Det finns många likheter mellan 60- och 70-talet och vår tid. Idag kan vi se konturerna till framväxten av ett nytt ”hippiefolk”. Unga människor protesterar emot kommersialismen och konsumtionssamhället. Längtan efter en hållbar och enklare livsstil är tydlig. Loppis och second hand har lysande tider och begagnade prylar och kläder säljs som aldrig förr.

De demonstrerar emot kärnkraft och miljöförstöring och vill skapa en bättre värld. De sitter på vägarna för att stoppa trafiken, sprejar ner flygplan, målar sin graffitti och skriver slagord. De ropar på livets mening och söker den inre harmonin. Många är trasiga och har växt upp under otrygga förhållanden. Precis som under 60-talets hippierörelse saknar många en far som är närvarande. Precis som då finns det ett stort svart hål, som ropar efter att fyllas med mening.

Precis som då är tiden en grogrund för en ny Jesusrörelse. En rörelse av enkelhet och budskapet om en frälsare som älskar, förlåter och förändrar.