Tiderna är mycket oroliga. Människor är oroliga och många fruktar för framtiden. Blickar vi utöver världen kan vi snabbt konstatera att världsläget ser inte ljust ut. Det som händer i Mellanöstern. Israel som ständigt utsätts för terrorangrepp. Lidandet på båda sidor i konflikten. Det är hjärtskärande att se hur oskyldiga drabbas. Det är tre och ett halvt år sedan Ryssland invaderade Ukraina och kriget bara fortsätter. I krig är det tyvärr många civila som drabbas. Barn och vuxna blir lidande. Fortsätter vi att skåda utöver världen, blir listan på konflikter, krig, nöd, lidande, svält, förföljelse av minoriteter, inte minst kristna, hur lång som helst.
I den norska tidningen Troens Bevis stod det följande i majnumret; ”För några veckor sedan blev Domedagsklockan justerad av Bulletin och the Atomic Scientists till 89 sekunder innan midnatt. Så nära har den aldrig varit. Det är inte predikanterna i kyrkorna som har justerat Domedagsklockan, utan seriösa fackfolk och forskare”. Sten Sørensen, som är ansvarig redaktör för tidningen Troens Bevis, skriver vidare; ”Jag läste en intervju med professorn i kärnfysik, Eivind Osnes. Under en mansålder har han arbetat på Oslos Universitet. Han är även en bekännande kristen. Till tidningen Dagen säger han: ”Alla forskare är övertygade om att universum kommer att dö. Det osäkra är hur? Bibeln och naturvetenskapen är eniga om fyra punkter: Vi ska alla dö. Jorden ska dö. Universum ska dö. Solen ska dö. Där upphör det de är överens om, därför att Bibeln också ger oss ett hopp för evigheten”.
Jag är uppvuxen i en familj, där mina far- och morföräldrar hade upplevt två världskrig. Mina föräldrar var barn och tonåringar under andra världskriget. Det sägs att det kan ta upp till fyra generationer, innan krigets fasor lämnar sina spår. Jag kan vittna om att det är sant. Den oro jag växte upp med som barn, bidrog i högsta grad till att jag blev en orolig själ. Vändningen kom, när jag mötte Jesus och tog emot honom som min personliga Frälsare och Herre. Ju mera jag bekantade mig med texterna i Bibeln, desto tryggare blev jag i livet. Bibelns budskap är hoppets budskap.
En kvinna uttryckte följande: ”Om jag inte vaknar imorgon bitti, är jag hos Jesus. Om jag vaknar i morgon bitti, är Jesus hos mig. ”Det ger en enorm trygghet. Det finns ljus bortom graven och en framtid full av sång. Livet här är inte allt. Det finns en fortsättning. Runt min handled bär jag ofta ett armband. Det är en gåva från Open Doors, en organisation som uppmärksammar den förföljda kyrkan på jorden. Armbandet ser ut som taggtråd eller en törnekrona. På en liten platta står det: ”Ett med dem”. För mig blir det en ständig påminnelse om att livet på jorden inte är allt och att genom lidande och förföljelse, finns det även en strimma av ljus och glädje, som inget mörker rår på.
Jag tror på ett liv efter döden och jag tror på ett liv innan döden. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, är Jesus med mig. För alla som tror på Jesus väntar det en strålande framtid. En ny himmel och en ny jord. Sol och måne kommer inte behövas, för Gud själv, som är ljusets källa, ska lysa för oss. Krig, ondska, svält och förföljelse har upphört och alla tårar ska torkas från våra kinder.
På vägen dit, låt oss så långt vi kan, avhjälpa nöden för någon som lider. Inte bara prata om himlen men ”vara himlen”, för medmänniskor som Gud sänder i vår väg. Våga hoppas på framtiden. Bli inte verklighetsfrånvänd under tiden du väntar. Våga se den faktiska situationen som råder just nu, utan att tappa synen av det eviga. Då kan du bli till glädje för både människor och Gud. Vår skyldighet som kristna, är att ge det glada budskapet om hopp och framtidstro, det som vi kallar evangeliet, vidare till var och en. Alla är inkluderade. Jesus gav sitt liv för alla. Han glömde ingen. Praktisera det du tror på. Det hjälper inte att våra kyrkor fylls, om vi inte samtidigt tar Jesu ord på allvar om att ge budskapet om hopp vidare.
